Idag gick jag ut en sväng med en tom kasse som jag fyllde med härligt gräs och maskrosor till marsvinen men det är inte bara marsvinen som får gratismat utefrån mina fiskar får också. Jag älskar att glöta i vattendrag och hitta roliga små djur! Jag letade främst efter svarta mygglarver men det hade inte kommit så många, några blev det bara men jag hittade rätt mycket dafnier och cyklops de ser ut som små rymdraketer. Fiskarna blev galna av lycka!

Vet ni vad jag gjorde nyss? En riktigt äcklig klantning! Svea äter ju sin mat uppepå marsvinens burskåp men nu när hon är nyoperead får hon äta på golvet. När Svea ätit klart måste jag ju snabbt ta undan hennes skål så inte tjocksigrid äter sig fet från den. Korkade klantiga jag fick för mig att ställa in den i kylskåpet ovanpå ett vitkålshuvud på översta hyllan... Då ramlade skålen bakom vitkålen och vänder sig upp och ner och jag hör hur äcklig kattmat rullar nedåt i hela mitt kylskåp... Jag kan svära jättemycket och skrika också, bara så ni vet. Jag blev så arg så... ja, jag ska städa mitt kylskåp men jag måste lugna ner mig först...

Svea mår riktigt bra efter operationen. Hon var inte alls så kall som sist hon sövdes men då hade hon ju en ordentlig varhistoria i svansroten och mådde inte så bra innan sövningen. Hon är riktigt pigg nu och jättehungrig hon äter som en häst och har trots det inte varit i närheten av att kräkas. Hon verkar inte ha ont och vi fick med piller mot smärtan, det känns jättebra för jag står inte ut med att min lilla prinsessa ska ha ont i sötmagen. Hon hanterar även dumstruten riktigt skickligt. Så skönt att det är gjort jag har verkligen gruvat mig för detta i onödan!

Nu till ett annat av mina djur som jag oroat mig för men som nu mår utmärkt. Arthur är vårt äldsta marsvin han blir fyra i sommar, inte särskillt gammalt alls med tanke på att jag haft många marsvin som blivit över sex år tidigare. Arthur har och har haft en massa löjliga små krämpor. För ett halvår sedan trodde jag att det skulle bli nödvändigt att avliva honom pågrund av hans eländiga tassar. Jag var tvungen att tvätta och smörja tassarna nästan dagligen för att de inte skulle svullna upp till röda ömma balonger. Jag trodde att det berodde på att hans tassar var felställda, det trodde veterinären också. Hans tassar är väldigt konstiga och utåtvridna det är de fortfarande men inte det minsta inflmerade och svullna längre! Jag förstår nu att det måste ha varit kaninen! Han bodde ju med Nevillekanin och nu när han bor med Danielmarsvin är tassarna fina! Han tålde nog inte att trampa runt i kaninkiss!

Förutom missbildade framtassar har han även cherryeye. En troligen godartad juvertumör som jag valt att inte operera bort p.g.a de dåliga tassarna (nu vet jag inte längre...) den är inte så stor och verkar inte växa eller störa honom just nu. I sin ungdom hängde Arthur upp sig själv i burgallret i sitt vita bakben och fick en spricka, det läkte ju men han har rätt rejäla överben på det benet och ibland när han springer ouppvärmd haltar han på det. Eländiga lilla marsvin! Nåja nu när tassarna är bra verkar han blomstra! Han ser så lycklig ut och en marsvinskompis är mycket bättre än en kanin tycker Arthur!

Nu är min älskade lilla katt hos veterinären och kastrerar sig. Jag är så nervös! Tycker inte om att söva mina djur och Svea var så rädd det var jobbigt att lämna henne. Sigrid, hon tycker att det är kul att gå till veterinären, bara hon får vara i centrum och folk håller på med henne blir hon så glad! Svea däremot är lite blyg och transporten till veterinären var ju också jätteläskig... stackars lilla Svea.

