Vädret luras med oss litegrann. Varannan dag snöstorm eller surtråk och varannan dag stålande sol. Jag har inte bestämt mig om det är för att vädret vill med dessa bakslag i våren elakt kasta oss tillbaka in i vintern som nog alla vid det här laget är sjukt trötta på. Eller så vill vädret dra ut på den härliga solsmältande typen utav vår som vi inte fått uppleva på åratal (i min del av landet alltså). Jag älskar drippilidroppvårarar. Synd bara att jag nödvändigtvis ska jobba alla de finaste soligaste dagarna. Så längtar jag som en galen efter att få plocka det första vårgräset till marsvinen. Det är lite ironiskt, för oj vad man i slutet av oktober längtar efter att få avsluta gräsplockar sesongen. Det roligaste med vårens första gräs till marsvinen är ju deras lycka över att få äta det godaste som finns. De ryser av välbehag så pälsen står rakt upp och ibland får man höra ett speciellt dovt välbehags mummel ett vårgräsets lyckoljud.

Hepziba och hennes mage mår bra. Jag har ju tvärsäkert gått och sagt att det är fyra ungar men jag vet inte det kanske är tre eller fyra eller... Gissa antalet ungar är inte lätt men det är svårt att låta bli att gissa. Längtar. Magen börjar sjunka en aning och hon börjar breddas i fogarna inte öppen än men pågång.

Jordan börjar äntligen puta en aning nu och snart ska väl de första sparkarna kännas. Spännande. Hennes förmodade urinvägsinfektion syns inte till längre och hon verkar må prima. Snart dax att byta ut killen Nougat till väninnorna Babinski och Elie men jag väntar tills jag kännt fosterrörelserna.

James snopp är frisk igen. Oj vad jag tittat på marsvinssnoppar på sista tiden måste ju jämföra så jag vet hur en frisk snopp ska se ut.  Fy så fula de är! Tur att de gömmer dem mest hela tiden!

I påsk är det utställning igen fast nu konstutställning inte marsvinsutställning. Jag är riktigt nöjd med det jag håller på med faktiskt. Mer om det senare...