Jag trimar lilltjejen till Västeråsutställningen pälsen är bättre nu inte lika fjunig och hon har blivit mörkare tycker jag, bra. Men dumma lilla Lily får bara allt fler vita hår i de svarta fälten. Jag som tyckte att hon var så bra tecknad. Lätta öron och smalt ansikte har hon ju också. Men varför ska det vara lätt?

Nåja vi tycker ändå om henne hur mycket som helst, så det så!

Ja det här var ingen färsk bild precis. Lily som bäbis!  

Jag vet inte om jag är bara lat eller om det ett inbyggt motstånd jag har att göra mig av med djur. Jag har ju alltid irriterat mig på folk som skaffar djur och sen bara gör sig av med dem hur lätt som helst som om det vore vilken pryl som helst. Detta att sälja dem är att kämpa mot ett inlärt moraltänkande. Samtidigt vet jag ju att det är totalt omöjligt att föda upp marsvin (vilket jag verkligen vill) om jag inte säljer alla djur jag inte ska behålla till avel.

Det är klart att det skulle vara lättare, mindre jobb och man skulle inte hinna fästa sig vid dem om man bara sålde de flyttklara ungarna till en djuraffär. Det är mycket lättere att släppa en fem veckorsunge än en yngling på fem månader. Men för mig är inte detta ett alternativ. Att sälja djuren är en del i uppfödandet, jag vill att det ska finnas alternativ till djuraffärerna det är ett av mina syften att föda upp djur. Jag vill ju att alla fåglar och gnagare ska bort från djuraffärerna helt. Alla djur ska säljas direkt från uppfödarna för att höja deras värde och stoppa ogenomtänkta impulsköp.

Att sälja djuren tar mycket kraft och är en mycket stor del av uppfödandet större än jag trott faktiskt.  Mycket av mitt fokus ligger på detta och jag funderar massor på hur jag ska lyckas sälja mina hanar från K-kullen och om jag verkligen vill sälja dem.