Grattis Galatea gumman, på födelsedagen. Jag tror hon har haft en bra födelsedag. Hon verkar trivas med sin mammaroll och pysslar mycket med sina småisar. Mycket god mat har hon ju också fått såklart, det ska man ju ha när man fyller år. Grattis också till Galateas bröder Gyllenroy, Griphook och Godric (nu Vildis)!

Det är exakt ett år sedan idag som min första magpiekull föddes och det kan jag lova att det kommer många fler! Gillar verkligen denna variant!

Elie är öppen nu, kanske inte helt på max men nästan... åh, spännande. Hon mår bra och jag tycker att magen har växt senaste veckan. Nyss tog jag upp henne för att känna på fogar lukta henne i munnen och känna på sparkarna. Barnmorskan är nöjd, allt verkar vara i sin ordning. Äntligen fick även jag höra bäbisar knapra med tänderna inne i magen! Vad otroligt nära de är men ändå så oåtkomliga. Längtar är så otålig nu! De kan komma när som helst, tippar på i övermorgon! Tre eller fyra stycken tror jag att det är.

James, Jordan och Jane är så söta att det är overkligt! De är så söta och fina i typen alla tre, riktiga små self trynen har de. De går upp i vikt James och Jordan växer fort säger vågen. Jane släpar lite men går också upp, jag håller ögonen på henne men även hon verkar pigg.

Stackars James han är så söt men brevid sina tokroligt och charmigt och ovanligt färgade och tecknade systrar ser han lite oansenlig ut med sin nästan helsvarta päls. Han är till salu, nu kan jag skriva det, han kommer ju att klara sig. Någon som vill ge honom ett permanent kärleksfullt hem med marsvinskompis? Han är som sagt söt i typen,något korta öron med ett litet veck. Svart med en cream fläck på kinden och ansamlingar med creamhår på ryggen och ena låret. Magpies brukar få fler ljusa strån med tiden så det kan nog bli rätt flammigt tillslut...

Systrarna har redan ordnat det för sig. Jordan stannar här ingen tvekan. Lilla Jane kommer om hon klarar sig, hoppas det, antingen att stanna här eller flytta till Duetten´s uppfödning i skåne. A gillar cresten och vi gillar båda färgen, så hon känns värdefull för vårt avelsprojekt.

Ungarnas pappa Harry boy är nu påväg hem till skåne igen. Lycka till sötgrisen och tack för hjälpen, superpappan!

Ja, det är klart hon gjorde det igen vår fantastiska Ginny! 92p 1/2 silverkort och för fjärde gången på raken BIS Pet 1! Kommentarer överflödiga! Eller... jippiii Ginny du är en supergris!

Episkey min fina söta envisa cream, som inte vill sitta fint på plattan, var jättefin idag! Det gick jättebra, mycket bättre än jag hoppats på! 89p 1/2 CERT! BIR! Ingen placering i finalen men det hade ju varit lite väl oväntat. Jag är så nöjd!

Luckybucket min lilla söta magpieflicka fick 86p som alla mina magpie alltid verkar få, det är okej. Hon blev trots allt BIR J, fast det var ju inte särskilt fantastiskt eftersom hon var ensam nonselfjunior...

Nu blev vår andra uppfödargrupp godkänd! Yes äntligen! Fin rosett fick vi. Nu ska vi ansöka om att få bli uppfödare på riktigt! Vi vill gärna heta Chokladfabriken. Mitt mål var att bli klar under 2009 och det verkar som målet kommer att uppfyllas. Jag är så glad!

Det är bara glada nyheter idag! Ungarna ser riktigt pigga ut och de borde klara sig! Jag är så glad för det med. Hanen kommer att heta James efter Harry Potters pappa. Sen kvarstår problemet med flicknamn ur HP på J. Det finns Jane ( lite tråkigt), Joanne ( lite fånigt), Jordan och Jorkins ( som ingen av dem känns särskilt kvinnliga). Inget namn är perfekt för sötflickorna har inte bestämt mig än men snart tror jag... Äh vi har bestämt oss Jordan på nonselfhonan och Jane på cresthonan hon är för söt för att heta Jorkins. Antal öronveck James 1st, Jordan 0st, Jane 2st.