Sist jag lämnade in ett djur till sövning gick det ju inte bra. Det var sötaste kaninen Neville men han var ju sjuk det är inte Svea. Jag måste skärpa mig nu...

Jag oroar mig för hemfärden. Medvetet väntade jag med kastreringen till våren så det inte skulle vara så kallt när jag skulle cykla hem med henne. De har ju så svårt att hålla värmen när de varit sövda. Ja det är ju vår nu men idag är det naturligtvis jättekallt, vantväder usch!

På vägen hem från djursjukhuset (ja, det är en lång omväg) åkte jag till Granngården för att köpa spån och hö. Hur tror ni det gick då? Den här spånbristen är riktigt jobbig. Hö fanns iallafall och då kunde jag åtminstone cykla hem även om det är jobbigt att min stora rumpa inte riktigt får plats på sadeln brevid höbalen.

Nu tror jag att jag ska färga håret och fortsätta att vänta på att få hämta min lilla katt...

Ska försöka få iväg vår anmälan till Sorunda idag bara jag kan bestämma mig någon gång... Episkey och Fenrir i ras och uppfödargrupp iallafall. Sen är det bara en grupp kvar till uppfödarnamnet! Luckybucket är stor nog för utställningen i Valbo i juni, då tänkte jag ställa henne i grupp med Hepziba och hoppas på att få den godkänd. Vet inte hur petigt det är med teckningen Hepziba är inte jättebra precis. Annars så får det väl bli senare då, innan året är slut bör vi väl ha fixat det i allafall!

Det är om  vi ska ta tre eller fyra pettar till Sorunda som jag klurar på. Ginny, Nougat och Impedimenta såklart men ska Poppy med eller ska hon det inte? Hon har lite torra öron och tassar med massor av förhårdnader, den stora degiga magen hon hade förut har hon bantat bort rätt bra och hon känns riktigt bra i kroppen, hennes päls är jättefin den har alltid varit blank och snygg. Öh... jag vet inte, vill inte stryka djur som jag fick lov att göra till Kallhäll... äh, jag tror hon ska med...

Jag satt och trimmade Fenrir igår en lång stund men det är hur mycket som helst kvar att göra på honom, vilken ragg den killen har! Sån tur är så är han inte så håröm  och är väldigt medgörlig att trimma. Hans syrra Episkey har inte lika jobbig  päls men hon bits den rackarn! Ibland undrar jag om hon har extra lite respekt för mig eftersom jag handmatade henne när hon var liten, handmatade föl brukar ju vara rätt besvärliga!?

Jag märkte genast vad jag har emot trimmningen. Förutom att mina marsvin inte är över förtjusta så blir jag galen på alla kliande marsvinshår som fastnar i kläderna! Själva hantverket att rycka hårstrån med pincett tycker jag är rätt trevligt. Jag gillar pyssel och ytfinish är lite av mina specialiteter, man är väl skulptör ju...

Usch, snart ska jag till tandläkaren och jag vet att jag har ett hål, eller trasig lagning är det väl, fy vad dyrt det kommer att bli. Usch igen, i morgon ska Sveakatt kastreras, jag blir så nervös av sånt, det gör så ont på katten efteråt och jag gillar verkligen inte att söva mina djur.

Utställningen i Alunda är nerplockad och färdigvaktad. Den var fin men lokalen är trots att den är ljus och stor inget vidare, den gör inte riktigt vår konst rättvisa. Tur att vårt bussprojekt Tankegods verkar bli så lyckat i allafall. Några böcker är stulna men de andra är fullklottrade! Hur kul som helst. Det är verkligen kul att göra konstprojekt i grupp.

Jag vill ju att våra konstprojekt ska komma i tidningen men alltid kommer det en bild på mig i tidningen, hur kul är det? Det är ju konsten som är intressant inte jag...

Om någon undrar så funkar det okej med Urvon och Kinross i samma bur. Det känns inte helt harmoniskt men jag tror att det blir bättre och bättre. Stackars Uvon är fortfarande lite rädd för sin burkompis.

Nu är jag trött godnatt...

