Ja jag vet inte om det behövs Idoltävlas så mycket mer nu, det känns ju rätt klart vem som vinner menar jag...

Jag borde mocka in storflocken med ungar och allt de har varit ute på golvet länge nu men de leker och har så roligt att de får stanna där ett tag till... Yngsta kullen blir fyra veckor i morgon så Mervolo och Mundungus ska flytta till farbror Kingsly. För choklad pojkarna är det sista kvällen med gänget. Alltså vilka skutt! De är så söta!

Yes jag har fått Blackmolly yngel! Jag blev löjligt lycklig! Jag gillar levandefödare för de får ju så söta yngel!

Ännu roligare är väl att jag antar att Galatea är dräktig. Såg ju parningen så jag vet exakt när hon borde ha brunstat om och det har hon inte gjort! Så nu väntar vi på Galateas och Uffes ungar. Jättespännande eftersom båda är chokladbärare och Galatea inte är släkt med Alecto som fick Uffes förra kull. Hoppas de inte får korta öron och blir zoblar som mamma och hoppas de får tillräckligt med vitt på sig så de inte blir "helsvarta" som pappa. Jag tror mycket på denna kull. Ja så nu är det bara och vänta och hoppas att allt går bra! Jag har beställt en perfekt tecknad nonself chocolate magpie hona, tack!

Jag är ju helt såld på Idol följer det slaviskt. Folk som känner mig undrar vad kan bero på eftersom jag aldrig tittar på melodifestivalen, Lets dance eller något annat som kan liknas vid Idol. Dans har jag ju aldrig varit intresserad av och schlager musik vet jag inte ens hur det stavas, jag gillar helt enkelt inte det alls den typen av musik. I Idol är det blandat och jag gillar ju inte allt där heller men det är inte musiken som får mig att gå igång på Idol. Det är drömmarna!

Att se människor kämpa och hoppas. Att se människor ha talang och slita för att förbättra den är så vackert att jag får tårar i ögonen. Jag har ju varit där mitt i en sådan kamp, nu var det inte musik jag höll på med utan konst men det är så mycket i detta som är samma lika.

Jag tycker inte juryn är elak utan mycket kompitent. Det är verkligen inte fel att tala om för en ung människa att den är på fel spår. Många av dessa som söker Idol behöver få veta att de är fel ute det finns annat att göra i livet andra drömmar att förverkliga när det gäller kulturjobb finns det bara plats för de allra bästa. Det bästa av allt är att det går att avgöra. Väl utbildade människor kan sålla agnarna från vetet. Alla kan sjunga duchen men väldigt få kan sjunga på en scen. Den här första delen av Idol är den bästa tycker jag. Massor av människor får ett kvitto på att talangen finns, en massa andra får veta att det är bäst att pyssla med något annat. Kanske kunde det räcka här massor av människor har blivit hjälpta i livet fått en viktig vägledning som de kommer att nytta av resten av sina liv. Det är en gåva att ha fått ett juryutlåtende.

I den första delen av utgallringarna ser jag inga moraliska problem. Det är nu det kanske kan bli lite knepigt. Jag hoppas att de mycket talangfulla människor som nu finns kvar under juryn vingar ser detta som det som det borde vara nämligen en himla bra artistutbildning. En intensiv tid där de kommer att få slita för att lära sig massor och utveckla sig själva. Det som är faran här är ju att de riskerar att stöpas i samma form och tappar sin orginalitet. Men jag täker forsätta att titta och det är fortfarande de deltagandes kraft och engagemang som lockar mig att följa detta.

Naturligtvis tar jag för givet att juryn tagit ut de bästa personerna så här långt. Det finns ju en absolut talang att gå efter och den ser man om man jobbat med musik länge självklart kan juryn detta mycket bättre än folk utan deras kunnskaper. Många av dem som är kvar nu tycker jag också är himla bra andra tycker jag är himla tråkiga, duktiga kanske men tråkiga.

I killarnas delfinal tyckte jag två var skitbra och tre rätt slätstrukna. Ja jag är ju helt överens med de röstande om resultatet, inget att tjafsa om jag är nöjd. När det gäller tjejerna blev jag besviken på svenska folket däremot. Maritte var det väl inget att bråka om naturligtvis, hon var helt fantastisk klart hon skulle vara kvar. Men varför röstar folk fram Erika? Hon är ju så tråkig att jag somnar när hon sjunger! Hörde inte folk såg de inte att Moa var nästan lika bra som Mariette? Nu blir jag sådär engagerad igen att jag skriker NEJ! Så väggarna skakar när den som jag anser vara fel person vinner. Ja... Idol har börjat för mig nu... Fast jag har bara ringt en gång hittils naturligtvis var jag tvungen att rösta på härlige Calle för Pjotr tycker jag inte är mycket att ha...

220 konor har jag satt in på SMF Norrorts konto. Skojig ände att börja i måste jag säga... Jag har betalt för två rasdjur och fyra petar men vet inte vilka ännu. Jag höll ju på och betalade andra räkningar så jag tänkte att det är väl lika bra kanske att ta denna med så har man det gjort.

