Hela min hemfärd från jobbet idag påminde om en sådan där jobbig dröm. Ni vet, när man blivit lovad att få rida världens coolaste häst men man bara pular och fumlar och lyckas inte få på sadeln utan vaknar istället... Allt gick sakta fast jag skyndade mig, jag ville ju hem till Alecto! Att låsa cykeln och plocka av lysena tog en evighet och i hallen trampade jag på stackars Sveas tass så hon skrek, stackars älsklingskatten min. Trots denna kamp hade inga ungar fötts än...

Det var jättejobbigt att jobba nu på kvällen, hade svårt att koncentrera mig på champinjoner, äpplen och returpapper, när jag bara tänker på Alecto och hennes bäbisar hela tiden. Nej, de har inte kommit än och det är just det...

Grant och Galatea har gjort det igen, parat sig. Nu hade hon en prydlig propp i hålet, så kanske ändå... Som ni hör är jag obotlig optimist. Jag vill ha en kull efter Grant och Galatea och en efter Grant och Elie också. Men det ser inte vidare ljust ut när de haft så lång tid på sig och inte lyckats än. På lördag åker Grant hem till skåne. Så blir de inte dräktiga nu på sista försöket måste jag ordna en ny man åt damerna, oj oj oj.

Nyss hörde jag ett konstigt pip som fick mig att fara upp och stirra på Alecto. Nej det var inte hon, hon sitter helt oberörd och äter hö... Apropå konstiga pip så har Svea börjat löpa igen men hon har ju nyss löpt, knasiga katt!