Eller åtminstone riktigt dyngförkyld där allt ingår, snor, feber, halsont ja ni vet. Slutklagat. Är hemma och är sjuk i dag och i morgon sen tänker jag vara frisk igen, så de så!

Jag mockar mina burar var annan dag och för tre dagar sedan när jag mockade hos Molly, Poppy och Episkey hittade jag misstänkt blod. Inte mycket och inte mörkrött snarare blekt orangebrunt på några spån här och där. I panik och med bultane hjärta och dagräknande hjärna lyfte jag på dräktiga Episkey. Men hennes cream rumpa var så ren att den skulle ha gjort succé på en pet utställning. Ungarna eller ungen för det är ingen stor mage som ska kläcka om en vecka, sparkade och rullade runt där inne. Friskförklarad och jag bestämde mig för enkelhetens skull att det måste ha varit fläckar i spånet och jag var lugn igen. Men igår när jag mockade där igen fanns fler fläckar av samma sort. Episkey var lika ren i rumpan som förut. Det var blod på Poppy, varför då? Älsklings Poppy. Hon är inte dräktig, hon har inte gått ner i vikt, hon är precis lika glad och hungig som alltid, hon är precis som vanligt. Det borde väl vara någon urinvägs historia eller något med hennes livmoder vet inte vilket. Jaha, då blir det väl dyra veterinären igen då... jag ska av vakta lite. Idag har hag torkat hennes rumpa några gånger och det fanns inget blod, kanske det var något tillfälligt, hoppas det.

Ja, det är bara en vecka tills Episkey ska föda sin kull. Allt ser bra ut hoppas det forsätter så. Är vansinnigt nyfiken på mitt knas expriment!

Matte tips: Har ni provat att lysa med laserpekare i akvariet? Det är jättekul, fiskarna tror den röda pricken är mat och jagar den! Akta deras ögon bara. 

I går var det riktig cat fight i en marsvinsbur jag har aldrig sett på maken vilket slagsmål! De rörde sig så snabbt att de blev suddiga. Det var småflickorna Hinkypunk och Hepziba, kullsystrar och fem veckor gamla! De är ju så små och inte starka så jag tror det gick bra har inte hittat några skador inte ens ett piercat öra. Vad flög i dem?

Några teorier har jag. Kanske en eller båda brunstar för första gången och känner sig fövirrade. Kanske är de väldigt jämnstarka och inte kan komma överens vem som ska leda. Kanske har deras livssituation ändrats mycket på sista tiden och de måste skynda sig att göra upp sin rang. De bor ju kvar i samma bur men de flesta har flyttat därifrån. Först bröderna och Alecto och nu även Galatea och mamma Elie (ni vet ju hur det blir när folk möter kärleken de offrar gamla vänner och sina barn för sin nya partner). Kvar i buren med småflickorna bor nu bara Tiana och hon är ett märkligt passivt marsvin de har nog inte så stort utbyte av henne. Alla dessa förändringar har nog skapat någon sorts frustration som de tar ut på varandra. De verkar ha slagits klart nu i allafall, hoppas det.

Det gick just ett barnprogram på TV som var så utflippat att jag blev rädd på riktigt! Jag tror det heter Dream gardens eller något sådant och handlar om en massa uppstoppade, pastellfägade, mjuka figurer som ska förställa snälla men fy vad läskiga de är! Macka Vacka, Hejsy Daysy eller något med flera. De är mycket lika Teltetubbies det är nog samma produktion. Det som gör det mest skrämmande är att alla former stämmer, alla färger allt är så väl avvägt att det känns i kroppen. Där kan man snacka om proportioner i både färg och form! Jag tycker att det känns som en reklamfilm för LSD.

,0 

Låne hanen Grant verkar ha funnit sig väl tillrätta och verkar vara nöjd med både maten och bur sällskapet. Han gillade att springa runt på golvet och kolla alla marsvinslukter där, det verkade han vara van vid (glömde att fråga om det). Mig är han fortfarande lite osäker på men vi blir nog snart polare. Jag tänker ta upp honom och gosa lite idag det brukar hjälpa.

Är ledig från stormarknaden i dag. Skönt för jag vill inte gå ut när det är så här kallt, det var riktigt otäckt igår men jag måste ut lite och köpa mat. Någon vilodag blir det nog inte, någon måste ju städa den här äckliga lägenheten. Sonens rum måste saneras, ja det är rätt ord men det får han göra själv även om han behöver någon som piskar på honom. Jättedisken ska diskas, den torra tvätten ska in i skåpen, golven ska inte bara dammsugas utan även moppas, allt ska dammas och minst två akvarier ska vattenbytas sen när det blir kväll måste jag städa de fem små burarna. Men fy vad mycket det blev... öh... kanske moppningen kan vänta...

