I dag var vi på båttur ut till Björns fyr. En sån där välorganiserad gruppresa med guidning och gemensam lunch. Kan tyckas lite pensionersaktigt men... HAVET! Helt underbart är det att komma ut så med horisont överallt och klippor, fåglar, spigg, sol, vind och blommor. På vägen tillbaka såg vi en älg som hamnat på en ö. Han stod där och spanade på båtarna när vi åkte förbi och såg lite bortkommen ut där ute i havsbandet. Hans ö var ändå rätt stor och det fanns säkert gott om älgmat där annars kunde han nog rätt lätt simma till fastlandet.

När vi satte oss i bilen för hemfärd visde det sig att vi hade akut bensinbrist. Strax hittade vi också en mack i en liten by. Den såg oroväckande övergiven ut men min mamma klev naturligtvis ut och försökte tanka trots att jag förklarade att det nog var flera år försent... Då kom en kille med fyrhjuling och stor snus och talade flinande om att macken varit stängd i flera år... Han föreslog en mack i Vavd. Vi hade aldrig hört talas om Vavd och tyckte att snuskillen såg ut att roa sig på vår bekostnad så vi misstänkte att han lurade oss in i skogen där vi skulle bli lätta byten för ett gäng skojfriska snuspojkar med fyrhjulningar... Vi hittade inte något Vavd, jo på kartan men inte i verkligheten. Vi fick tanka i Skäplinge istället. Vi slapp soppatorsk med minsta möjliga marginal.

Nu är vi just hemkomna efter diverse midsommarfiranden och 40 års kalas. Trevligt men inte så lugnt för det har varit ett himla farande.

Otrevligt var det när vi hittade en död ko i hagen. Jag såg på långt håll att det var något väldigt konstigt med henne och det var riktigt läskigt att smyga sig fram och titta. Hon hade uppenbarligen misslyckats med ett kalvningsprojekt eftersom det hängde grejs ut ur rumpan på henne. Jag gick inte ända fram, vågade inte jag vände när jag kände lukten av icke helt nydöd ko. Vi undrade om bonden B visste något och insåg att vi måste säga till. På vägen dit kollade vi med min moster som talade om att det varit ett "pådrag" i hagen. Ja då visste bonden i allafall men jag litar inte helt på honom hans djur står trångt, är skitiga och tidigare var de också ofta magra. Jag ville veta om hon självdött eller om avlivats. Jag lyckades få med mig mina barndomsvänner C och C för att kontrollera det. Lyckligtvis syntes det tydligt ett skjuthål i pannan på henne. kalven var inte kvar och det som hängde ur rumpan på henne var livmodern. Fy stackars lilla ko. Liten var hon verkligen aldeles för ung för att bli mamma. Det visade sig att tjuren slitit sig och olovandes betäckt denna unga kviga. Även kalven hade dött men hon hade iallafall fått hjälp. Fast jag undrar varför de lätt kroppen ligga kvar i hagen så länge knappast för att glädja koparna som svarta och mäktiga kalasade på koöga och livmoder...

De som uppskattade vår midsommarresa mest var utan tvekan katterna de älskar att vara ute vid stugan och de ville verkligen inte åka hem! Svea sprattlade för sitt liv när jag skulle pula in henne i korgen för hemfärd och sigrid bet H i handen när han försökte dra fram henne från under dubbelsängen! Nu ligger de här hemma och sover helt utslagna!

Uffe och Lily har parat sig under helgen så nu är alla tre honorna parade. Om alla blev dräktiga nu så kommer tre kullar innom en vecka 28/8, 1/9 och 3/9 ja om alla kullar föds på dag 69 då förståss. Spännande!

I morgon ska jag jobba 07.00-17.00 sen är det SEMESTER!

I går flyttade min älskade James. Det var första gången ett vuxet marsvin flyttar som från början var ämnad att stanna livet ut. Beslutet blev väldigt hastigt och egentligen var jag inte helt säker på om jag ville släppa honom. Jag hade inte tänkt klart när jag plötsligt kom på mig med att jag lovat bort honom. Men som det är nu ångrar jag ändå verkligen inte att han flyttat! Han har fått ett fantastiskt hem! Jag är helnöjd och hans nya människor uppskattar honom precis så mycket som han förtjänar. Jag är glad. Även om jag saknar honom känns det helt rätt.

Hela historien är intressant och ett skräckexempel på zooaffärers uppförande. James blev nu inköpt som kompis till skinnyn Markus som inköptes på Palms zoo för hutlösa 1500:-! Husse A fick veta att Markus var 7-8 veckor gammal (vilket var helt fel) han fick heller ingen information om att marsvin bör leva med artfränder. Turligt nog är A en rådig person som sökte marsvinsinfo på nätet och snabbt förstod att Markus behövde sällskap.

