Jag försökte skotta ner Molly i skogen men det var för hårt, det gick inte. Nu ligger hon i frysen. Det är inte första gången det ligger marsvin där även om jag inte tycker om det alls. De verkar gilla att dö på vårvintern. Särskilt mina riktigt gamla djur över fem år tror jag dött den tiden allehop, nästan. Kan det vara vintern och mörkret som tär på dem?

Nu har jag iallafall äntligen städat efter kaninen. Jag har städat hela ateljen och det var ju dax kan man säga. Fast inte smart för i morgon ska jag gjuta, då lär det ju bli lika fint igen... Måste bli klar till påskutställningen med mina nya skulpturer. De är rätt okej och med högblank grå färg på kommer de att bli riktigt spännande hoppas jag.

Efter lunch nu ska jag dammsuga lite och plocka i ordning sen hoppas jag det känns bättre. Att bara deppa och slöa blir man inte gladare av... Jag måste försöka sluta att oroa mig för mina djur och glädjas åt dem istället som jag ju vanligtvis gör.

I går orkade jag inte göra någonting, först på kvällen vaknade jag till och bytte vatten i guppyakvariet och diskade jättedisken. H orkade inte åka på sin simtävling. Vi var helt knäckta av Mollys död. Vi saknar dig Molly!

Det har helt enkelt blivit för mycket. Att mista tre älskade djur på en så kort tid är skit helt enkelt. Att ha en högdräktig hona just nu känns mer jobbigt än något annat. Jag liksom förutsätter att det ska gå dåligt, det passar i vår olycksspiral. Jag springer och kollar henne hela tiden och blir nästan förvånad när jag ser henne äta glupskt och ungarna sparka ivrigt i magen. Jag måste skärpa mig! Men marsvinen känns just nu sköra som ägg utströdda på en kostig...