Om man vill leva ett lugnt liv utan överaskningar och oro tycker jag att man ska undvika att skaffa marsvin. Det är ju nästan alltid någon eller några som man måste oroa sig för och inget verkar ju bli som man planerat. Ta Galatea som ett exempel hon ska ju vara dräktig tycker jag magen putar och hon är hormonkaxig mot andra honor hon är ju låg i rang annars så jag tycker hon borde vara dräktig när hon tar sig ton på detta vis, problemet är att jag känner inga fosterrörelser om kullen ska komma 14/11 så borde jag gjort det för länge sen. Nej då blir det inga ungar men kanske är hon dräktig för mycket tyder på det men jag är inte säker. Jag klämmer och känner och väger och undersöker henne nästan dagligen men blir bara allt mer förvirrad. Jag vet helt enkelt inte om är dräktig eller inte... Hon ser iallafall ut att må bra.

Naturligtvis är det minst ett marsvin som jag måste oroa mig för. Nougat har en klump på bakbenet. Om det är en farlig nybildning växer den inte på ett önskvärt sätt utan liksom i lårmuskeln jag tror inte att det går att operera bort den utan att skada hans ben. Den är inte jättestor, stör honom inte och om den växer så gör den det sakta. Den skrämmer mig för jag vill inte mista mitt älsklingsmarsvin.

Så till den mest förbryllande av dem alla den som nu fått mig att ifrågasätta allt jag hitills vetat om marsvin. Lavender, hon borde ha varit död nu, död och begraven men det är hon inte. Lavender en liten unge med en kraftig infektion hon bukandades, rosslade, knäppte i lungorna och satt och burrade i ett hörn jag hade tagit bort bactrimet  och slutat matat henne med Critical care jag skulle bara lyfta luren och beställa avlivning, hon var ju så dålig. Någonting höll mig tillbaka hon åt ju själv och även om vikten var låg och hon var tunn gick hon inte ner ytterligare. Hon åt allt jag gav henne med god aptit trots att hon rosslade och bukandades så hela hon gungade hon satt i egen bur för att få ha maten ifred och undvika ev. smitta. Hon blev liksom inte sämre så jag ringde inte. Så började vikten gå uppåt och rosslet försvann det ruggiga burriga sjuka utseendet försvann också. Helt otroligt! I förrgår satte jag tillbaka henne till flocken trots att hon andas aningen hårt fortfarande. Nu har hon ont i bakbenen och hoppar fram som en kanin, jag hoppas och tror att det är överansträngning nu när hon rör sig igen efter att ha suttit i princip helt stilla i tre veckor om det stämmer borde det bli bra snart. Hon är ett mirakel men inte helt friskskriven än!