Nu tycker jag att det ska bli kul med en ny omröstning. En som handlar om gräs.

Den gamla om marsvinsraserna avslutas nu då. Det är inte så roligt att rabbla siffror så det får bli en trendbeskrivning i stället. Jag är lite förvånad över resultatet. Det var lite jämt utspritt de flesta raserna hade några få röster utom De vanliga tråkiga (släthår och crest) som hade nästan hälften av rösterna!

Nu tycker jag ju inte att De vanliga tråkiga är det minsta tråkiga, de är ju absolut mina favoriter och alla 19 marsvinen som sitter här hemma hos mig just nu tillhör den kategorin. Jag tycker släthår är snyggast för att marsvinsformen och även färgerna syns bäst på släthår. Jag gillar slät blank päls heltenkelt. När jag nu började föda upp marsvin var det aldrig aktuellt med något annat än släthår.

Jag tycker inte illa om de andra heller. Skinnysar är jättecharmiga och vi har faktiskt lite löst beställt en skinnytjej som inte är född än, vi får se. Jag har även haft en sheltie och en rex tidigare och när jag var liten hade vi passande nog åttiotalsmarsvin, virvelkorsningar alltså.

Nu sitter jag här med min kära dator (jag börjar tycka löjligt mycket om den fast den bara är en maskin) och äter frukost i lugn och ro och lyssnar till ett av det i mina öron mysigaste ljud som finns nämligen ätande marsvin. De får vitkål och morot till frukost varje dag och det låter jättegott när de knaprar i sig det.

Jag brukar nästan alltid börja jobba 07.00 så det trodde jag att jag skulle idag också. Precis innan jag skulle ta på mig skorna och åka blev jag nyfiken och ville kolla vilken tid jag slutade idag. Då ser jag att jag började 09.00 Först blev jag sur, missad sömn och mödosam uppstigning i onödan men snart kändes det skönt med lite vaken slappig bonustid, så jag är riktigt nöjd med mitt misstag.

Sveakatt är så söt hon leker med en skinnmus. Sigridkatt ligger med halvslutana ögon i filosofiställning och filosoferar.

Jag är inte längre orolig för att min lilla Impedimenta skulle vara dräktig med sin kullbror, hon är inte det, så skönt. Hennes lilla böld under hakan är borta nu också skönt, söttjejen.

Marsvinsungarna växer så det knakar och tycker att livet är roligt. Det är en mycket trevlig stämmning i den buren, de får en bra start i livet. Alecto är en fantastisk mamma och hon och Hepziba kommer mycket väl överens. I morse sprang alla fem fram och tillbaka skuttigt i buren och lekte, mamma, storasyrran och alla tre småsyrrorna. När de sover ligger de i en stor hög hela gänget, verkligen mysigt.

Igår morse klockan 03.30 var vi på plats i bussgaraget för att sätta upp vårt konstprojekt Tankegods. De små böckerna med pennor skulle fästas i sina vajrar på bussarna och våra skyltar med info om projektes skulle upp i fönstren. Det gick bra men är det någon som vet hur många sätt det finns att öppna bussdörrar på? Jag vet inte men de fem bussarna vi skulle in i hade iallafall olika sytem och alla var helt omöjliga att forcera utan experthjälp.

Sen efter en god frukost och faktiskt ett par timmars sömn bar det iväg för att plocka ner förra årets konstinstallation som suttit uppe ett år. Jag hade fäst ett vitt band på ett viltstängsel, det formade en stadssiluett. Nu ska det bort säger folk, så det är bara att lyda. Vi hann inte klart men resten åker snart. När jag satte upp det förra påsken var det iskallt och det föll blötsnö det kunde inte ha varit mer olika, för igår sken solen och jackan var onödig, hur härligt som helst! Enda problemet var att jag byggt ett gigantiskt spindelhotell. Det bodde en spindel i nästan varje knut vi skulle klippa upp. Trots att jag är extrem djurvän har jag svårt för just spindlar och gillar inte alls när de ramlar och hoppar på mig.

