Att leva med katter är nödvändigt för oss som en gång förstått deras inre väsen. Jag vet, det lät högtravande och det är det också men lite så är det faktiskt.

Det som fick mig att börja tänka på detta är att jag plötsligt ser på min snart 12 årige son att det på något sätt har drabbat honom. Den där kärleken, förståelsen och totala dyrkantillståndet som är så typiskt för en äkta kattälskare. Sigrid kom in i vår familj när han var fyra år. Hon är en sur katt som inte tycker om barn. Det har varit lite spänt mellan dem. Hon har uppfostrat honom att respektera katter, det gör han nu och han förstår dem. Det förstår Sigrid också och det har äntligen blivit vänner. Svea som är en mycket lättsammare katt har ju naturligtvis hjälpt till på sitt sätt. Det kunde ju ha blivit tvärt om, han kunde ha blivit katthatare eller en person som inte riktigt når eller bryr sig om dessa fantastiska djur men tack och lov så blev han kattälskare och en kattkännare, jag är så nöjd! 

Marsvins kärleken tror jag han är född med. Marsvin är han född med iallafall. Han är helt enkelt galen i marsvin! Men de är ju andra sidan perfekta och mycket snällare barnuppfostrare än katter. 

Jag är så trött. Sonen har ont i halsen så det kanske är dax för mig med igen, vad vet jag. Hela dagen har det varit fredag i min värld, varför då? Jag vet ju att det är tisdag.

De hade tömt mitt skåp på jobbet men det var mest komiskt. Vår nya matchef J stod där och väntade på mig med en packe skimmrande nya arbetskläder i famnen hon såg ut som någon sorts hotellvärdinna. Jag hade inget av värde i skåpet utom mina slitna truckskor som var så sköna. Det var sorgligt. Det enda som de hunnit slänga var just skorna. Säckarna efter skåptömningen gav om man så ville en otrevlig historisk bismak. Kläder i säckar, knivar i påsar och pennor i andra och papper i säckar. Det var inte bara jag som kom att tänka på de sorterade resterna efter offren i koncentrationslägren...

Nu var det inte så att jag fick sparken. Skåptömningen var ett misstag och felet var mitt eget. Jag hade glömt att lämna in en lapp, så kan det gå då. Det var ju på tiden att få det gamla skåpet städat... Det enda som är tråkigt är att jag fått skavsår av mina nya truckskor och som redan nämt saknar mina gamla. 

Var inne på en akvaristiksajt nyss. Där diskuterades elkostnader för akvarier. Det var kilowatt timmar hit och dit och räkna si eller så, mattesnillet jag fattade inget tills flera personer började redogöra för sina kostnader. Då kunde jag jämföra och fick en chock! För mina fyra akvarier på 250l, 110l, 63l och 58l betalar jag ca. 5000kr per år, det är ju massor ju!

Då började jag på allvar att fundera hur mycket mina djur kostar. Jag vägrar att räkna ut det, jag blir säkert bara nervös av att veta men det blir mycket pengar

Ja, fiskarna äter el och mat, ibland köper jag växter och nya fiskar ibland går någon pump eller lysrör sönder, ja då får jag köpa nya. Det är inte billiga tillbehör där inte.

Marsvinen och kaninen är väl dyra bara för att de är så många. Det blir mycket grönsaker, hö (även om jag får endel nästan gratis av mina bonde släktingar) och spån. 

Att ha katt är inte på något sätt gratis. Försäkringar, vacinationer, sand och kattmat som är svindyrt faktiskt. 2008 sprang jag dessutom till veterinären med både katter och marsvin så ofta att jag tror att det kostade mig mer än en månadslön! Nu hade jag jättemycket otur det året men ändå! Tänk om det blir lika eländigt i år!

De ruinerar mig helt enkelt men jag älskar dem ändå! Och vill inte vara utan någon av dem. Kanske plockar jag ner mitt 58l akvarie men det gör nog ingen större skillnad... 

Är det okej att bara lata sig en hel dag? Det är det enda jag vill nu efter helgens hårda slit. Kanske cyklar jag iväg till en lokal katt och hundmatsaffär och köper kattsand och om jag har tur har de kanske spån i säckar, ja inte stora balar som jag helst vill ha men större förpackningar är fjollpluttisarna i mataffärerna iallafall vore bra. Kanske diskar jag och byter vatten i ett par akvarier också om jag orkar...

Idag när jag cyklade till jobbet tappade jag hjulet! Jag skulle kunna skriva ett helt blogginlägg om det och min dumma cykelreparatör som inte dragit åt muttrarna ordentligt eller om det var ungdomarna som attentaterat igen.

Men en annan händelse överskuggade strax helt hjultappandet! När jag nästan var framme vid jobbet stod det grönklädda män där och tittade i tubkikare. Det kan bara betyda en sak, nämligen en spännande fågel! Det är klart att jag frågade vad de hade. Jag fick titta i kikaren och jag såg den! Det var en pilgrimsfalk! En sådan hade jag aldrig sett förut. Vad fin den var när den satt där och putsade sina fjädrar! Vilken kick!

När jag lite senare tumlade in på mitt jobb rann det lyckotårar i hela mitt ansikte och jag fullkomligt frustade av lycka. Ja, jag vet... mina jobbarkompisar tyckte också att det var lite överspänt men de flesta har nu lärt sig vad jag går igång på.

Alla marsvinen ser friska ut och jag börjar andas ut nu. Då hittar jag en knöl på kaninen Nevilles kind. Jag blir så trött vad är nu detta? Den är hård och sitter i käken. Den är inte jättestor kanske har den alltid varit där men det tror jag inte. Han har som små krustor på kinderna det har han alltid haft och jag brukar pilla bort dom ibland, så jag brukar böka med hans kinder jag borde ha känt det förut. Jaha, vad kan det vara nu då? Det är klart att jag misstänker tandproblem, han har alltid varit dålig på att äta hö. Framtänderna är inte långa men de övre tänderna har liksom delat sig, han har fått en glugg. Han är ju en sådan här kortnosig "söt" kanin, de är mer benägna att få tandproblem. Fyra och ett halvt år är han, kommer sådant med åldern eller borde problemen redan uppstått? Den här fönster historien har nog gjort mig lite överkänslig, jag oroar mig lite extra över djuren. 

Alecto är nog dräktig. Jag tycker att hon börjar "puta" nu och hon känns hård i magen. Jag kan inte säga säkert än, det har jag lärt mig av egna och andras misstag att det ska man låta bli men jag tror det. Även om jag är mest glad oroar jag mig över det också. Hon opererades i höstas men är helt återställd, hon är en ganska liten gris och hon hinner fylla ett år innan kullen kommer. Det är klart att det går alldeles utmärkt att oroa sig för henne...