Uppsala är cykelstaden, alla cyklar, inte minst alla tusentals fattiga studenter. Cykeln är liksom universitetet, kajan och den tydliga stadssiluetten Uppsalas signum. Därför är det inte förvånande att kommunens årliga utförsäljning av övergivna upprustade cyklar är en riktig kundmagnet. Min kära cykel dog ju sorgligt nog för ett tag sedan och jag beslutade mig för att ge detta skrämmande jippo en chans. Jag har jobbat i handeln tillräckligt länge för att veta hur obehagliga människor blir i en huggsexasituation. Så jag medger att jag var ruskigt nervös då jag gick för att kämpa till mig en cykel.

Det var om möjligt ännu mer skrämmande än jag trott. Folk vällde in på området och trängde sig mot det staket som satts upp för att hålla massorna undan innan 13.00 då vi skulle släppas in. 200 cyklar fanns det lyckades jag snappa upp. Det är svårt att avgöra mängden människor men nog verkade vi vara minst lika många som cyklarna. Spännande. Luften vibrerade runt alla nervösa människor som liksom jag bara måste ha den mest prisvärda cykeln. Kommunens personal gjorde inte situationen mer avstressad precis då de i sina neongula västar hätskt och övertaggat skrek och gestukulerade åt kunderna.

700 kr hade jag i plånboken så det var mitt maxbud. Många cyklar kostade just det men de som var billigare så väldigt ruckliga ut. Nu gällde det att få tag på en okej cykel med ett okej pris snabbt, annars skulle det vara stekt. Först var alla cyklar jag tittade på över budget men så hittade jag en svart tre växlad Cresent som verkade okej. Jag provcyklade det gick bra så jag betalade och åkte. Fort gick det, där ville jag inte vara kvar. Jag har fortfarande lite stressont i magen faktiskt.

Det känns som jag gjort ett bra fynd. Den höll och cykla hem på vi får väl se om den håller att åka till jobbet med i kväll, det hoppas jag verkligen.

När man storstädat i flera dar och är klar lägger sig lugnet i ens kropp. Nöjd jag är nöjd! Allt glänser, är tipp topp... nja lite disk har jag visst. Tillockmed mattorna är nytvättade. Då mitt i mitt nöjda ögonblick sätter sig Sigrid och skiter på mattan i hallen! Jag brukar försöka låta bli att svära när jag skriver men det finns inget annat att säga om henne nu förutom jävla förbannade kattas! Jag blev så arg att jag nöp henne och daskade till henne med brödpåsen och skrek fula ord åt henne så jag har ont i halsen nu. Hon blev nog förvånad hennes matte är ju vanligtvis snäll. Nej det är sant jag brukar inte misshandla mina djur aldrig faktiskt jag blir väldigt sällan arg på dem heller. Min käre son blev väldigt upplivad av att min vrede riktades mot Sigrid som i vanliga fall är min andrahälft ja vi håller ihop i vått och torrt. Jag inser att den jag brukar skrika och härja med är just H och djuren kommer undan med allt. Men de kommer inte undan med att skita på nytvättade hallmattan även om kattlådan inte tillhör de saker som var perfekt städade idag. Äh jag är verkligen sur på henne så om någon behöver en tjock katt som skiter på golvet så fort kattlådan enligt henne är det minsta äcklig så säg bara till hon är extra billig idag...