Hem till staden åkte jag buss och på den bussen fanns våra böcker! Jag skrev naturligtvis. Men jag blev så förvånad, på sätet mitt emot satte sig en ung tjej, hon tittade lite på boken men öppnade den inte! Finns det människor med så lite nyfikenhet i sig?

Från 15.00 till 22.15 jobbade jag på stormarknaden sen åkte jag hem och mockade marsvinsburar. Det är inte konstigt att jag har migrän idag när jag fick sova ut och vila... Usch, jag mår riktigt äckligt nu...

I går kväll sent kom grannen till mig med kattungen som mirakulöst nog fortfarande levde. Han var kall, slak och hade inte ätit. Grannen hade kommit på att jag ju hade en ny marsvinskull så hon ville att ungen skulle dia Alecto... ja, vad gör man... Finns det liv (knappt i detta fall) finns det hopp. Ungen var för svag för att snutta och Alecto sparkades för sitt liv, det gick ju inte. Det skulle inte bli någon myspysig solskensartikel i tidningen om det som grannen trodde.

Men vi micrade handdukar som vi värmde ungen med och han piggnade faktiskt en aning, så jag mjölkade ut några yttpytte små droppar marsvinsmjölk och blandade i kokt ljummet vatten och matade försiktigt i ungen med pipett. Jag stimulerade bajsning och ut kom... ja ni kan inte ana hur mycket det kom! Hela bäbis bäcket och en lång korv brungrönt något men tyvärr var det även massor av blodstrimmor både i bajset och kisset som kom senare var blodfärgat.

Jaha, grannen gick hem och lämnade mig med en döende kattunge, det var inte det första eländiga djuret som nästan varit dött hon lämnat i min vård det har varit en fladdermus, en sönderbiten trast och en jättesjuk kanin tidigare så jag är van. Om någon undrar så klarade sig kaninen och fick ett nytt bra hem, fladdermusen satte jag ut och hoppades på det bästa, trasten dog...

I natt har jag gått upp varannan timme och mjölkat stackars ovilliga Alecto och matat och värmt kattungen, fast jag visste att han skulle dö. Nu på morgonen var han helt dålig och jag lämnade den till sin mamma som tog emot honom med värme och slickar men ingen mat. Jag har gett upp, han är för sjuk. Jag kan inte och hans matte vägrar att låta någon döda ungen vilket skulle vara det bästa...

För att muntra upp mig efter katteländet gick jag en promenad i våren. Härligt! Det luktade vårigt, det var så varmt att jackan åkte av, lärkorna och bofinkarna sjöng så huvudet skallrade och jag såg massor av fjärilar! Ni vet väl, att om den första fjärilen man ser på våren är ljus som en kålfjäril eller en citornfjäril får mar tur och lycka under året som följer. Är det dessutom en citronfjäril kan man som singel finna sin stora kärlek och tror man sig redan ha hittat den, så får man ett kärleksfullt år med den man har. Fjärilarna jag såg på min promenad var ju typiskt nog vanliga mörka nässelfjärilar. Det där med kärleken bryr jag mig inte så mycket om men lite lycka skulle väl inte sitta fel... 

Jaha, nu blir det vår igen och man ska klä av sig kläderna och jag har som vanligt glömt att banta...

I natt, jag vet inte när jag sov iallafall ringde min granne, ni vet alkisen med alla katterna. Hon var full och kunde ha pratat hela natten. Faktum var att hon verkade mer pratsjuk än intresserad av det som var ämnet för hennes nattliga uppringning.