Jag har ett par veckor på mig att bestämma mig hm... I ras blir det Luckybucket i allafall och helst Lily men om hennes papper inte hinner bli klara får Elie åka. I pet blir det Ginny och Jordan och troligen Uffe men vem som blir den fjärde har jag ingen aning om! Det finns flera goda kandidater.

Skulle jobba idag men är fortfarande sjukskriven. Idag mår jag inte lika bra som igår morse irriterande nog. Jag var ute och handlade igår och det blev tydligen för mycket för sen var jag trött hela eftermiggagen. Nu känner jag av bihålorna vilket jag ofta gör när jag varit sjuk en tid men denna gång är det lite konstigt eftersom jag knappt varit snorig och nästan inte täppt alls, skumt. Äsch det är bara skit med mig.

Idag måste jag tvätta fast jag inte orkar. Sonen har inget att sätta på sig i skolan och jag har inget att sätta på mig i soffan...

Jag vet inte men här någonstans gick min gräns, ett litet tag kan jag väl vara sjuk men nu är jag riktigt less... Fy vilket förfärligt inlägg det blev, jag avskyr att läsa bloggar där folk bara skriver om sina och andras sjukdomar jag tror inte jag kan komma på något tråkigare att läsa om och nu sitter jag här och ondgör mig över bihåleinflammation och kroppslig svaghet...

Den första magpie jag köpte var Nougat. Han var bara en liten plutt när han kom till mig och såg ut precis som en råtta bara lukten och avsaknaden av svans avslöjade att han var ett marsvin. Han var jätteful och jag funderade vad det var för knasig ras jag fått för mig att jag ville ha. Så släppte jag honom i en bur med en lite äldre unghane, han var fem veckor gammal hade åkt bil från Sollentuna till Uppsala han borde vara rädd och ja nästan lite chockad men det första han gör är att popcornskutta! Där har vi Nougat i ett nötskal! Han är det roligaste och oräddaste marsvin jag någonsin mött! Så speciell och aktiv och smart vi kallar honom sportfånen. Han är inte mitt gosigaste eller sötaste marsvin men på alla andra punkter är han bara bäst av dem alla! Jag har och har haft massor av marsvin men ingen är som Nougat. På Bloggenspresentationsbild sitter en liten knase och jäspar... ja det är ju Nougat förståss. Ja nu till saken. Grattis Nougat, grattis på två årsdagen! Hurra hurra hurra hurra!

Daniel råkade lite illa ut igår. När jag kvällsmatade såg jag att han var blodig på nosen. Jag trodde ju Klonken bitit honom först... men nej. Han hade fått ett grovt hårt höstrå upp i näsborren! Trots att det var synd om honom kunde jag inte låta bli att skratta lite, han har en förmåga att råka ut för konstiga saker den grisen. De här typade selfarna har ju lite stora näsborrar också. Det ju slutat blöda och ska väl läka fint antar jag för han ser pigg och glad nu på morgonen.

Först idag känner jag att jag har lite energi igen börjar nog så sakteliga friska på mig... äntligen.

Jag tänker härmas och redovisa lite marsvinsstatistik:

6 petar, 3 "gamla" trogna honor Poppy, Ginny och Dolly. 3 hanar Elies söner födda i juni, de skulle inte bli petar utan Harlequin men men... till salu killarna Klonken, Krake och Kingsly.

4 self cream, 1 hona Episkey och 3 hanar Daniel, Urvon och Fenrir.

Då är det 19 stycken magpie då 7 hanar och 12 honor, snygg könsfördelning om jag får säga det själv! Nu är det väl inte så enkelt riktigt alla är inte magpie... Inte Luna och Zezima de är self de white men födda av magpie föräldrar så de är rutbärare. James är inte magpie utan snarare black harlequin men har så lite cream att man inte kan kalla honom det, tanken är att han ska få harlequinbarn. Galatea är zobel magpie och hennes dotter Jordan är brunzobel magpie det är inte några godkända färgvarianter men de har båda kvaliteter som jag uppskattar till min avel. Nougat, Minerva, Mundungus och Mervolo är chocolate magpie. Kinross, Uffe, Luckybucket, Elie, Hepziba, Alecto, Lily, Lavender, Lupin och Merope är black magpie. Av dem är Elie, Luckybucket, Lily och Lavender utställningsbara. Hepziba, Minerva och Nougat är lite gränsfgall. Av dessa 7 är det bara Lily som kan plocka hyfsade poäng på sin teckning men då har hon rätt dålig svärta och korta öron istället. 8 av mina "magpies" är små ungar Merope och Lily stannar här, Minerva, Luna och Lavender har nya hem att flytta till snart, Mervolo, Mundungus och Lupin är till salu. Elie är pensionär och Kinross har tagits ur aveln p.g.a ögonproblem resten av de jag inte ska sälja ingår i mitt avelsprogram. 1 hona är förhoppningsvis dräktig det är Galatea, Uffe ska bli pappa igen.