Jag lovade att följa med och övervaka/tolka ihopsättandet av James och Markus vilket var tur eftersom Markus inte var tio veckor utan snarare runt ett halvår gammal och en total hormonbomb! Lite skallerormar och hotfulla maktuppvisningar blev det men de lugnade sig snabbt och allt lutar åt att de kommer att bli de bästa vänner. Markus är en underbar liten killle som blev överlycklig när han kände marsvinslukt för första gången på tre veckor. Jättetam är han, aktiv, orädd och en riktigt fin skinny. Undrar hur han hamnade i norra europas skummaste zooaffär?

Babinski är nu parad av Uffe och Lilys reg.bevis har kommit tillbaka från registratorn med en röd championstämel på.

Jag behandlade ju intensivt fyra av mina marsvinshonor mot förmodad urinvägsinfektion med tranbärsjuice i några dagar. Riktigt duktig var jag att mata i dem för jag tyckte att det hjälpte men det är väldigt tråkigt och meckigt att tvinga i dem det och jag jobbade ju också så det blev tillslut lite sporadiskt och sen gav jag upp. Aningens förtidigt skulle jag tro... Nu har jag börjat en nu behandlingsomgång, enda symptomen nu är lukten ingen verkar ha ont när de kissar. De är fyra stycken nu också men Episkey är inte med hon luktar bra i rumpan nu, däremot får Lily en kur hon luktade verkligen inte mycket men eftersom hon sitter med hane tar jag inga risker med henne, hon har redan slutat lukta men lite mer saft ska hon få endå. Precis som Episkey slutade Alecto stinka rätt snabbt förra behandlingen så jag avbröt tidigt på henne men hon luktar igen nu. Poppy och Ginny som var värst då är värst nu också. Nu tänker jag behandla dessa damer till midsommar eftersom jag åker ifrån dem ett par dygn då är det lämpligt att ta en paus då. Om någon fortfarande luktar efter midsommar får de bactrim.

Elie som varit hängig och slö en tid är piggare nu. Hoppas det inte är något...

Resten av gänget mår väl bra. Regulus kurrar redan och klänger på sin snygga mamma. Brådmogen kille det där! Han är stor också och söt, busig, självsäker och alldeles underbar!

Nu var jag på kattutställning igen. Den här gången fick jag med mig H. Bra att han får komma ut och cykla lite och inte bara sitta inne vid datorn. Han ledsnade fort på utställningen även om han tyckte att bengalerna var väldigt fina. Ingen var ändå så fin som Svea så han ville hem... Jag stämde träff med J också som bor aldeles i närheten av utställningslokalen hon var betydligt mer intresserad. Hon ville ha alla raser (nästan) tillslut. Mest blev hon ändå sugen på att sy sovsäck och ett tält åt sin Oggy, inspirerad av burskynken och inredningen i utställningsburarna. Jag vill fortfarande ha siames eller orieltal, oj vad jag vill det!

Ibland går saker fortare än man vill... James har plötsligt utvecklat fatty-eye och jag kan inte fortsätta att avla på honom. Jättetråkgt är det för jag ville fortfarande veta om han kan ge harlequin. Jag vill ju ha harlequin också inte bara magpie utan alla varianterna ju. Nu var jag inte ens säker på om jag verkligen ville sälja James innan det plötsligt dök upp en som ville köpa en hane. Nu åker han troligen redan på måndag. Jag är förvirrad och ja vad säger man... Han får det säkert bra och platsen behöver jag ju till andra djur. Nej jag tyker att det är jobbigt att sälja djur jag... När det känns så jobbigt blir jag frestad att gå på Hs linje han vill inte sälja lilla honan Quidditch (James dotter) som nu är vårt enda salu djur. Hon är verkligen en trevlig liten gris supermysig är hon men jättekorta öron med veck har hon, lite lång päls ja hon är inte långhårig men jag vill ha en kortare och tätare päls på mina djur och hon är i princip helsvart. Nej vi måste faktiskt sälja henne... fast typen och temperamentet är på topp.

Ibland hänger jag lite på endel kattsajter. Det brukar vara outhärdligt otrevlig stämning på dom. Folk bråkar. Förr eller senare kommer varenda tråd in på "kattuppfödning" på olika sätt. Jag brukar inte blanda mig i men det är klart jag har åsikter.

Som jag ser det finns det fyra olika sätt att föda upp katter på, två bra sätt och två fullkomligt förkastliga sätt.

