Till mina första utställningar hade jag med mig bara rasdjur. Syftet med utställningar var tyckte jag då att få riktlinjer på min rasavel inget annat, utställningarna var ett verktyg. Fortfarande tycker jag att det är huvudsyftet men jag hade inte räknat med att det skulle vara så kul! Petutställningar tyckte jag var lite onödiga för mig som haft marsvin typ jämt och visste hur de skulle se ut när de mådde som bäst. Jag var inte intresserad av Pet utställningar alls i början även om jag tyckte att de var ett bra sätt att utbilda unga marsvinsägare i marsvinsskötsel och ett sätt att höja marsvinens värde. Men sonen ville ställa sina älskade agoutihonor i pet och det är klart att han fick det och det gick ju bra kan man säga!

Fortfarande känns ju rasutställandet som den tunga viktiga seriösa delen men Petutställandet har blivit viktigare för mig. Jag ser det numera som en kvalitetsstämpel. Att jag har många djur som håller Petclasskvalitet måste väl betyda att de är välskötta hoppas jag. Nu när vi fått vårt uppfödarnamn vill jag att folk ska se på vår uppfödning som seriös och att vi har god djurhållning. Det är faktiskt det viktigaste. Att man avlar för att nå en rasstandard är ju bara en kul grej som ger riktlinjer för en själv och en förevändning för att få hålla på med sin hobby. Så är det ju jätteintressant med genetik och så spännande att se om ungarna blir som man tänkt sig. Jag släpper inte heller drömmen om en egenuppfödd magpie champion eller ännu bättre en prisrosett!

Jag tror väl att vi kommer att fortsätta att ställa både i pet och ras. Jag är väl en Petmänniska som N utropade på senaste utställningen, visst är jag det! Men lite rasmänniska också. Så är det ju faktiskt så att det är himla kul att vinna rosetter, det kan inte hjälpas jag är löjligt förtjust i rosetter! Det är väldligt svårt att vinna finarosetterna om man envisas att ställaut nonself magpie jag måste ju ställa i pet för att få några överhuvudtaget!

För ett par dagar sedan kände jag äntligen de första små kickarna i Galateas mage. Kullen kommer inte som beräknat den 14/11 jag såg den parningen. Troligen tog det parningen efter som jag helt missade trots att jag höll koll just då, i så fall kommer kullen i nästa månadsskifte. Spännande! Hon är lite fet Galatea och bör snarast flytta till en större bur så hon kan motionera mera.

Jag hade ju planerat stora flyttkalaset när vi kom hem efter Kallhäll men mina planer byggde på mina naiva drömmar om att ha lyckats sålt alla unghanarna så nu måste jag tänka om och ge det lite tid så det blir exakt rätt. Den enda förändringen jag gjorde igår kväll var att sätta in Luckybucket till Nougat eftersom han blivit ensam sen sonen sålts. Jag tror verkligen på denna kombination Luckybucket och Nougat måste ju få fantastiska barn! I kväll ska jag försöka att sätta ihop Klonken och Krake för att sedan sälja dem ihop som kompispar om det funkar sätter jag ihop Alecto med James så snart som möjligt. Ja det är fler som ska flytta lite hit och dit vi får se hur det blir till slut. Vad jag bestämt mig för nu är iallafall att lägga ut de fyra salu killarna på Blocket.

Min mamma har alltid så länge jag kan minnas delat upp mänskligheten i djurmänniskor och ickedjurmänniskor. Med det menas förståss sådana personer som tycker om, förstår sig på och vill leva med djur kontra dem som inte gör det. Min mamma är en person som alltid praktiskt delar upp värden i bra och dåligt, svart eller vitt. I hennes värld är det djurmänniskorna som är de bra typerna förståss. I denna anda är jag uppfostrad och det är klart att jag till stor del tycker att hon har rätt även om jag ibland blir full i skratt när hon förundrat funderar hur någon som hon anser vara en djurmänniska kan vara elak eller när hon träffar en trevlig icke djurmänniska och alltid måste säga ; Åh hon är trevlig, fast hon är ju ingen djurmänniska förståss. Nu hoppas jag att jag inte är lika kategorisk som min mor men jag märker att är misstänksam mot folk som inte tycker om djur särskillt de som inte tycker om katter. Jag märker också att jag trivs oerhört väl i situationer där alla runtomkring mig kan anses vara djurmänniskor.

Naturligtvis trivdes jag oerhört väl på marsvinsutställningen i Kallhäll igår. En hel dag tillsammans med likasinnade. Tänk, alla som var där ägnar en stor del av sin lediga tid år att klippa klor, bada marsvin, skära upp grönsaker, mocka burar och njutningsfullt umgås med dessa härliga små djur! Det är så roligt att träffa alla marsvinsmänniskor och se alla fina marsvin!

Vår första utställning i Chokladfabriken´s namn gick väl ganska bra tycker jag. Luckybucket och Lily bedömdes i ras det var poänglös bedömning och de fick de omdömena som jag förväntat mig. Lily fick nerslag på sin dåliga svärta och på saker som öronen och andra bebisgrejor som jag hoppas växer till sig. Domarna var inte så imponerade av mina djur förstod jag. Faktiskt finns det en uppfödare på magpie i Tjeckien det var en mer än jag trott, kul!

I PET gick det som vanligt bättre. Både Jordan och Ginny fick silverkort så pinsamt nog tog jag för givet att de båda var klassvinnare och skulle till final men så var det inte de var båda tvåor och bara Ginny gick till finalen. Hon blev ändå Bis PET 5 ! Hon fick en jättesnygg rosett! Två HP rosetter fick vi med hem också det är kul för vi samlar ju på rosetter. Ginny fick en för mjukaste tassarna och Zezima fick en för dagens ovanligaste färgvariant. I maskeradutställningen blev det poänglöst för oss. Inte så konstigt eftersom Jordan inte ville vara zombie och krånglade sig ur sin dräkt och Ginnys fladdermusvingar kanske var lite hafsigt utförda men det var kul, vi kommer igen! Grattis I och trollkarlen Yohannes som blev bästa maskeradgris 2!

Med oss hem igen följde Klonken, Krake, Kingsly och Mervolo som fortfarade inte hittat sina nya hem. Att det ska var så svårt att sälja så söta och supertrevliga marsvin!? Mundungus har iallafall flyttat och även Lupin blev såld igår lycka till i era nya hem småkillar!