När ekorrar blir fångade av katter lägger de sig på rygg och skriker. Det är omöjligt att se om de är skadade eller bara i försvarsposition. Jag kunde inte låta katten äta upp lillkorren, först försökte jag få de att klättra upp i trädet men den kunde inte, verkade för chockad och katten tittade lystet på. jag tog ett snabbt beslut att ta in den så den fick lugna sig och sen släppa ut den när katten gått. Jag ville släppa den på den platsen eftersom jag hörde mamman tjattra i bakgrunden. Jag tänkte att jag skulle lägga den i plastpåsen som jag tänkte plocka marsvinsgräs i men när jag lyfte upp den var den så mjuk och försökte inte bita mig, så jag tog den i handen istället. Det var ju inte jättesmart för efter ett tag satt den i tummen. Det är inte skönt att ha en gnagare i tummen och det rinner mycket blod men jag kände mig rätt nöjd ändå, han var nog inte så svårt skadad trots allt. Efter en del fippel och blodkladd lyckades jag få in det onaturligt söta djuret i en bur.

Nyss släppte H och jag ut lillkorren. Jag trodde att jag skulle ta en bild av gullungen innan han försvann men det gick fort vill jag lova! Vips var han borta! Det såg ju bra ut. Lycka till söta ekorre och akta dig för katter...

Undrar om man åker på att ta stelkrampsspruta nu...

Mina fyra zoblar är inte zoblar! Jag har studsat fram av lycka sedan igår kväll! Uffe och Alecto är chokladbärare båda två! De har en gemensam importerad engelsk anfader som jag inte har stamtavla på, det måste vara han som gett detta underbara anlag. Han finns ju också i Min choklad magpie Nougats stam. Jag tyckte att de var väldigt vilken fin chokladton det var på dessa zoblar. Vis av mina tidigare förhastade lyckofelslut bestämde jag mig för att de trots allt var extra bruna zoblar. Men icke! Ibland har man rätt att få som man vill! Jag måste lära mig mer genetik, jag behöver kunna det och det är verkligen spännande! 

Lilla Merope har nu krupit över sin födelsevikt, nästan en vecka gammal. Jag är osäker om hon får snutta på Alecto. Kanske hon bits? Jag har sett henne med Hepziba det verkar som hon har tagit över henne. De slutar aldrig att förvåna mig dessa knasiga djur. Nu vet jag inte om hon snuttar på Hepziba heller så jag fortsätter att mata henne.

Snart ska jag ner och måla i eventuella små prickar som inte täcker på skulpturen sen ska den lämnas in om några timmar och min kamp är över... 

Och Idol har börjat, jag älskar Idol!

Kolla nedan... chokladigt va!? MIllicent, Mervolo, Merope, Mundungus och Minerva!