Totalt 29 marsvin 16 honor och 13 hanar.

I vardagsrummet står ett burskåp med tre våningar/burar komplimentbackar.  Ginny och Dolly, Klonken och Daniel, Kinross och Urvon bor där.

Lilla burskåpet är 55*70cm tre våningar/burar. En tom, i en bor Fenrir och i en bor Galatea och Uffe. På taket till det skåpet står en komplimentback med galler i den bor James och Krake.

Stora burskåpet 199*50 fyra våningar/burar. Längst ner bor Nougat med sonen Lupin. Våning två Episkey, Luckybucket, Zezima och Poppy. Våning tre där bor Kingsly ensam men snart flyttar Mervolo och Mundungus in. Längst upp bor Alecto, Elie, Hepziba, Jordan, Luna, Lavender, Lily, Minerva, Merope och än så länge Mervolo och Mundungus.

Det finns ju plats för fler om det kniper... Det är bra för ett djur är på ingång... kanske två...

Vanliga dagar tycker jag inte det är det minsta jobbigt att ha nästan 30 marsvin. Jag handlar till dem, matar, mockar, trimmar, kullplanerar, åker på utställningar, gosar, väger, klipper klor under en stor del av min vakna tid. Faktum är att jag inte tycker att det är det minsta jobbigt det är faktiskt det roligaste jag pysslat med någonsin. Folk brukar titta förundrat på mig när de förstår hur mycket tid jag lägger ner på mina djur men för mig är det inte konstigt eller jobbigt bara lustfyllt faktiskt! Nu när jag varit sjuk har det kännts jobbigt däremot, stackars försummade små rackare! Jag måste medge att ett ringormsutbrott möjligen skulle tära ordentligt på min ork och min inte alltför fantastiska ekonomi. Så trots att jag trivs nu med min marsvinsflock vill jag inte att de ska bli så många fler precis. Idealet är väl att ha 12-15 fasta djur som ibland kan vara fler om man har en del kullar. Nu är mina "grund djur" strax över 20st det är för många men jag kan inte tänka mig att sälja någon av dem.

Jag har och har hela tiden haft en känsla av att det kommer att vara rätt många djur hos mig under en period nu i början av min "rasavelskarriär" av flera olika anledningar. Jag hoppas att min teori stämmer och antalet djur kommer att sjunka men den innebär även att jag kommer att ha ännu fler djur om ett år, ja att antalet kommer att öka under ett par år till sen borde det ge sig och jag sitter sen snällt i resten av mitt liv med ca. 15 marsvin, prydligt och välordnat. Det är min plan. Det gäller bara att orka nu de tre närmaste åren då det kommer att vara befolkningstopp här.

Så här tänker jag:

*När jag köpte mina första rasdjur hade jag ju redan några kära petar de kan jag ju inte bara sälja för att jag började med rasdjur ju.

*Sen råkade jag vara för ivrig och gjorde som så många andra, började med en ras som jag snart insåg inte var den jag helst jobbade med så jag bytte ras. Några creamar finns kvar dessa djur är ju mina gullungar lika mycket som petarna...

*Jag har under de senaste två åren köpt in många avelsdjur och sparat många egenuppfödda djur. 

*Sen fixar inte jag att sälja mina pensionärer, vet inte om det kommer att gå över men än så länge känner jag ett våldsamt motstånd mot detta.

*Jag är inte så rutinerad att jag kan vara tillräckligt kritisk än när det gäller att spara ungar. Som det är nu vill jag spara varenda en och får kämpa med mig själv för att kunna sälja någon över huvudtaget. Jag hoppas att jag lär mig att vara mer kräsen.

*Inga av mina djur är speciellt gamla ännu men om några år är väldigt många väldigt gamla, då kommer antalet djur att börja minska.

*Jag har ännu inte etablerat mig som uppfödare och tror att det i framtiden kommer att bli lättare att sälja djur. Nu har jag ett gäng osålda rackare. Har ju uppfödarnamnet i hamn innom en månad skulle jag tro.

Det är p.g.a dessa anledningar som djuren är extra många nu och kommer att öka eftersom jag ju räknar med att spara några ungar ur kommande kullar också. Men jag behöver inte köpa in nytt avelsmaterial på minst ett år nu om mina planer stämmer och jag hoppas kunna vara återhållsam med ungesparandet. Ökningstakten på djurinskaffandet har minskat. Eftersom alla mina djur är tre år eller yngre med en rejäl topp med två åringar kommer antalet vara fortsatt stort i tre år till, sen tråkigt nog kommer den naturliga avgången att börja slå till... Såsmåningom om ca. 5 år är jag automatiskt där jag vill vara antalsmässigt. Jag vet att denna typ av starttopp drabbar alla och att många inte orkar igenom den. Jag tänker klara det och ett av mina vapen är förutom mitt stora marsvins och avelsintresse är att jag är mycket medveten om just detta jag beskrivit ovan.