Daniel och Kinross trivs utmärkt som sambos. Inga problem alls jag tror mycket är Daniels förtjänst han är fantastiskt snäll, ett socialt geni. Nu är det lugnt och harmoniskt i honornas bur också det är mer än vad man kan säga om den första kvällen och natten tillsammans. Hepziba var häxigare än vad jag kunnat föreställa mig! Hon jagade de andra som skrikande tog till flykten och stänkte spån över hela köket. Vid några tillfällen greps alla fyra av total panik och rusade runt i sken. Jag tror de skrämde varandra och tappade kontrollen på vem som var vem alla var rädda för alla. Helt galet var det och nu är det helt lungt och stabilt. Knasiga djur!

I morgon är det dubbelutställning i Kungsgården. Så här ska trimmas det sista badas och tvättas öron. Fattar ni vad jag gett mig in på TRE svartörade marsvin ska örontvättas inför Petutställning!

Jag håller på att bli förkyld och har haft massor att göra de sista veckorna men nu känner jag mig så taggad inför mogondagen. Det ska bli så kul att åka på utställning. Längtar!

Jag skulle ju bara pilla på den avramlade kedjan på sina drev igen och spänna den så skulle min cykel vara som ny igen ju! Snabbt insåg jag att så enkelt var det inte. Kedjan var nästan av och kedjeskyddet hade nötts sönder innifrån. Nehej det kunde jag inte laga själv, fylld av onda aningar drog jag cykeln till verkstan där den fick sin dom. Kullagret var slut, dreven och kedjan bortom all räddning ca. 1000 kr att fixa om det ens går. Åh nej min kära gamla cykel. Nu står den i källaren jag misstänker att den kommer att få stå där fortsättningsvis. Gny gnäll gråt! Nu tänker jag låna sonens cykel några dagar och lämna in min andra cykel på verkstan istället. Den cykeln kallas "cykeln från helvetet" det namnet klär den väl så det här är inte kul alls... Om cyckelgubben kan lösa mysteriet med varför CfH envisas med att tappa kedjan i tid och otid utan förvarning trots att den är stenhårt spänd så antar jag att... ja jag vet inte vad!

På köksgolvet är hormonstinna Hepziba ett elakt monster. Det går inget vidare alls faktiskt. Hon är riktigt hemsk mot Alecto som annars är högre i rang. Lily och Merope är bara allmänt vettskrämda och håller sig undan. Nu är det bara att hoppas att hon inte biter sönder Lily som ska ställas ut på lördag.

Bättre går det faktiskt i lådan där Kinross och Daniel sitter blöta brevid varandra och äter selleri. Lite skallerorm har jag hört bara men där är det lovande.

Mmm vilken god lunch jag äter nu! Jag fräste upp broccoli med ingefära, vitlök och chili sen fick det puttra lite i kokosmjölk till det några mystiska nudlar köpta i en udda härlig affär. Gott och enkelt!

Nu har jag äntligen bestämt mig vilka marsvin som ska sitta med vilka och var. När Urvon så sorgligt och oväntat försvann blev ju allt så förvirrat men nu så... Hepziba är helt klart dräktig och ska tillbaka till sitt "basgäng" Alecto, Lily och Merope. Så de fyra brudarna ska gå på köksgolvet i eftermiddag. Det borde gå bra men de behöver nog en stund att återupprätta sina relationer med varandra eftersom små tjejerna växt på sig och Hepziba är full av dräktighetshormoner. Uffe ska ju på date i Österåker så Elvar måste får ny burkompis. Det blir som planerat från början James som blir själv nu när tjejen flyttar. Klonken är den som åker på att sitta själv han får bo i lilla burskåpet för sitter man ensam är det bättre där han ser andra marsvin och kan ha koll på omgivningen. Kinross och Daniel ska badas och sättas ihop enligt konstens alla regler och jag hoppas och tror att det kommer att funka. Det blir ju en permanent lösning då. Det är bättre att de som ska säljas och sättas med honor i framtiden sitter med varandra. Jordan har vad jag märkt inte brunstat om så hon är troligen också dräktig men Nougat får bo kvar ett tag till för säkerhets skull.

Nu när jag ätit ska jag ner och fixa klart en grej i ateljen, det är nästan redan klart sen måste jag laga cykeln! Stänkskyddet gick sönder igår och puttade av kedjan som fastnat bakom det där "tramphjulet". Blä för att laga cyklar. Sen blir det marsvins i hopsättningar för hela slanten! Akvarierna har jag ju redan duktigt nog städat!

Sonen ska simtävla idag. Nyss gick han ut genom dörren argare än en hel bisvärm. Han har verkligen problem med sitt morgonhumör den människan. Jösses! Åh så skönt att slippa vara med. Jag jobbar faktiskt hellre än utsetts för hans vrede. Hoppas nu bara han kan omvandla energierna och fokusera på simmningen och att han vaknar innan startskottet. Lycka till surpuppan!

