På jobbet igår grottade vi ner oss i relationsgrubbel. Jag hävdar ju envist att man har rätt att leva ensam och vara nöjd med det och inte behöva ha krav på sig att hela tiden spana efter en partner. Jag lever ju ensam och är avslappnad och nöjd med det. Min jobbarkompis S påstår att människor söker partner av ren instinkt, så är vi människor programmerade. Det är det enda argument som skulle kunna bita på mig eftersom jag trivs med att betrakta människan programmerad av instinkter precis som andra djur. S påstår vidare att jag nog bara är besviken på de relationer jag haft och att jag aldrig fått den man jag verkligen ville ha. Ack så sant... men kan man vara en bitter, besviken kärring utan känna sig bitter och besviken? Jag börjar undra om det är något fel på mig som vill leva ensam.

Jaha vad ska jag göra åt detta då? Börja nätdejta? Eller cykla till fina området och ringa på stora familje villan och be att få en dejt med mannen jag aldrig fick. Om han inte vill det eller hans fru protesterar kan jag ju alltid koka kanien (om de har kanin och om kaninälskaren jag klarar av det). Det tredje och sista lösningen skulle väl vara att fortsätta som vanligt med mitt behagliga väl invanda liv...

Troligtvis som det låter kommer jag att dras in i den svartaste av av alla förhållandebaksidor om ca åtta år. Min son påstår nämligen att han tänker ta med sig katten Svea när han flyttar hemifrån. Okej ungeman utmaningen är antagen! Bered dig på en lång och uppslitande vårdnadstvist!

 

Natalia

30 augusti 2009 19:12

Tack Gisela för att du delade med dig av den erfarenheten, mkt intressant! Jag vet varken ut eller in, rasen är ju så liten så man vill ju ta vara på alla individer och chokladhonor växer inte på träd.

http://hellopiggy.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...