Ja, det ser mycket bättre ut nu! De är riktigt pigga och struttar runt och suger på höstån och vitkålsbitar. Det trodde jag inte igår då det inte var någon fart alls på de två minsta och den lilla crestade honan såg jättedålig ut med sinna darrningar och sönderbitna öron. Galatea hade nog kämpat för att få fart på henne, det är ingen fara med öronen lite naggade i kanten bara. Den största har jag inte varit så orolig för.

Nej, det är sant vikterna är inte så dåliga under omständigheterna. Jag är väl bortskämd har inte fått någon under 77g innan men heller aldrig så många som fem ungar i en kull tidigare. Jag vägde dem heller inte på morgonen så jag gick hela dagen och trodde att de var mycket mindre. Det är väl det att jag vet att de är prematura som får mig att tycka att de är så otoligt små och sköra. Nu när de piggnat till är de mest bara söta!

Alla tre verkar snutta och ta för sig och det är ju det som avgör det hela. Jag tror nu att det kommer att funka men jag kan erkänna att jag blev förvånad över att den lilla honan levde när jag kom hem igår! Förmodligen hade de heller inte överlevt om jag inte matat igång dem och befriat dem från sin välmenande kidnapperska. De har suttit i lilla buren i natt och boundat med mamma. Nu har jag satt tillbaka dem. Vill inte att Elie ska sitta ensm och deppa så hon toxar. Det ser rätt bra ut, Elie vill kidnappa dem igen men ungarna vill hellre vara med mamma. Galatea vill bara äta mat, hon är så hungrig!

Så var det de förvirrande färgerna på ungarna eller rättare sagt en av dem. Crestade honan är chocolate magpie, hanen är svart med lite cream stråk, inga problem. Det är den knasiga nonselfhonan som är lite oklar. Först trodde jag att hon var choklad men hon är lite väl ljus och ganska rödögd, så det är hon toligen inte. Hon kan vara beige men det är hon troligen inte heller. Förmodligen är hon brunzobel magpie, lite surt då det inte är en godkänd färg men hon är ju bara för läcker! Så fin!

 Efter fyra kullar i rad utan förluster och missöden kom nu denna delvis sorgliga kull. Om jag vaknat i natt kanske jag kunnat rädda de två som så snopet inte fick börja leva sina liv utanför mammas mage. De är födda på dygn 65, Det hade varit bra om Galatea knipit några dagar till för de är små som myror och inte särskilt starka och krya. Jag hoppas dessa tre överlever.

Liten crestad chocolate magpie flicka på bara 62g lite svag och darrar, hoppas hoppas det går hon är ju så söt! Nonself chocolate (rätt ljus osäker på färgen) flicka på 82g, hon är tack och lov riktigt pigg, jag tror hon kommer att fixa det. Nonself black harlequin( om man kan kalla honom det när han bara har ytterst lite cream) pojke på 65g lika svag och pyttig som sin syrra men darrar inte. Jag har matat de två minsta med fortimell, tror de fått i sig lite. Den största snuttar duktigt på egen hand jag tror de andra gör det också men det skadar väl inte när de är så hjärtskärande små och sköra. De två döda var typiskt nog honor och störst. En vit vet ej om det är de eller pe white, self var hon i allafall, märkligt stor 119g!  Den andra döda flickan var crested black harlequin med vitt i cresten och på ett par tassar, ouppackad (om jag hade vaknat...) 84g. Åh, vad tråkigt!

Precis efter att jag hittade dem på morgonen fick jag lov att åka och jobba, slutade tack och lov 14.00 När jag kom hem hade de blivit kidnappade av sim ömma mormor som nog pysslat med dem hela dagen men inte kunnat ge dem mat. Inte bra. Nu sitter de med mamma i en liten fågelbur. Äntligen har de fått chansen att snutta. Hjälp mig att hålla tummarna för de små ynkliga sötnosarna! Galatea och jag ska se till att de får vad de behöver. De bara måste klara sig!

Dax för lite bilder igen tycker jag...

Söte mysige trygge gosegrisen Urvon med sin lika söte husse.