Nu när jag har så himla få marsvin bara 22 st, jo jag tycker det är få mot vad vad jag haft, dock inte för få utan mer lagom. Tänkte jag göra en liten presentation av alla hojtmojtarna (marsvinen alltså).

Det har varit lite turbulent i marsvinsbeståndet 2010. Fyra ungar ha kommit tre av dem är redan sålda den fjärde stannar. Ytterligare fyra lite äldre ungdjur har sålts, en vuxen har dött och en liten unge har inhandlats. Oj oj oj!

De 22s gäng består av tre self cream, fyra nonself pettar och då är det 15 st magpie eller nästan magpie som ingår i har ingått i eller kommer att ingå i mitt avelsprogram. Nu presenterar jag dem burvis så ingen glöms...

GP POY-09 Chokladfabrikens Ginny nonself buffagouti Poppys dotter bor med sin dotter Dolly i komplimentskåpet i vardagsrummet. Hon är vår stjärna och stolthet. Nu har hon gått och skaffat sig en liten fettknöl på rumpan så Pet karriären kan vara över men snacka om att den varit framgångsrik!

Chokladfabrikens Dolores nonself saffronagouti/buff hon kallas Dolly och aldrig annat. Ginnys och Urvons dotter. Hon bor med morsan. Dolly är extremt stor 1400g inget fett, härlig att krama. Att sätta Dolly med andra honor än Ginny är ingen bra ide hon kan vara mycket aggressiv.

Chokladfabrikens Klonken nonself White/zobel den enda återstående av den osäljbara K-kullen. Han är till salu. Supertrevlig välmusklad lugn och snäll hane. Bor nu med Daniel men kommer snart att bli singel en tid.

Trollstugans Daniel self cream. Vår skruttgubbe han är så snäll och medgörlig med andra hanar. Nu ska han flytta ihop med Kinross som blivit ensam.

Duettens Kinross nonself black magpie. Blev nyss ensam då hans burkompis dog. Tycker det är smart om han och Daniel delar bur de är liksom i samma situation hoppas de kommer att trivas ihop och må de länge leva tillsammans där i backen...

Chokladfabrikens James nonself black/cream han ska ge oss harlequin ungar tycker vi en unge är han pappa till, blev magpie men nu är hans tjej Hepziba dräktig. Spännande!

Chokladfabrikens Hepziba nonself black magpie. JA hon är dräktig och ska flytta från James till sin honflock på tisdag blir det nog. Kullen kommer veckan efter påsk.

Babinski nonself black/golden. Utställnings debut i Pet om en vecka. Tror på henne där! Hon kommer att ingå i magpieaveln ska sättas med hane i maj.

Duettens Elie nonself black magpie härliga snälla tanten som nu är avelspensionär efter fyra kullar. Bor med Babinski.

Chokladfabrikens Fenrir self cream killen som vill döda alla andra hanar bor själv längst ner...

Vibys Nougat nonself chocolate magpie min stora kärlek! Han sitter just nu med Jordan och jag hoppas hon blivit dräktig nu.

Chokladfabrikens Jordan nonself brunzobel magpie hoppas hon är dräktig... Fel färg har hon vilken typ! Så snart hon är det flyttar hon ihop med Elie och Babinski igen.

Vibys Alecto nonself black magpie tre kullar har hon haft och är en pärla. Fjärde och sista kullen är planerad till tidig höst. Nu sitter hon och har det bra och basar i sin flock.

Chokladfabrikens Merope nonself black magpie Alectos dotter. Det var hon som ramlade ur burskåpet som bebis och som fick handmatas. Det blev marsvin av henne ändå en härlig och aktiv hona som ska sättas med hane troligen Nougat i maj.

Chokladfabrikens Lily nonself black magpie. Min finaste magpie ett CK och ett Cert som junior hoppas hon får glitter på lördag! Snart flyttar hennes mamma Hepziba från hanen tillbaka till Lily, Merope och Alecto.

Poppy nonself black/white vårt älsta marsvin. Har haft urinvägsinfektion och blodkissning nyligen men verkar vara helt frisk nu. Mys Poppy.

Chokladfabrikens Episkey self cream vår enda champion. Väldigt tjock just nu. Poppys bästis.

Chokladfabrikens Zezima de white vilda roliga Zezima!

Chokladfabrikens Luckybucket nonself black magpie som ska tävla i pet på lördag. Hon är Zezimas kullsyster men mycket lugnare.

Chokladfabrikens Ogg nonself black magpie lillflickan, Luckybuckets och Nougats dotter som föddes i januari. Hon är faktiskt riktigt fin! Bor med de fyra ovan.