Kritavita födde ungar och det var ingen solig historia. Jag hörde den nyfödda kattungen skrika högt i telefonen, inte bra, fel ljud. Men vad kunde jag göra? Idag på morgonen gick jag dit som jag lovat. Då hittar jag kattungen kall och nästan död på på kalla golvet i röran i hennes hall. Där var de födda på golvet inte ens en handuk hade de fått att ligga på. Matten hade inte tittat och visste inte hur många ungar det var eller hur de mådde. Att döma av skriken i natt mådde han inte bra ens när han föddes så det är rätt kört. Kritavita har ingen mjölk heller så det hade inte funkat ändå. Om han mått bättre kanske det varit en ide att skaffa en fostermor men... Den andra ungen i kullen var inte ens helt torrslickad så han var troligen dödfödd. En helsvart och en helvit båda hanar, ingen kommer att leva. Deras matte tycker nog att det är skönt men jag blinkar bort mina tårar. Stackars Kritavita som kämpar så men inte kan hjälpa sin unge.

Kritavita är nio år och har fått ca 15 kullar. De sista åren har hon inte haft mjölk. Några kullar har ändå överlevt eftersom hennes dotter ofta får sina ungar samtidigt och hon brukar mata alla.  Nu kom kullarna i fel ordning för jag tror den andra kattan är på G också...

Ja, jag vet hon borde inte få ha djur. Jag vet inte vad som händer men katthemmet i stan är inkopplat liksom en hel hög myndigheter ändå händer inget...

Har precis varit på möte med min konstgrupp. Vårt konstprojekt Tankegods kommer att bli jättebra och soppan som L hade gjort var jättegod. Vi var alla sönderstressade och trötta, vi gör alltid så här, det är så mycket jobb med våra projekt så vi nästan stupar men det brukar bli väldigt bra.

På påsken får inte vi konstnärer vila som resten av befolkningen. Det är alltid en massa utställningar och konstrundor vid påsk. Personalen på matavdelningen på stormarknader har också lite att pyssla med dagarna innan påsk. Jag är båda, både konstnär och frukt upp plockare. Efter påsk är jag alltig ganska utmattad.

Det kanske var tur att Grant inte fick till det med Èlie och Galatea för det skulle ha kommit två marsvinskullar nu i dagarna om det gått enligt planerna. Hade jag orkat det? När jag kom hem nu i kväll höll Harry boy och Elie på att fara runt och låta för fullt. Jag såg ingen parning men jag tror att det kan ha varit det de gjorde, hoppas det. Galatea och Harry boy fick till det för några dagar sedan, så nu får vi verkligen hoppas att blir två kullar i juni istället.

I går fick jag SMFs årsbok med alla 2008 års marsvinschampions den är redan välläst och hårt uppvikt på uppslaget med tre magpies och en harlequin. Jag blir så taggad av dessa snygga rutor! Ingen av mina är så rutig men de är släkt med dem i boken. Först blev jag glad över släktskapet men snart också oroad, alla magpies i sverige är släkt. Vi borde nog hämta hem ett gäng från england snart. Det känns svårt och jag är den nervösa sorten som är dålig på att organisera saker men det måste nog göras snart. En ny fräsh engelsk magpie trio är mycket välkommen här hos oss. Jag ska forska på saken.

Den nya lilla hanen som är påväg hit går att sätta med alla mina honor men är ändå släkt med några av mina djur på långt håll. Jag vill verkligen inte få in en massa genetiska läskiga sjukdomar ( har ju sett hemska hundprogrammet). Så rutor i all ära men hälsan är absolut viktigast!

Det som gör denna marsvinsvariant så himla rolig att hålla på med är variationerna. Både choklad och svart med vitt eller cream, kan det bli bättre? Det har fötts kullar som innehållit alla varianterna! Kul! Jag har alltid gillat fläckiga djur så det tilltalar mig massor. De är ofta stora och maffiga och härliga i kroppen och de har jättebra temperament. Samtidigt är de ofta långa i nosen, kortörade och med platta pannor men det känns nästan kul det också, att få arbeta med typen lite.

Det här är så kul jag har verkligen hittat rätt. Nu gäller bara att bredda avelsbasen så det det inte går fel...