När vi för några dagar sedan skulle hämta vår älskade nykastrerade katt på djursjukhuset sa jag som det var att vi längtat efter henne. Tjejen i kassan sa att Svea Jansson hade tur som hade någon som längtade efter henne.

Så är det, alla katter har inte de människor de förtjänar. Grannens andra katthona Benevita fick nyss tre oönskade kattungar. En röd hona, en vit hane och en till vit hane som är dvärg, bara hälften så stor som sina syskon. Förra året fick hon också en dvärg så går det när man parar sig med sina söner eller sin bror. Alltför många katter har människor som inte bryr sig om dem eller inga människor alls, vid mitt jobb finns en vildkattskoloni, de lever kort och hårt.

För mig är katter lika heliga som de var i det gamla egypten. Jag kan inte tänka mig att leva utan katt igen, jag har provat och jag kände mig inte hel utan katt jag levde inte ett fullgott liv. Nu har jag Sigrid och Svea utan dem vore jag intet.

Katten har massor att lära oss stressade nutidsmänniskor. När de sover så sover de, när de leker så leker de, när de gosar så gosar de allt de någonsin gör gör de fullt ut. Katten är det enda husdjur som vi lever med på lika vilkor de är lika maktlystna och självtillräkliga som oss människor, det är bra för oss att få lite motstånd.

Varje katt är en stor personlighet och har rätt till ett bra liv. En katt har också så mycket att ge sin människa av kärlek, vänskap och så mycket annat.