Duetten Uffington nonself black magpie eller Uffe som han kallas. Fina killen. Han ska lånas ut till avel och vara borta ett tag kommer att sakna denna mycket speciella gris.

Sist och faktiskt minst lilla Elvar nonself chocolate magpie som nyligen flyttat hit från C och S. Han bor nu med Uffe som är så snäll hoppas James kommer att vara lika snäll mot honom.

Nästa projekt är att fota gänget och lägga ut bilder här. Ja det är dax.

Var iväg i finvädret och köpte hö, spån och pellets. Härligt att få umgås med solen igen det var länge sen. När jag nästan var hemma passerade jag sushistället och bestämde mig kvickt för dagens lunch. Jag parkerade min överlastade cykel lutad mot en snövall och blev riktigt fnissig när jag såg den på avstånd. Stora paket med trasiga svarta sopsäckar konstfullt fastsurrade med gummistroppar över hela cykeln, som passande nog är en gammal rostig en från 1950-talet. Insikten slog mig som en istapp i huvudet! Hlälp vad hemlös jag måste se ut när jag mödosamt stretar mig fram med denna skapelse! Vem skulle gissa på hö och kornkross på cykeln? Nej jag antar att folk tror att det är tomburkar och hela mitt bohag som göms i säckarna.

Till råga på allt kommenterade en man (en annan sushisugen) min stackars lastade cykel. Jag kände mig tvungen att snabbt förklara att jag inte var hemlös utan bara billös och att det var mat till mina djur på cykeln. Om ni inte tror mig, att jag har ett hem alltså kan ni åka till Granngården i Uppsala och följa det fina Hans & Greta spåret av Lottiepellts hela vägen fram till min dörr (morr). Skynda på bara för snart har skogens alla fåglar ätit upp dyra pelletsspåret.

I går kväll var jag på "syjunta" knyt och konstprat med J, C och A. Vi hade galet trevligt och goffade i oss en massa godsaker och skrattade och flamsade mer än planerade vad vår konstgrupp ska göra i framtiden. Resultatet av vårt handarbetande blev väl lite olika A påtade på och C virkade fina krusiduller i en rasande fart, vi enades frustande av skratt att hennes verk såg ut precis som samtidskonst ska (seriöst var det faktiskt jättefint). Stackars J skulle sticka en halsduk men blev inte nöjd och la upp maskorna och rev upp otaliga gånger. Själv snörpade jag ihop några bitar skumgummi med rött garn till ett par groteska skulpturliknande skapelser, lite nöjd faktiskt. Ser fram emot nästa möte med tjejgänget. 

Gårdagens sociala vitamininjektion och skratt terapi fick mig att tänka på annat än döda och ivägsålda marsvin ett tag. Skönt. Förutom det stora känslomässiga hål Urvon lämnade efter sig ger det också en del huvudbry nu. Kinross bör inte bo ensam jag känner honom och vet att han är den typen som absolut inte mår bra av det. Nu klurar jag vilt på alternativa burkompislösningar. Måste fundera lite till innan jag sätter igång och sätta ihop hanar med varandra. Det lutar ändå åt att Kinross och Daniel flyttar ihop och Klonken blir själv ett tag i väntan på ev. pojkar i Hepzibas kull som jag tror finns i hennes mage. Äh vad jobbigt det blev nu då, jag gillar inte när marsvin får sitta själva.

Jag har gått omkring och ojjat mig över att jag hade så många osålda hanar och för många marsvin. Det ska jag aldrig göra mer. Det känns så oerhört tomt utan dem. Kanske är Krake den jag saknar mest men jag vet ju att han Pumpapastej, Mervolo, Kingsley och Nimbus lever vidare och jag är nöjd med de hem de fått. Jag kommer väl snart känna mig glad över att de flyttat och nu bor där de kan få mer uppmärksamhet än här där det faktiskt fortfarande bor väldigt många marsvin. De är ju ändå sålda och det var ju det jag ville att de skulle bli. Det blev bara lite många på en gång...

Det värsta är ju naturligtvis Urvon han är ju död. Jag kan inte fatta det, lillgubben. Älskade mysfarbrorn eller farbror förresten han blev bara 3,5 år det är ingen ålder. Vad hände? Plötslig magkollaps vad är det? Han såg ju mycket bättre ut i går morse och åt ordentligt. Nej vad jobbigt det här blev. Han skulle ju bo där med Kinross och de skulle bli gamla farbröder ihop och vara mysgubbarna. Stackars Kinross som blev ensam måste fixa en kompis till honom men vet inte vem eller hur än...

Innom en månads tid har sju marsvin sålts och en dött. Bara tre av de sålda är små bebisar de andra är äldre djur som vi lärt känna väl och tyckte mycket om. Det känns hårt faktiskt. Saknar dem.

Älskade älskade Nattsmygarns Urvon saknar dig så mycket...