Här har husse fotat sin nya favorit Zezima med banan i munnen.

Här är hon igen. Samma fotograf, anar vi en talng där eller?

 Och sist men inte minst, verkligen inte minst. Vilka magar va?!

Galatea överst och Elie underst. Kanske är jag lite besviken på bilderna de ser mycket tjockare ut i verkligheten. Men det är ju rätt taktilt, man kan ju inte känna de spända hårda magarna och de mysiga sparkarna på bilden... 

Eftersom min mamma var här med bilen passade jag på minsann. Två balar hö, två balar spån fast jag har mer än en och en halv kvar, härligt! Och två säckar finbetong till mina skulpturer inhandlades. Så nu är det bara och mata, mocka och gjuta!

Fast jag bestämt mig för att ateljen ska vara just bara en arbetslokal och inte en lagerlokal ställde jag in marsvinens spån och hö där. Jag vill ju kunna använda balkongen ju... Men jag blir så arg! Någon vidrig stjärtskalle hade kissat i min ateljeport! Men hallå pucko! Det är ju hur mycket skog som helst bakom huset! Det stinker äckligt människopiss ända in i min atelje, jag mår illa, fy!

Jag väger mina marsvin med ojämna mellanrum. Ibland alla men oftast bara ungar, ungdjur, dräktiga och ibland någon extra som jag oroar mig lite för.

Att rabbla siffror är inte så kul men det är lite kul att se hur otroligt mycket mina dräktiga honor ökat i vikt! Den 4e april var de nyparade båda två. Då vägde Galatea 1,072g igår vägde hon 1,521g! OJ! Hon är lite öppen i fogarna nu. Elie vägde vid samma tillfällen 1,263g och 1,585g hon har inte gått upp lika mycket och det styrker min tes om att det inte är lika många bäbisar i den magen. Hon är inte öppen än. Nu börjar det här febriga uppmärksamma bebisväntandet!

Mina fyra juniorer växer så det knakar tydligen, fast det inte syns! Uffe är riktigt stor för sin ålder och snygg! Synd att hans matte är så slarvig att hon inte fixat hans papper annars hade han åkt till Valbo på lördag och tävlat i pet. Jag tror han kan bli farlig där! Han har så fin och maffig kropp, ja han är så fin helt enkelt! Hepziba är däremot lite liten. Det är synd för jag vill sätta henne med hane i slutet av juni hon väger 828g. Jag tycker att hon är fin i kroppen och frisk och pigg är hon också, förmodligen är hon bara liten hennes pappa är ju inte heller så stor. Det blir nog en date med Nougat i midsommar ändå tror jag.

Sen vägde jag de där två som oroar mig Daniel och Arthur. Creamen Daniel är inte frisk det har han aldrig varit. Han är mager och lite gleshårig och andas så det hörs när han blir stressad. Har varit till veterinären med honom, de hittade inget och han fick baytril men blev inte bättre. Samtidigt är han ju inte jättedålig han äter och verkar vara vid gott mod. Nåja, han hade inte gått ner i vikt så det är samma läge där. Det är min pet hane Arthur som bekymmrar mig mest, han börjar bli "skramlig över rumpan" som gamla marsvin har en tendens att bli men han är bara fyra år men jag tycker ändå han börjar bli skruttig. I sin krafts dagar var han en maffig hane som vägde nästan 1,400g nu väger han ynka 1,259g han hade ändå gått upp lite sen senaste vägningen. Till saken hör att han har en klump på magen som enligt vet. troligen är en godartad tumör. Jag valde att inte operera bort den då (augusti förra året) eftersom han hade så mycket problem med sina tassar. Tassarna är fina nu sen han blev av med sin kanin (ännu ett argument att inte hålla kaniner och marsvin i samma bur). Kanske knölen har växt lite på sista tiden och kanske jag kommer att välja att låta dessa båda vänner somna tillsammans om någon av dem ser ut att ge upp. Usch det är jobbigt att göra sådana här val men jag tror inte att det går att "laga" dem. Jag hoppas att de kartar på sig och att det inte blir så snart, jag tycker ju trots allt om dem.