Det är bara skit med mina djur.

Igår när jag kom hem från jobbet med stora gräspåsen i högsta hugg hittade jag lilla Millicent liggande på ett konstigt platt sätt i buren. Ett kort ögonblick trodde jag att hon var död men när jag petade på henne satte hon sig upp och såg sådär nyvaken och förvirrad ut som marsvin ser ut när de är just nyvakna och förvirrade, jag släppte det då. Jag var hungrig och trött så när alla djuren fått sitt satte jag mig och åt och slötittade i datorn. Så det var först långt senare som jag hittade henne död i buren! Varför då? Jag fattar ingenting hon var näst störst i kullen och en av de livligaste ungar jag någonsin haft. Det var absolut inget fel på henne kvällen innan. Hon växte bra... och ja jag kan bara inte förstå vad som hände. Nu är jag nojig vill jag lova, springer och kollar de andra hela tiden för tänk om det är ett smittsamt dödsvirus... fast det troligaste är ju att det var ett privat påhitt att dö sådär.

Så har vi stackars Klonken. Det gick himla hett till i hanflocken innan jag delade dem. Klonken har ett par rejäla bett i örat men det värsta är ett riktigt djupt jack på nosen. Stackarn nosen är svullen och han liknar en tapir. Det har blivit som en ficka och är rätt infekterat med stinkande var. Nu tror jag att jag fick det rätt rent i gårkväll, hoppas det. Det är ett sår som kräver endel pyssel. Han äter iallafall och det är lugnare nu när han delar bur med bara Kingsly så det borde väl bli bra. Stackars lilla söta Klonken han kommer säkert att få ett ärr på sötnosen.

Mina fyra böldgrisar mår bra och bölderna krymper. Jag gillar verkligen inte dessa bölder även om de drabbade ser helt oberörda ut. Elie är inte lika kissig längre så hennes uvi har vi nog skrämt iväg med Bactrimet. Hon ser ut att må bra hon också.

Jaha då hade man inte över 30 marsvin mer då... ja då behöver jag inte bekymra mig över det då... Få se nu... fyra böldgrisar, en med uvi, en sönderbiten, en som alltid varit skruttig och en unge som stödmatas då är det åtta stycken som behöver extra tillsyn. Det är ju inte klokt så skruttigt det var här..! Nåja 21st är ju utan anmärkning iallafall. Ja och Uffe har lämnar ett prydlig propp på Galatea så om tio veckor kommer det väl fler som jag ska oroa mig för...

Precis som så många hurrar på fredagen/veckans sista arbetsdag, hurrar jag varannan söndag då jag jobbat helgen klart! Hurra äntligen söndagskväll!

Nu känns det bättre just hemkommen efter en riktigt trevlig tillställning. Åh vad trevliga alla mina konstnärsvänner är! Jag känner mig nästan glad nu! Jag borde nog gå på lite möten på konstnärsklubben...

För alla som undrar så somnade han inte in i buren utan vi fick tid direkt hos veterinären. Jag förstod att det var kört så det fanns ingen anledning att han skulle sitta och ha ont hela helgen...

Nej, nu känner jag mig riktigt deppig inga pengar, ingen Arthur, marsvinen har bölder, proppen till klylskåpet har gått, Klonken har blivit biten i örat och jag ska på vervissagefest ikväll och prata inför en grupp. Ska försöka klä på mig något fint, jag hatar att klä upp mig. Nåja jag vet ju att jag kommer att träffa många jättetrevliga människor i kväll även om flera av dem bara inte kan förstå att det är tråkigt att mista ett marsvin...

Nej, nu ska jag ta mig i kragen och cykla och köpa en ny propp och färga håret så jag blir ruskigt snygg till festen och inte ser ut som en raggsocka mer...

Nu är Arthur död... saknar honom.

Det var inte länge sen jag tänkte att nu har det inte varit några problem med mina djur på länge alla är friska. Sen fick "alla" bölder, Elie uvi och Merope ska handmatas. Men den som oroat mig mest på sista tiden är farbrorn Arthur han har tacklat av ett tag och blivit riktigt skramlig. Då och då de sista veckorna har jag kommit på honom att sitta och burra, han ser inte vidare pigg ut. Igår upptäckte jag att hans ena öga putar ut... något trycker ju på det där innefrån. Jag tror inte jag bryr mig om vad det är, cancer eller böld, resultatet blir det samma. Snart ska jag ringa veterinären för avlivning... Han är fyra år inte mycket...

