Nu har jag anmält till valbo. Det blir Ginny i pet, Episkey i ras, lilla Luckybucket i junior och i grupp med Hepziba. Hoppas på godkänd grupp, då ni, då blir vi uppfödare på riktigt! Luckybucket är faktiskt ganska bra tecknad men Hepziba är väldigt... ja, vad ska jag säga... inget vidare kanske men pälsen är ju fin. Spännande att se vad domaren tycker, om gruppen inte blir godkänd förstår jag varför.

Det verkar inte vara någon större fara med Fenrir även om han verkar lite håglös. Han åt upp sitt gräs tillslut och har även ätit lite maskrosblad men det går lite trögt. Det verkar som han var förstoppad faktiskt för han började äta först en halvtimme efter första paraffindosen. Lite märkligt att han blir förstoppad så här i värsta bästa grästiderna. Får hoppas att det blir bra nu. Jag funderar också på om han inte trivs i sin bur den är ganska öppen och ljus han kanske känner sig utsatt i den. Han kanske är ensam också men han kan ju inte uppföra sig, han spöar ju alla burkompisar. Tanken är ju att han ska kastreras i höst (risken för infektioner i såret är störst i sommarvärmen) och sen gå i en tantflock.

Vi promenerade hur långt som helst. Härligt. Så nu nu borde vi ju ha fått fina figurer... Det är så vackert ute den här tiden, vi såg massor av kungsängsliljor, får, hästar och hörde en nektergal som inte kunde klockan -de brukar ju annars sjunga på kvällen och väldigt tidigt på morgonen.

När jag kom hem med stora gräskassen ville inte Fenrir ha sitt gräs. Usch jag orkar inte med mer elände nu, lilla gubben. Efter att ha undersökt både buren och marsvinet misstänker jag förstoppning. Han fick en dos paraffinolja och nu sitter han och tuggar i sig sitt gräs men långsamt. Hoppas min diagnos var riktig och att min lilla plutt blir bra. Det är ju eländigt om han ska bli sjuk just nu när han fyller ett år på söndag man ska ju vara frisk på födelsedagen.

Snart ska jag ut och gå i dalen med min kusin L som nyligen blivit min granne. Vi ska gå fort och långt. Hon vill lära sig hitta och vi vill båda komma ut i våren. Hon säger att hon måste promenera för figurens skull vi ska figurgå. Så bort med fläsket och in med den friska luften och natures styrka i kroppen. Jag tror kameran ska få följa med...

I 17 år har jag bott i min lägenhet, i princip hela den tiden har jag haft marsvin som varje dag motionerat på köksgolvet. Hela tiden har det stått stora blomkrukor i fönstret. Jag har inte sett faran trots att jag nu kan minnas att någon någon gång påpekat det.

Fönstret åkte upp i vintras och släppte in kall luft på mina sötgrisar. Då precis efter det kollade jag det ofta men det var alltid stängt och jag slappnade av och glömde mina kontroller. 

Nu står mina stora hibiscusar på balkongen. Bara små krukor står i köket. Fönstret är stängt och fastknutet. På tisdag kommer en hantverkare och fixar köksfönstret, sovrumsfönstret och min kärvande balkongdörr som jag irriterat mig på flera år. Men det är så dax...

Jag är så arg på mig själv att detta kunde hända. Jag har så svårt att acceptera det. Saknar min lilla prinsessa Impedimenta.

Jag tänker sluta detta ångestinlägg med en trevligare nyhet. Små små tassar sparkar i Galateas och Elies magar. Nu ska jag ta nya tag...

Alltid när jag sätter mig och ska skriva blogg är det med massor av lust, det är kul. Inte denna gång... Världens sötaste marsvin Impedimenta är död.

När man drabbas av chock lägger man märke till andra saker än man vanligtvis gör. Jag tänker på tid nu att hemska olyckor sker lika snabbt och obetydligt som alla andra händelser. Den enda skillnaden är konsekvenserna.

Det är det där jävla fönstret igen. Det for upp när jag öppnade balkongdörren, det for upp och puttade till en stor tung blomkruka. Där nere på golvet satt Episkey, Poppy och Impedimenta de väntade på att få komma in i sin nymockade bur. Det dunsade, jag går tillbaka för att se efter vad som ramlade så tungt i köket. Jag ser en massa hibiscusblad sen ser jag Impedimenta. Hon ligger i framstupa sidoläge, det rycker i hennes bakben och en mörkröd blodfläck sprids på golvet. Jag bara skrek, jag hör mig själv skrika och kan inte sluta sen böjade jag springa varv på varv skrikandes i lägenheten med sonen lika skrikandes efter. I två minuter... en halvtimme... ingen aning?

Poppy och Episkey satt oskadda men chockade uppklättrade i ett hörn. Inte bara de utan alla marsvinen verkade stressade och uppskrämda vet inte om de förstod vad som hänt eller om det var matte och husse som skrämde dem. De är inte så vana vid att deras människor rusar runt planlöst och låter som brandlarm.

Igår kom inte en tår jag var så chockad att jag kände mig avstängd, som i en burk. I morse cyklade jag iväg till jobbet. När jag var nästan framme bröt jag fullkomligt ihop. Jag ringde till H och sa att han skulle vara hemma från skolan och att jag skulle komma hem så fort jag beställt morgondagens varor. Hur tänkte jag? Hur kunde jag tro att vi skulle kunna vara på jobbet/ i skolan efter en sådan händelse? Två timmar tog det att beställa och lyfta iordning pallarna med trucken. Hela tiden darrade jag och skakade tänder som ett ilsket marsvin och tårarna kom i attacker.

Lilla älskade söta Impen jag saknar dig. Du skulle ju bli guldpet och stammor till våra Chocolate harlequin och hela tiden skulle du vara det du redan var -en älskad familjemedlem.

Först nu ett dygn senare kom jag på att det var bra att krukan kom på huvudet och att hon dog direkt, alternativet vill jag inte tänka på...

Det var bara en blomkruka som föll men den slog hela vår tillvaro i spillror...

Idag har jag hjälpt till att ta in hästarna. Lägga in mat i boxarna, sopa stallgolv och leda in hästar. De gamla takterna sitter i. De är farliga de där hästarna, jag blir så sugen... Vill verkligen börja rida igen men det är det där med tid och pengar...

Hm, nu måste jag vara smart... Det här med petutställning är kul och att vi har Ginny känns som en gåva. Aldrig mer tror jag att vi kan få en så perfekt petstjärna igen så det gäller att rida på framgångsvågen. Nu är hon Guldpet nu är nästa mål pet of the year, vi får se.

Att Ginny är helt fantastiskt vacker var det första jag tänkte när jag såg henne som nyföding. Redan då var hennes päls blank och tät, huvudet sött och runt och ögonen stora vackra och runda. Jag blev inte direkt besviken utan snarare förvånad på hennes första petutställning, hon fick 90p och inte gick till final. Öronen var väl inte perfekt rena, men... Sen har det ju gått bättre. Tre raka segrar i rad och jag håller med om att hon är värd det.

Hur gör man en Ginny då?  Mest har man tur. Såhär gjorde vi... Vi ville ha marsvinsungar Arthur och molly hade suttit ihop en tid men inga ungar blev det. Så jag hade börjat nosa i djuraffärerna efter en ny hona. Ingen dög jag var kräsen. En dag när jag nästan gett upp satt hon där, Poppy. I min hataffär som jag nästan bojkottat p.g.a dålig djurhållning och sellnic spridning. Jag genomgick en inre kris och lät kärleken vinna över idealen. Vi köpte Poppy. Det var hennes makalöst vackra, blanka, svarta, mjuka päls och charmiga teckning som avgjorde saken.

Jag vet inte hur gammal Poppy var då men ingen liten unge så efter karantän hamnade hon med Arthur och Molly. Inte heller Poppy blev dräktig så Arthur är troligen steril. Ungar ville vi ju ha. Jag började tänka rasdjur och letade på nätet. Jag hittade uppfödare S på min gata. Poppy lämnades i ett plötsligt infall på parning med Luneas Mellow Melchior och ut kom Ginny och hennes syster Itchigo som tyvärr var svag och eländig och inte klarade sig.

Ginny ärvde det bästa från sina föräldrar mamma Poppys (nonself black/white) fantastiska pälskvalitet och temperament och pappa Melchiors (self buff) fina typ. Själv är Ginny buff agouti och märkligt nog en ganska vältecknad buffagouti.

Bara så ni vet är Ginny mamma också, en kull har hon haft med Nattsmygarns Urvon self cream, han är en riktig gosenalle. Dobby, Dumbledore, Demelza och Dolly. Dolly är kvar hos oss, fin hon också men med begynnande fattyeye, så hon är hemmagris. Ginny och Dolly är sonens egna marsvin det är extra kul att det är Hs favorit som är vår stjärna.

Nu ska jag snart åka och jobba, så det får bli en liten snabb redogörelse för Sorundautställningen. Jätterolig dag! Så kul att träffa alla trevliga marsvinsmänniskor. Och vi är super nöjda med de flesta resultaten och jättestolta över våra fina djur!

Ginny vann igen! HinkvinnarGinny! 93p 1/6 och Bis pet 1!!!!

Vibys Nougat 88p 3/3 i pet, inte bara för att jag filat honom i tassen.

Impedimenta 92p 1/5 och Bis pet 7! Jätteglad för den placeringen!

Poppy 90p 4/6 i pet, älst i klassen och mötte sin oslagbara dotter Ginny.

Fenrirs sista utställning 86p i ras.

Episkey 89p och CK, jättenöjd även om det inte blev cert, det kunke det bara inte bli hon mötte fina Bea...

I uppfödar grupp kom Fenrir och Episkey 5/6 Fenrirs fattyeye drog nog ned endel plus att de är så olika i färgen men godkänd och det var ju det som var målet!

Super nöjd med en jätterolig dag! Tack C för trevligt sällskap, för att vi fick träffa Griphook och Imperio och att vi fick åka i bilen. D lycka till med lilla Magie, jag vet att ni kommer att trivas tillsammans! Resultaten är jättebra, så nöjd så nöjd. Det enda som känns lite jobbigt är att vi inte stannade och städade som jag tänkt mig, sonen hade i vanlig ordning grym hemlängtan.