Hon är mycket saknad snälla, fina, söta, milda och roliga Galatea som föddes i vår första magpiekull. Förra gången jag drabbades av toxicos gav jag upp uppfödandet omedelbart så blir det inte nu för trots att detta var ohyggligt ger denna hobby mig oftast så fantastiskt mycket lycka! Faktiskt vågar jag se fram emot mina kommande kullar och hoppas att mina nyparade honor är dräktiga. Naturligtvis hoppas jag att det ska gå bra annars blir det riktigt jobbigt. Jag hade ju sett fram emot denna kull och känner mig inte bara snuvad på ett underbart marsvin utan även på bebislyckan vi inte fick uppleva.

Det känns ödsligt och tomt i lägenheten utan Galatea men även utan Klonken och Krake som flyttade till sitt nya hem strax innan hon dog. Det känns i luften att det är färre marsvin här en ödslig känsla utan deras energier. Konstigt när det fortfarande finns så många djur kvar. Det märks också när jag delat ut frukost grönsakerna, det är kvar i bunken när jag gått varvet runt. Snart är det nog ännu mindre energier i gungning för jag har mailkontakt med en som ev. vill köpa Mervolo och Kingsly, det känns lovande hoppas det blir av.

Min stora honflock är nu delad i två Elie, Jordan och Babinski bor kvar längst upp. Hepziba har flyttat en våning ner tillsammans med de tre glada popcornen Merope, Lily och Lavender de ska såsmånongom få sällskap av Alecto som ska föda sin kull in i den flocken.