Ibland hostar marsvin inte ofta men det händer. Daniel hostar då och då och ibland sätter de i halsen. Det brukar inte betyda så mycket och skrämmer mig inte men de sista dagarna har det hostats i stora burskåpet, en speciell hosta. Jag har inte varit rädd för den heller men försökt att hitta den skyldiga. Varje gång jag kollat ser alla så oskyldiga ut. Nu vet jag, det är Molly. Vad mera är, hon är riktigt dålig faktiskt. Älskade lilla Molly mums kom inte fram och hämtade sina grönsaker igår eftermiddag. När jag tog upp henne bukandades hon, det är riktigt illa ju! Jobbigt nog känner jag igen symptomen som lunginflammation. Molly!

Jag har inte märkt någonting på henne. Ändå är hon en av dem man oftast spontan tar upp och gosar med ( hon är så praktiskt lättfångad). Inget snor har jag sett och hon har varit hungrig och pigg, bara hostan då och nu detta.

Rådiga matten har nu startat en baktrimkur på henne och ska snart ge henne andra dosen och lite critical care. Faktum är att jag inte har stort hopp. Har sett detta förut en gång och det slutade illa. Molly är en av våra favoriter, varför? Varför måste allt hända samtidigt? Dumma älsklingsdjuren!

Nu måste jag pigga upp mig med lite goda nyheter. Dräktiga Alecto mår bra och ungarna sparkar busigt i magen. Urvon och Fenrir är jätteglada. De har fått byta sin lilla komplimentlåda mot bottenplanet i stora burskåpet 190*50 att springa på och det är just vad de gör. Verkligen uppskattat!

I förrgår skrek jag till när jag fick syn på Daniel! Han hade en blodrand runt ena ögat, det syns tydligt på en cream. I panik tog jag upp honom och tvättade rent. Det visade sig vara ett litet jack i ögonkanten själva ögat är helt, tack. Jag antar att Arthur inte tyckte att Daniel skulle stoppa trynet i hans goda kligröt. Nu har jag berättat för Arthur att den var till dem båda två...

Jaha, denna dag är vikt för sluttrimmning och marsvinsbad inför Valboutställningen i morgon. Tassarna är färdiga men inte resten. Kanske Hepziba är färdig trimmad men inte herrarna åtminstone inte Nougat. Så är det fettkörtlar och öronen också...

Med tanke på att jag kanske måste stödmata Molly känns det inte bara bra att vara borta hela dagen i morgon, jobbigt!