Nu tidigt på morgonen kom Y och hämtade Jane som ska till sitt nya hem hos en av Ys jobbarkompisar. Det går säkert bra men de skulle prova först om hon funkade med Smulan, marsvinsdamen som redan finns i hemmet. Jane är inte den kaxiga sorten så hon borde gå bra att sätta ihop med en vuxen hona... Så det var väl det, hej då söta söta Jane och lycka till i ditt nya hem!

Nej det blir inget Furuvik för oss idag. H har för ont i sin fot och är för dålig på att gå med kryckorna för att orka en lång dag på en djurpark. Jättetråkigt men jag inser att det blir för jobbigt för honom och att jag kommer att bli galen på allt gnäll. Vi får hitta på något mer stillsamt idag, kanske hyra film?

Igår kväll kom grannen med alla katterna över med en av kattungarna som hon tyckte var så lugn, gullig, tillitsfull och kanske döv. Någonstans undrade hon nog om han var okej. Detta är den lilla kattungen i kullen som jag kallade dvärg när han var nyfödd om någon minns det. Jag kan säga med en gång att okej är han inte! Han var utanför sin lägenhet för första gången hans matte lämnade över honom till mig som han aldrig sett och han sprattlade inte, kändes rentav slapp. Även om han tittade sig nyfiket omkring och inte kändes mager var det liksom ingen fart i det lilla söta djuret. Jag skulle gissa på hjärtfel. Döv är han, det kunde vi lätt konstatera. Många kattungar som fötts hos henne är helvita och några har varit döva, den här är en av dem. Inavel... katter är en art som tål sånt dåligt. Inga av hennes katter borde få ungar överhuvudtaget när de bär på ärftliga hjärtfel men som det ser ut nu parar de sig vilt med varandra istället. Det är ju helt vansinnigt! Hon kommer ju inte att göra något för att stoppa detta ens nu när hon ser att de blir sjuka! Jag blir galen...