Nu är året slut och jag ska sumera lite i morgon när jag har tid, nu ska lagas mat och festas till.

Men jag tänkte skriva lite om hämd. Att vänta på att någon ska hämnas när man vet att någon vill hämnas är som att vänta på att ett kärt väldigt gammalt husdjur ska sjukna in och dö. Man är livrädd för det men man vet att det kommer och att man inte kommer undan. Den sortens väntan är så tung att när det väl händer är det mitt i sorgen en stor lättnad. Jag har blivit hämnad på nu. Det var ju på tiden men jag började tro att jag skulle slippa.

Jag har ändå vunnit striden. Hämden tog inte så hårt som han tänkt sig. Det kan nog bli rätt okej faktiskt. Bara det att det sved så illa att han måste hämnas fast han visste att jag har rätt, är min seger! Jag har trots allt vunnit striden, absolut! Där fick han den falske, arrogante och maktgalne. Han skulle se mig nu, jag är glad stark och upprorisk! Det är så skönt att veta att jag gjort allt rätt och han allt fel!

Efter tre års strid går jag nu stärkt in i nästa år och vet att han inte kan plåga mig mer! Han kommer inte åt mig och jag har bevisat att makt och rang på det personliga planet väger tyngst! Nystart lagom till nyår!