Jag har gått omkring och ojjat mig över att jag hade så många osålda hanar och för många marsvin. Det ska jag aldrig göra mer. Det känns så oerhört tomt utan dem. Kanske är Krake den jag saknar mest men jag vet ju att han Pumpapastej, Mervolo, Kingsley och Nimbus lever vidare och jag är nöjd med de hem de fått. Jag kommer väl snart känna mig glad över att de flyttat och nu bor där de kan få mer uppmärksamhet än här där det faktiskt fortfarande bor väldigt många marsvin. De är ju ändå sålda och det var ju det jag ville att de skulle bli. Det blev bara lite många på en gång...

Det värsta är ju naturligtvis Urvon han är ju död. Jag kan inte fatta det, lillgubben. Älskade mysfarbrorn eller farbror förresten han blev bara 3,5 år det är ingen ålder. Vad hände? Plötslig magkollaps vad är det? Han såg ju mycket bättre ut i går morse och åt ordentligt. Nej vad jobbigt det här blev. Han skulle ju bo där med Kinross och de skulle bli gamla farbröder ihop och vara mysgubbarna. Stackars Kinross som blev ensam måste fixa en kompis till honom men vet inte vem eller hur än...

Innom en månads tid har sju marsvin sålts och en dött. Bara tre av de sålda är små bebisar de andra är äldre djur som vi lärt känna väl och tyckte mycket om. Det känns hårt faktiskt. Saknar dem.

Älskade älskade Nattsmygarns Urvon saknar dig så mycket...

Vi har haft ett dödsfall. Urvon dog vid midnatt. Just nu känner jag mig bara förvirrad och tom, fattar inte detta bara... Han var dålig i magen söndags men i måndags morse ville han ha frukost och jag studerade honom, han åt hö eftersom jag inte ville ge honom grönsaker för magens skull. Så tog jag upp honom och konstaterade att han var mindre kladdig i rumpan. Bra tänkte jag och slappnade av. Senare mitt på dagen hördes aj-jämmer från buren men då jag tittade låtsades ingen om att de skrikit, jag misstänkte att det var Urvon men var inte säker. Precis innan jag åkte till jobbet såg jag att han satt i ett hörn och burrade men konstigt nog oroade jag mig inte så mycket. När jag kom hem från jobbet 23.00 var han döende. Obehagligt och skrämmande snabbt gick det vet inte om jag kunnat gjort något om jag förstått allvaret i det...

Han är mycket saknad vår store snälle cream både av husse och matte och burkompisen Kinross som är påtagligt stressad av situationen. Vet inte hur jag ska göra nu vill inte att Kinross ska sitta själv han är en sån som jag tror absolut inte mår bra av det... hm.

Åh nej! nu när jag ser bilden på Urvon och husse känner jag hur mycket han saknas oss vår fine store snälle mysfarbror.