Ungarna har inte kommit men det har våren. Ja, äntligen luktar det vår och känns vår och jag har hört en tofsvipa! Men det bästa vårtecknet är ändå att få plocka de första ynkliga grässtråna till marsvinen. Jag har ett ställe, ett ventilationsutblås vid en södervägg. Några strån var och en liten tuss till Alecto och Hepziba. Alecto gjorde det där låga härliga lyckokurret som man så sällen får höra och satt där och rös av välbehag!

Jag tycker att tuttarna har blivit mycket större nu. Öppen är hon och tjock. Ungarna sparkar i alla hörnen, kom igen nu då!

Alecto mår bra och ungarna sparkas ändå är jag galen av oro. Det finns några anledningar till det. Hon är en tretton månaders förstaföderska. Hon har opererats. Hon blev inte dräktig till att börja med. Många har problem nu. Och jag har nyss mist tre djur så jag är väldigt känslig.

Impen kan inte åka till Kallhäll och ställa ur sig. Hon har fått en hakböld, en liten som vi väl snart får bukt med men det är surt med utställningen.

Nu ikväll rök Urvon och Fenrir ihop och slogs. Urvon har fått en massa bett stackarn. Nu sitter de i varsin bur, tråkigt. Var lite beredd på att detta skulle kunna hända då buren är precis intill de djur som är lösa på golvet. Många snygga tjejer och kaxiga killar för nära helt enkelt.

Nehej, du Alecto nu får du lov att föda...

Nej, de är inte här än men snart, annars höppar jag i fyrisån... Allvarligt jag blir knasig.

Nu ska jag titta på Lost en av mina passioner. Jag ska försöka att inte tänka BARA på Alecto en liten stund.

Om inte Alecto hade fått några ungar vid lunch idag lovade jag mig själv att jag skulle få sushi som tröst, den var god sushin alltså...

Det finns en som tjänar massor på  detta iallafall, Hepziba. Allt extragodis som landar i just hennes och Alectos bur, härligt! Alla hormoner i Alectos kropp gör henne också så pysslig så hon putsar och slickar på Hepzibas öron hela tiden, mysigt tycker Hepziba. Få se om hon tycker att det är lika mysigt att bli storasyrra?

Nu blir det en kopp te till sen ner i ateljen för att knacka ut resten av skulpturerna. Det går bra, gjutningarna verkar vara perfekta men betongen är lite vek, säcken hade stått och blivit hård. Om jag håller dem fuktiga några dager extra tror jag det blir okej ändå. Men nu är jag sådär otålig med detta också! Jag vill se mina skulpturer målade och färdiga NU! Men jag får bara vänta och vänta på allting, fy.

I morgon ska jag vara på stormarknaden hela dagen, då kommer nog ungarna. Men om de inte gör det och istället skulle vara så trevliga att komma när jag är hemma, så planerar jag att göra en livebloggning av födseln.

Ja just det, denna väntan gör mig verkligen galen! Jag är en otålig typ. Nu förstår jag att jag börjat vänta för tidigt. Hur länge är de så här öppna i rumpan då? Det borde ju vara dax nu och i fredags såg hon verkligen ut som hon skulle föda, nu slappar hon förnöjt och äter broccoli och hö. Ja, jag borde inte klaga hon verkar ju må bra, det är huvudsaken. Bäbisarna!

Sonens kompis M sover över här i natt. Killarna ligger i sin sängar och har babblat och fnittrat massor, nu är det tyst. Kanske har M somnat, H har haft en monolog om big bang, universum och överljudsplan ett tag från M har inget hörts på länge.

Alecto är vidöppen och ungarna sparkar så det syns lång väg. Inget mer att rapportera där.

Nu är jag sugen på en ny omröstning på bloggen. Den gamla hur många marsvin har du hemma? redovisas nu. 80% av alla bloggläsare har marsvin 20% är utan. Populärast är det att ha mellan 10 och 15 marsvin 16% hade det, 12% hade 6st, 8% hade 2, 7, 15-19 och 25-29 marsvin hemma, 4% hade 1, 3, 5, 8 och 9 stycken. Ingen hade fler, själv har jag 15st till Alecto behagar föda...

Ny omröstnig kommer nu. Jag gillar statistik, det tilltalar min nördiga hobby personlighet.

Hela min hemfärd från jobbet idag påminde om en sådan där jobbig dröm. Ni vet, när man blivit lovad att få rida världens coolaste häst men man bara pular och fumlar och lyckas inte få på sadeln utan vaknar istället... Allt gick sakta fast jag skyndade mig, jag ville ju hem till Alecto! Att låsa cykeln och plocka av lysena tog en evighet och i hallen trampade jag på stackars Sveas tass så hon skrek, stackars älsklingskatten min. Trots denna kamp hade inga ungar fötts än...

Det var jättejobbigt att jobba nu på kvällen, hade svårt att koncentrera mig på champinjoner, äpplen och returpapper, när jag bara tänker på Alecto och hennes bäbisar hela tiden. Nej, de har inte kommit än och det är just det...

Grant och Galatea har gjort det igen, parat sig. Nu hade hon en prydlig propp i hålet, så kanske ändå... Som ni hör är jag obotlig optimist. Jag vill ha en kull efter Grant och Galatea och en efter Grant och Elie också. Men det ser inte vidare ljust ut när de haft så lång tid på sig och inte lyckats än. På lördag åker Grant hem till skåne. Så blir de inte dräktiga nu på sista försöket måste jag ordna en ny man åt damerna, oj oj oj.

Nyss hörde jag ett konstigt pip som fick mig att fara upp och stirra på Alecto. Nej det var inte hon, hon sitter helt oberörd och äter hö... Apropå konstiga pip så har Svea börjat löpa igen men hon har ju nyss löpt, knasiga katt!