Sonen hängde oroande mycket i fågelrummet på husdjursmässan men papegoja får han skaffa när han blir stor. Han har inte haft så stor chans att välja husdjur här hemma stackarn. Katt, marsvin, kanin och fiskar är vad vi har, det råkar vara mina favoritdjur det saknas bara häst. Jag tror ändå han är rätt nöjd även om han inte fattar iden med fiskarna och hellre skulle ha fåglar.

Vi hade noggrann incheck på våra marsvin, jag antar att det är lika med katterna och de andra smådjurs organisationerna. Det jag undrar är vem kollar Bodils minicirkus? Jag vill inte skrämma ihjäl folk nu, men vad var det för prickar på hvudena på de halv vuxna bullterriervalparna? Hoppas det inte är det jag misstänker... ringorm.

Kattutställning, så fina katter, vill haaaaaaaaaaaaaaa! Förra året ville jag ha en belgisk hare. Sonen vann en snygg guldfärgad transportbur jag blev nästan sugen på att knycka en begalkatt eller en siames, det hade ju gått bra att frakta hem den menar jag men så får man ju inte göra!

Jag har ju alltid sprungit på djurmässor när chansen funnits. Alltid har jag i smyg varit avundsjuk på de som har djur med på tillställningarna. Nu är jag en sådan, coolt va? H sprang runt och bar på sina marsvin rätt mycket under dagen, han låtsas klaga på att alla tittar och kommenterar men jag vet att han är så stolt, så stolt!

Det här med ohyra och ringorm är ju rätt nervöst på utställningarna. Från  Kallhällutställningen i våras kom jag hem med pälsätare, jag tror det var då de kom till oss i allafall. De är inte jättesvåra att bli av med tack och lov, det kunde ha varit värre. Min mamma skrämde mig för ringorm när jag var liten och det sitter i, jag är skiträdd för det helt enkelt. Så nu är jag lite orolig. Vi får kolla alla i familjen noga framöver.

Vilken rolig dag det var igår! Djurmässan i kista alltså, marsvinsutställningen. Kul att träffa folket och se alla fina djur. Ett stort nervöst moln hängde över mitt huvud hela tiden men sen blev det ju inte så farligt, utan mest komiskt och väldigt lärorikt. Galatea min prinsessa. När A fick se henne sa hon genast det jag anat men verkligen inte hoppats på att hon skulle säga -I min värld är det där inte en choklad, det är en sobel. Jaha jag kan inte påstå att jag blev förvånad hon har ju mörknat och ett marsvin som ser ut som choklad som liten och som vuxen är väldigt mörk choklad mixat med silver nerblekta vita fläckar är ju förmodligen inte choklad alls utan sobel. Jag visade henne för flera, jag blev allt mer säker på sobelteorin. Jaha vad gör man nu med bedömningarna ?! Sobel magpie är inte en godkänd variant så en sådan kan ju inte visas i en rasutställning, det är ju det som är det stora problemet här. Men jag hade ju trimmat djuret och åkt ända till Kista det är klart att hon skulle upp på plattan!

Att lura en engelsk domare som aldrig kommer att se henne och kanske inte ens mig mer är ju okej, kanske. Vi sa att det blivit fel och att hon skulle dömas som svart då i samma klass som sin blivande man Grant. Jag vet inte om han genom skådade vår bluff eller om vi verkligen lurade honom men han bedömde henne och berömde bla. trimmningen, det värmde. Jag kände mig som när man åkt gratis på tunnelbanan.

Sedan kom sanningens minut. J hade dömt henne som junior då blev hon birj-reserv. Han hade ju också blivit lurad av henne. J kommer att döma mina djur i framtiden också det är bara att rakryggad berätta sanningen. Intresserade hade samlats runt bordet för att se Galatea få sin dom. J var snäll och dömde henne som choklad och komenterade med ett stort leende hennes grå under färg. Sobel magpiesingen Galateas utställnings karriär är över. Och så gick det till när en sobel magpie samma dag blev bedömd som black magpie och chokcolate magpie av två olika domare.

