I 17 år har jag bott i min lägenhet, i princip hela den tiden har jag haft marsvin som varje dag motionerat på köksgolvet. Hela tiden har det stått stora blomkrukor i fönstret. Jag har inte sett faran trots att jag nu kan minnas att någon någon gång påpekat det.

Fönstret åkte upp i vintras och släppte in kall luft på mina sötgrisar. Då precis efter det kollade jag det ofta men det var alltid stängt och jag slappnade av och glömde mina kontroller. 

Nu står mina stora hibiscusar på balkongen. Bara små krukor står i köket. Fönstret är stängt och fastknutet. På tisdag kommer en hantverkare och fixar köksfönstret, sovrumsfönstret och min kärvande balkongdörr som jag irriterat mig på flera år. Men det är så dax...

Jag är så arg på mig själv att detta kunde hända. Jag har så svårt att acceptera det. Saknar min lilla prinsessa Impedimenta.

Jag tänker sluta detta ångestinlägg med en trevligare nyhet. Små små tassar sparkar i Galateas och Elies magar. Nu ska jag ta nya tag...