Jag borde ju verkligen inte köpa fler djur när jag har sex stycken till salu och en kull till pågång, meeen... Jag har bokat Babinski! Hon är ju dotter till min egenuppfödda Imperio som är son till mina älskligar Episkey och Nougat. Vi ska byta gris jag ska ta Babinski och C ska ha Luna eller hellre kanske en från Alectos kommande kull. Kul! Åh det känns jättekul med en ny gris för sen vet jag inte när det kommer en ny inköpt igen, inte på mycket länge skulle jag tro.

Kanske ska jag sluta med fortimellkladdet. Jag tror ju att de snuttar även om storflickorna snuttar mycket mer. Lunginflamation vill vi ju inte ha och som K skriver är det ju så att småisar som är så klena att de inte kan äta själva är ju inget att satsa på, faktiskt. Just nu verkasr det ju också som det kommer att gå ändå med mina små ungar, hoppas hoppas. Jag vågar bara inte ta det för givet redan är så rädd att bli besviken.

Nu har de fyllt ett dygn! Stora va? Vilka sötnosar de är, jag som skulle jobba så hårt i ateljen har bara lust och sitta där framför buren och glo. Planen är att sätta tillbaka dem i stora buren i dag. Hepziba och ungarna har knutit an till varandra så kidnappningshotet är nog inte lika stort längre.

De ser pigga och glada ut men det är väldigt mycket så att det är två stora framfusiga ungar som snor åt sig tuttarna hela tiden och två små myror som får stå tillbaka. Jag vet inte om det är nödvändigt men jag är så rädd att mista småisarna Lily och Lupin att jag börjat mata dem med fortimel. Jag skäms även lite över min fixering vid Lily, jag står inte ut med tanken på att mista henne. Jag vet ju inte hur hennes teckning kommer att utvecklas proportionerna på kroppen ändras ju när de växer och fler vita strån brukar dyka upp. Men faktum är att ju mer jag tittar på henne desto mer slås jag av hur perfekt hon ser ut att vara tecknad, hon är riktigt lovande! Riktigt lovande men också riktigt liten...

Då kommer jag till nästa moraliska fundering. Jag hade bestämt mig för att hälsa är det viktigaste att tänka på när man föder upp djur. Lily är minst i kullen troligen är hon inte det för att det är något fel på henne men syskonen borde ju vara starkare och mer lämpade för avel... Ändå är det henne jag vill spara till avel blir det ju då även om siktet nu främst är inställt på utställning... Jag ser ju på bloggar och hemsidor att andra uppfödare gör som jag, sparar den unge som bäst passar rasstandarden och inte de största och starkaste. Frågan är då; föder vi upp de sundaste tänkbara djuren? Jag antar att jag inte är ensam om dessa funderingar heller inte ensam om att med en aning dåligt samvete spara kullens lilla knatte som jag tror kan plocka poängen på utställningarna...