1. Rasuppfödning där allt sker som det ska med registrerade renrasiga djur där alla ungarna säljs med stamtavla, försäkringar, vaccinationer, god omvårdnad osv. Allt är i sin ordning och priset på ungarna är högt men ärligt. En sån katt kan jag tänka mig att köpa någon gång i framtiden. Det finns inte mycket att bråka om detta är ett bra sätt att föda upp katter på.

2. Ett annat bra sätt enligt mig (men kanske inte enligt alla) är en kontrollerad huskattsuppfödning. Oftast är det en honkatt som själv varit ute och slarvat ibland med ägarens glada tillåtelse ibland av misstag. Oftast får honan bara en eller några få kullar och kastreras sedan. Förutsättningarna för att jag ska räkna in dessa hoppsankullar i bra kattuppfödning är att allt sen sker på rätt sätt. Mamman och ungarna ska skötas väl och ges bra mat, kärlek och säker och god omvårdnad. Ungarna ska avmaskas, vacineras och kanske märkas och vet.besiktigas De lämnar aldrig mamman innan 12 veckor och de nya ägarna väljs med stor omsorg. Ungarna säljs sedan till självkostnadspris, ingen tjänar alltså några pengar på dessa katter, de är inte dyra. Det finns en tradition av kattuppfödning tyvärr ofta slarvigare än denna men om det görs bra är det här är ett bra sätt att föra vår älskade blandhuskatt vidare. Båda mina katter kommer från denna typ av uppfödning. Jag tycker det är bra att man kan finna huskatter med goda startförutsättningar.

3. Vad som inte är okej är hoppsankullar helt utan kontroll. Jag ränkar även in rena vildkattskolonier i denna kategori för det är samma sak. Katter som får para sig hej vilt ungar som inte tas om hand på rätt sätt. De ges bort till höger och vänster ofta innan 12 veckorsålder, gärna med avlivningshot som försäljningsargument. Ingen god katthållning alls. Det ger mig tårar i ögonen och katten låg status. Detta är orsken till överfulla katthem och vildkattskolonier det måste bekämpas hårt. Jag har haft en katt från denna kategori och kan väl tänka mig att skaffa en igen av livräddningsskäl men nturligtvis skulle jag inte ge ett öre för det för sånt här ska inte uppmuntras.

4. En annan typ av "kattuppfödning" som gör mig lika förbannad som den tidigare kategorin är ren Backyardbreding. Här är det bra pengar som styr. Dessa katter föds upp enbart för att tjäna pengar. Ofta är det raskatt i dem eller påstås vara raskatter men ordentlig stamtavla saknas det gör ofta även vacinationer och annat kostsamt med nödvändigt, ändå begärs stora summor för ungarna som ju faktiskt inte är något annat än huskatter. Låt er inte luras köp INTE katt från denna typ av bedragare! Djur ska aldrig utnyttjas i pengasyfte!

I september ska jag vara med i ett landart projekt här i uppsala. Det här blir nog jättebra tror jag. Vi ska jobba med lera och halm i vacker natur. I dag var jag på ett möte för att välja platsen jag ska jobba på. En skogsglänta blir det. Det här är den typ utav konstprojekt som jag tycker är allra roligast att jobba med. Det ska bli jätteroligt!

När jag skulle till mötet var jag i vanlig ordning jättesen och cyklade som en galning. I en rasande fart flög jag ner för backen mot bron jag skulle över, lite väl fort gick det faktiskt så jag bromsade rätt plötsligt. Det var visst lösgrus där... så jag slirade rakt in i ett träd och ramlade pladask i backen, snopet! Cykelkorgen blev väldans bucklig annars gick det bra. Tur att ingen såg mig!

Så har vi varit och provat ut hålfotsinlägg till min plattfotade son. Det var riktigt intressant och inte så vansinnigt dyrt som jag trodde... nåja inte gratis men okej.

De nya marsvinskonstilationerna fungerar bra möjligen är inte Lily så nöjd för hon är lite rädd för både Uffe och Babinski men det är redan mycket bättre och det finns ingen anledning att tro att de inte snart är bästisar. Merope och Nougat är redan hur söta som helst ihop. Nougat var så rolig när jag först släppte in Merope i hans bur. Har såg inte att det var en hona det verkade som han först trodde att det var en hane. Man såg hur raggen reste sig på ryggen på honom och han blev jättestor och hög när han hotfullt klev fram till stackars vettskrämda Merope som skräckslagen rusade rakt in i gallret stackarn. Precis när hon hon gjort det konstaterade Nougat att hon var en hona och raggen la sig lika snabbt som den reste sig innan och han blev genast jätteglad över sin nya tjej. Sen hade han en besvärlig uppgift att övertyga henne om att han inte var farlig. Han har lyckats, Nougat är en riktig gentleman och nu vet Merope det.