Arthur är ett impulsköp på en djuraffär. De hade precis fått in en jätteladdning små små små marsvinsungar. Flera i den jättehärliga färgkombinationen chocolate/cream/white bara en av dem var nonself de andra var lurviga och tuffsiga åt alla håll. Nonselfen följde med mig hem...  

Jag har ju alltid hävdat att marsvin och får liknar varandra. Det gör de verkligen, de är lika flockberoende, nyfikna, lättskrämda, pratiga, markbundna, gräsätande och tiggiga. Marsvin är mycket mer lika får till sättet än de är hamstrar och råttor som de ju liknar till utsendet.

Nu har jag hittat en till likhet. Handmatade Merope beter sig precis som ett flasklamm! När hon förstår att jag ska mata henne kommer hon fram till  burluckan. Hon slänger sig över matpipetten med samma intensitet som ett flasklamm kastar sig över sin flaska...

Hon diar nog ingenting är jag rädd. Vet inte exakt varför för det verkar inte vara något fel på henne även om jag är lite rädd att det kan vara något som visar sig senare. Jag har massor av teorier om varför hon inte gör det som att hon ändå är sjuk på något sätt, att Alecto inte tillåter henne kanske för att hon bits, att hon helt enkelt inte kan suga av någon anledning men huvudteorin är att hon kom i otakt när hon slog sig i sitt fall och tappade aptiten och när jag började stödmata henne förlitade hon sig sen på den "råsa mjölken i pipetten". Jag skulle ju bara mata henne så hon kom igen, nu är hon helt beroende av min matning. Så skulle det ju inte bli... men jag kan ju inte sluta nu hon är ju så gullig...

Ikväll planerar jag att dela på mina fyra unghanar. Det är inte så att de tokslåss men det är hela tiden en massa små gruff men småsår som resultat. Jag vill gärna dela dem innan något händer ett trasigt öga tex. är inget vidare. Sen tror jag att det är jobbigt och stressigt för dem med denna ständigt så dåliga stämning. Jag ville ju inte dela dem eftersom  de är till salu och jag vill att de kommande köparna ska kunna kombinera dem hur som helst... men. Nu ser jag också hur de själva vill bli fördelade. Klonken och Kingsly gillar varandra och ska få bo ihop, hoppas någon vill köpa dem ihop också... Krake får bo med James som inte är till salu, så han kanske kan säljas med någon små hane. De senaste dagarna har de verkligen gått ihop två och två i buren så de har själva valt burkompis. 

När ekorrar blir fångade av katter lägger de sig på rygg och skriker. Det är omöjligt att se om de är skadade eller bara i försvarsposition. Jag kunde inte låta katten äta upp lillkorren, först försökte jag få de att klättra upp i trädet men den kunde inte, verkade för chockad och katten tittade lystet på. jag tog ett snabbt beslut att ta in den så den fick lugna sig och sen släppa ut den när katten gått. Jag ville släppa den på den platsen eftersom jag hörde mamman tjattra i bakgrunden. Jag tänkte att jag skulle lägga den i plastpåsen som jag tänkte plocka marsvinsgräs i men när jag lyfte upp den var den så mjuk och försökte inte bita mig, så jag tog den i handen istället. Det var ju inte jättesmart för efter ett tag satt den i tummen. Det är inte skönt att ha en gnagare i tummen och det rinner mycket blod men jag kände mig rätt nöjd ändå, han var nog inte så svårt skadad trots allt. Efter en del fippel och blodkladd lyckades jag få in det onaturligt söta djuret i en bur.

Nyss släppte H och jag ut lillkorren. Jag trodde att jag skulle ta en bild av gullungen innan han försvann men det gick fort vill jag lova! Vips var han borta! Det såg ju bra ut. Lycka till söta ekorre och akta dig för katter...

Undrar om man åker på att ta stelkrampsspruta nu...