Mitt guppy elände bara fortsätter. Förut odlade jag lite guppy och hade olika burkar med olika färger och varianter puttrandes här och var i lägenheten. För några år sedan stoppade jag alla i ett akvarium det var nästan roligast att se vilka typer som fortlevde och vilka varianter som försvann. I flera år tillsatte jag inga nya fiskar men i sommras köpte jag fem pråliga herrar som skulle piffa upp min stam trodde jag. Det blev total katastrof! Alla dog, jag menar verkligen alla! Någon sjukdom som mina skyddade men faktiskt tills dess friska fiskar inte tålde hade smygit sig med nykomlingarna. Under hösten har jag köpt nya guppy men de har alla varit pråliga plastiga fiskar odlade i Asien som är sköra efter resan och troligen även rätt gamla när de når butiken, de dör också. Jag vill ju gärna skylla ifrån mig och säga att jag fått tag i skitfiskar för jag tror att vattnet är bra. Nu har jag kommit över två fina friska honor och ett pojkyngel ur en hemodlad stam hopps dessa fiskar kan slå sig samman med min enda friska levande guppyhane jag har kvar och de fyra yngel som lyckats födas här under hösten. Hoppas det går nu för jag VILL ha guppy.

På vägen hem träffade jag ett ex eller vad man nu kan kalla honom eftersom det vi hade till och från i några år nog närmast kan betecknas som förhållande light. Jag hade inte träffat honom på länge det var jättekul att se honom igen och jag slogs av att det var så avslappnat, avslutat, trevligt och lugnt att prata med med honom, no hard feelings liksom. Inte som med Hs pappa som jag blir vansinnig på så fort han är i närheten eller ännu värre när han ringer som han tydligen måste göra flera gånger om dagen. Han kommer att ta död på mig med sitt eviga ringande, jag blir så stressad av att aldrig få vara ifred från honom så jag vet inte... neeej...

Tänk dig att du är världens tiggigaste marsvin och du står alltid med tassarna mot gallret när matte finns i närheten det brukar löna sig hon gillar dig och sticker ofta åt dig små godisbitar. Ibland är det allmän matning matte går runt och delar ut mat, alla marsvinen står med tassarna mot gallret och tigger hysteriskt. Så är det varje dag flera gånger om dagen en trygg situation som är fylld av förväntan och ivrig glädje. Så var det igår också matte gick runt och delade ut broccoli alla marsvinen tiggde. Där står du brevid kompisen med tassar och tänder i gallret när det bara SMÄLLER TILL i gallret precis där du står! Vilken chock!

Stackars Episkey hon fick en riktig nosknäpp igår! Nougat är nästan omöjlig att stänga in han lyckas lirka sig ur det mesta men på sista tiden har han inte lyckats jag har spänt en sån där färgglad gummistropp med krokar i ändarna framför hans burlucka. Det var den jag tappade när jag skulle mata marsvinen igår eftermiddag och den smätte iväg och slog i precis där Poppy och Episkey stod. Det smällde som ett gevärskott alla marsvinen fick panik och föll i sken. Episkey stackarn fick nog en smäll kanske på nosen eller en tass. Hon värsta matvraket ville inte ha broccoli efter detta. Hon var skärrad hela kvällen och var jattesvår att ta i buren nu på morgonen också vilket inte är likt henne. Det finns inga synliga skador på henne men hon blev så rädd när hennes vanliga trygga tillvaro gav henne en nosknäpp. Poppy tar det hela på Poppys vis med lugn.

Som av en händelse har jag redan en bild i bloggregistret på Episkey när hon skakar galler. Precis så här stod hon igår också...