Snygge store skåningen Grant är hemma hos oss nu. Han har mycket vitt i ansiktet det tycker jag är kul hoppas hans barn ärver det, mina magpies har så svarta (eller sobliga) ansikten kul med variation. Nu sitter han med Galatea hoppas resultatet blir black magpie och inte sobel, snart ansluter sig även Elie till Grants harem. Galateas nya karriär har börjat.

För Fenrir gick det sådär hans päls är ju inte så jättebra men han har fint huvud. Han hoppade nästan upp i domare Bs famn, han kunde inte låta bli hon luktade ju så gott av marsvinstjej. 

Det är väldigt svårt att skriva när man har en gosig katt i famnen. Svea är så söt och luktar så gott att jag väljer att skriva med ett finger hellre än att putta ner henne. Mys kisse.

Jag har inte haft en sjukdag på hela året tror jag, kanske någon migrändag i våras bara. I dag har jag sjukanmält mig. Som alltid när man är bara lite sjuk får jag dåligt samvete och har redan ångrat mig lite. Var lite febrig i natt men det har gått över tror jag. Förkyld helt enkelt, hostar och ont i kroppen och huvudet inte halsen faktiskt fast den kliar. Nu mår jag ju rätt bra. Vill inte vara sjuk i morgon, jag bara måste till Kista och ställa ut Fenrir och Galatea och hämta Grant. Sonen är jätte sugen på att gå på mässa han tycker det ska bli jättekul. Det är kattutställning i år, vad roligt! Hoppas det inte är perserdagen på lördag jag vill se orientaler, siameser, bengaler och abesinier. Fast jag älskar mina vanliga huskatter mest.

I kväll kommer F och T och deras mamma S och hämtar Harry och Hagrid. Killarna är fem veckor och välväxta. det är jobbigt att skiljas från dem men väldigt skönt att jag inte hunnit lära känna dem mer. När jag sålde Eloise och jag redan haft henne i ett halvår var det jättesvårt. Små killarna kommer att få det så bra, deras nya ägare är taggade till tusen och bor nära mig så jag kan ju häsa på. De har verkligen läst på massor om marsvin det tycker jag är jättebra.

2007 var ett skit år i slutet av 2006 miste jag en nära anhörig i en olycka hela året gick jag runt i en fövirrad ångest dimma. Det enda bra som hände 2007 var att jag bestämde mig för att förverkliga en dröm, jag började föda upp marsvin, ett av de bästa beslut jag någonsin tagit. Tack vare marsvinen har jag under 2008 kunnat resa mig ur askan och mår ganska bra igen. 

2008 har inte varit ett lätt år men tankfullt och utvecklande. 2008 gick det inget vidare att göra konst mot slutet kom det ett sug men det klickade inte riktigt. Två rätt okej installatinsutställningar har jag gjort men inget bra i ateljen. På mitt andra jobb på stormarknaden har det bara varit bråk och tjafs, personalen har behandlats förfärligt illa. Jag är en av få som protsterat och beskyllts som uppviglare och bråkat med två av cheferna. Nu i höst röt jag ifrån och försvarade mig med ett långt brev, det lugnade sig genast. Jag tror de förstod att de gjort fel. Jag vågar inte tänka på hur det varit om jag inte haft kraften och förmågan att försvara mig. Sonen är glad och datatokig, simmig och har en massa kompisar men han vill inte göra läxor och städa rummet. I september började jag blogga, riktigt roligt och en stor händelse.

Marsvins året började inte bra. Jag fick höra att mitt förstfödda rasmarsvin Aragog blivit dödad av en råtta.

Några veckor senare födde sonens pet hona Ginny en kull med fyra friska ungar Dolly, Dobby, Dumbledre och Demelza och jag fick se min första marsvins födsel! Så det blav snabbt bättre.

Då hade jag varit med på min första utställning. Kunde inte trimma.

Min älskade lilla Bathilda min self cream hona min första sparade egenuppfödda påläggskalv går och dör i lunginflammation. Stor förtvivlan. Hon blev bara fyra månader, varför?

På Kallhällutställningen skulle jag hämta min andra magpie, lilla Alecto. Tack L för att du lurade på mig även härliga Elie!

Nästa kull som föddes blev nästa katastrof. Omote fick tre ungar mitt i natten. Jag vaknade, hon hade pysslat och fixat med sina båda pe white ungar men då jag kom satt hon som paralyserad och tog inte hand om sin cream flicka, som låg kall i sina hinnor och krampade. Jag trodde inte det skulle gå men jag frotterade henne varm och torr. