För att muntra upp mig och få lite motion så gick jag en promenad i dalen i skymmningen. Vilken härlig dimma det var! Trollsk och mystisk! Jag har alltid älskat dimma.

Jag följde ån och såg bara den och träden och buskarna vid åkanten, allt annat var dolt i dimman. Ibland hörde jag hundar som skällde, hästar som travade förbi och skiåkare som hasade runt och pratade med varandra men jag såg dem knappt. Vad vackert det var!

Nu har han åkt min lilla karamell. Det känns tomt utan honom trots att det finns 20 marsvin kvar här. Jo, det gör det.

Det kändes rätt och de gillade Griphook. Jag vet att han kommer att få det bra. Om två veckor kommer de tillbaka och hämtar lille Imperio också, som de tyckte var så söt och fint tecknad. Kanske kommer jag att få träffa killarna igen på utställningar i framtiden, det lät lite så, vi får se.

Nu ska jag fortsätta att tala allvar med mig själv, jag måste ju förstå att några djur ska säljas, nu ska jag inte vara ledsen...