Jag har verkligen bestämt mig för att inta sätta ihop Episkey och Urvon. Att Piskan så tydligt avböjde Urvons närmanden var bara det som avgjorde saken, jag har varit tveksam hela tiden. Som jag skrivit tidigare tycker jag att man verkligen ska ha ett syfte med en marsvinskull om man ska göra den. Att bara slentrianmässigt producera marsvin som man inte själv behöver är faktiskt inte på något sätt okej med tanke på den fara man utsätter honan för. Episkey är mycket speciell och viktig för mig jag skulle inte stå ut med att mista henne av en sådan här anledning.

Så är det ju faktiskt så att Episkeys pappa Daniel inte är helt frisk. Jag vet inte vad det är än men jag har en teori och om det är det ska hans barn nog inte avlas på.

Jaha då har Urvon nog gjort sitt som avelshane just nu iallafall. Trist för honom att sitta själv. Kinross har ju något knas med ögat. Det är inte starr och ingen annan magpie verkar ha detta men jag har ändå belutat mig att ta honom ur avel tills vi vet vad det är och kan utusluta att det ärvs. Trist för Kinross att sitta själv...

Just nu har jag fyra hanar som sitter själva, så kan det ju inte vara. Fenrir vill jag inte sätta ihop med någon av de andra, han är ett monster. Nougat ska få ta hand om den nya lilla pojken när han kommer N är en fantastisk lekfarbror. Han har några avelsuppdrag framför sig snart också, så han är inte så övergiven som han kanske tror. Det går inte att ha alla hanar i varsin bur så mycket plats har jag inte och så många burar orkar jag inte mocka. Dessutom mår de ju så mycket bättre med burkompis.

Så nu sitter Kinross och Urvon nybadade i neutrallådan. Jag vet inte riktigt hur det går, lite väl mycket skallerormar har hörts och lille Kinross är inte alltför snäll mot store mesproppen Urvon. Nu är Urvon rädd. Det är synd om honom men det kan faktiskt vara ett mycket bra tecken. Rangordningen är  därmed redan klar så nu är det bra att hoppas att Kinross inte tycker det är roligt att terrorisera Urvon. Hoppas, hoppas detta kommer att fungera nu...

Det var som alltid trevligt i Blåkulla men kvastresan var svår för att Sigrid är så tjock och tung, fick slagsida hela tiden. Till nästa år får hon banta ordentligt annars får jag ta Svea fast hon inte alls passar i färg...

Idag har jag tagit det lugnt efter all stress. Sovit länge och lunchat med min kompis J och gett henne smakråd om hennes utställning som hon ska ha på ett galleri i huvudstaden snart. Trevligt. Jag gick hem sen det blev en lång skön promenad, det behövde jag.

Idag skulle jag vara duktig och städa och byta vatten i två akvarier. Ja, jag har städat badrummet och bytt vattnet, tyvärr också slagit sönder ett täckglas, morr. Den där dammsugningen och moppningen den hann jag inte med...

Marsvinsungarna är ute på golvet och springer just nu. Jag försökte fota dem men det blev inte så bra, borde ha filmkamera istället för de ser ju bara för härliga ut när de skuttar fram och tillbaka!

Äntligen klart! Jag var riktigt stressad över den här utställningen. Det är mitt i natten och jag har inte varit hemma så länge. Tuff dag. Började kl.07.00 på stormarknaden, var där och jobbade i tio(!) timmar. Fullt med kunder och hur myket som helst att göra men vi var många så det gick riktigt bra. Sen efter detta styrkeprov bar det av till Alunda för att hänga utställningen. Då ska man ju vara koncentrerad och placera varje grej exakt, det måste ju bli perfekt! Faktiskt blev det jättebra trots att lokalen inte är någon höjdare. Riktigt snyggt blev det! Det kommer bilder, ska bara fota dem först.

Nej, nu måste jag skynda i väg till Blåkulla innan festen tar slut. Hoppas jag får igång min gamla Rensopoar elva bara och att jag inte somnar på kvasten, för jag är väldigt trött...