Jag var tvungen att jobba på stormarknaden nu på kvällen,någon måste ju natta grönsakerna och slänga brödet. När jag kom hem försökte jag umgås med min ilskna kanin. Riktigt rasande är han! Slänger pelletsarna omkring sig när jag försöker mata honom. Lite vatten fick jag i honom iallafall som tur var och han ville att jag skulle klia honom i pannan, det älskar han. Men det var tydligt att det inte är populärt att vara instängd där nere ensam. Stackars lilla kanin. 

Precis som jag misstänkte var hans tänder inte bra. Bölden kommer från gaddarna som nu är fixade, för stunden åtminstone. Ja, det är väl risk att det kommer tillbaka och måste fixas igen, inget vidare. Nu är det medicin och sårtvätt som gäller då. Jag tycker han verkar pigg efter omständigheterna så just nu ska det väl bli bra, tycker jag. 

Tiana hade ju mått rätt bra en ganska lång tid innan hon nu blev dålig igen. Jag hade dock bestämt mig för att ta bort henne och inte medicinera mer, jag visste att hon skulle bli dålig igen. När hon pep och jämrade sig varje gång hon kissade, var jag tvungen att handla... Nu känns det bra även om jag ju förståss är ledsen och saknar henne. Samtidigt är det skönt för jag har varit så inställd på att den här dagen skulle komma och varit rädd för den. Nu är den väntan äntligen över. Eftersom jag var så inställd på vad som skulle göras gick det snabbt och hon hann aldrig bli jättedålig och jag hoppas att hon slapp lida. Jag är faktiskt lite stolt över att jag inte lät det gå så långt som det ofta blir eftersom man så ogärna släpper taget. Samtidigt vet jag att om min veterinär så mycket som antytt att vi borde försöka medicinera så skulle jag ha vacklat i min övertygelse. Flera gånger har jag åkt för att avliva ett djur men kommit hem med medicin och ett halvdött djur som snart varit heldött. Jag tror att man som djurägare ofta förstår när det är kört, magkänslan ni vet.

Hysteriska matten har just ringt till veterinären och fått veta att lilla ninen håller på att vakna. Det har gått bra sa de. Får hämta honom halv tre.

Annars sitter jag här och läser bloggar hysteriskt, kanske jag borde diska istället dagen är ju redan förstörd... 

Nu är hon död. Jag känner mig mest lättad ändå även om det sitter en envis gråtklump i halsen. Nu slipper hon må dåligt, jag vet ju att hon aldrig hade blivit helt bra. Tack för allt lilla Tiana, tack för att jag fick en tid tillsammans med dig!

Kanske obehaget och eländet med Tiana har gjort mig dum i huvudet, för man måste vara galen om man går med på att söva en gnagare på fredagen den trettonde! Det har jag gjort iallafall. Neville kanin ligger sövd nu för att tömma bölden på kinden, som kanske är orskad av tandproblem. Jag har ju redan sövningsfobi vad håller jag på med? 

Veterinären rekomenderade att Neville skulle isoleras från marsvinen när han hade en massa bakterier framme. Så nu har jag byggt en karantänsbur i ateljen åt honom. Det är varmt och skönt där iallafall men ensamt. Stackars Neville. Jag är så galet nervös nu för min lilla kanin... Rädd är jag också för vad som kommer att sägas om hans tänder.