Efter fyra kullar i rad utan förluster och missöden kom nu denna delvis sorgliga kull. Om jag vaknat i natt kanske jag kunnat rädda de två som så snopet inte fick börja leva sina liv utanför mammas mage. De är födda på dygn 65, Det hade varit bra om Galatea knipit några dagar till för de är små som myror och inte särskilt starka och krya. Jag hoppas dessa tre överlever.

Liten crestad chocolate magpie flicka på bara 62g lite svag och darrar, hoppas hoppas det går hon är ju så söt! Nonself chocolate (rätt ljus osäker på färgen) flicka på 82g, hon är tack och lov riktigt pigg, jag tror hon kommer att fixa det. Nonself black harlequin( om man kan kalla honom det när han bara har ytterst lite cream) pojke på 65g lika svag och pyttig som sin syrra men darrar inte. Jag har matat de två minsta med fortimell, tror de fått i sig lite. Den största snuttar duktigt på egen hand jag tror de andra gör det också men det skadar väl inte när de är så hjärtskärande små och sköra. De två döda var typiskt nog honor och störst. En vit vet ej om det är de eller pe white, self var hon i allafall, märkligt stor 119g!  Den andra döda flickan var crested black harlequin med vitt i cresten och på ett par tassar, ouppackad (om jag hade vaknat...) 84g. Åh, vad tråkigt!

Precis efter att jag hittade dem på morgonen fick jag lov att åka och jobba, slutade tack och lov 14.00 När jag kom hem hade de blivit kidnappade av sim ömma mormor som nog pysslat med dem hela dagen men inte kunnat ge dem mat. Inte bra. Nu sitter de med mamma i en liten fågelbur. Äntligen har de fått chansen att snutta. Hjälp mig att hålla tummarna för de små ynkliga sötnosarna! Galatea och jag ska se till att de får vad de behöver. De bara måste klara sig!