Direktlänk till inlägg 26 juli 2009

Bio och stukad fot

Av gisela jansson - 26 juli 2009 22:20

Min käre son sitter bara inne vid sin dator om man inte tvingar ut honom på äventyr. Så jag tvingade ut honom. Helst skulle jag ju cyckla ut och ha picknick med honom i naturen men han är nog lite less på det, det har blivit mycket sånt för honom, det är lätt hänt med den mamman. Så istället cyklade vi ner på stan och åt på Max och gick på bio. Vi hade ingen aning om när eller vilken film vi skulle se... skönt oplanerat, det gillar jag. 


Jag var inte imponerad av urvalet av filmer men H ville se Transformers. Problemet var bara att den började precis då och vi fick bråttom uppför trappan. Då snubblade han min unge och stukade till foten. Han gnällde med tårde ögon men bet ihop. Filmen var väl inget vidare för en fullvuxen människa av honkön men min tolvårige son gillade den, även om han då och då kved av smärta. När den var slut och vi skulle gå var problemet just det, han kunde inte gå! Foten var svullen och gjorde förfärligt ont. Nej inte sjukhuset sa han men så blev det. En snäll biobesökare körde oss till närakuten. Tack snälla snälla vem du nu var!


Nu är problemet det att vi inte är några vana sjukhusbesökare. Jag kan inte koderna för hur man ska beté sig när man söker vård. Man ska ringa och veta vem man ska ringa, man ska gå till rätt ställe för åkomman... Fel var det iallafall för de som jobbade där var sura som ättika och la ner mycket tid på att berätta hur vi egentligen skulle ha gjort. Jag ska ärligen säga att jag inte lyssnade. Jag får för mig att det ska vara krångligt att gå till sjukhuset för att folk inte ska springa i onödan. Problemet är bara det att det drabbar sånna som oss som bara går när det är nödvändigt och då rätt sällan. De som springer till sjukhuset stup i kvarten för att få bekräftelse lär sig koderna och vet exakt hur man ska ta sig in i systemet, de drabbas inte de får bara lite kul intressant klur på vägen. Doktorn var iallafall trevlig och konstaterade att det var en rejäl stukning.


Hela vägen hem drog jag honom och hans kryckor på cykeln. Pust och stön!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av gisela jansson - 4 mars 2015 16:11

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

Av gisela jansson - 4 mars 2015 15:45

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

Av gisela jansson - 22 februari 2015 10:44

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Av gisela jansson - 20 februari 2015 10:52

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Av gisela jansson - 9 augusti 2014 22:56

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...

Presentation

Omröstning

Gillar du marsvinsutställninger?
 Ja
 Nej

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20 21
22
23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Juli 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards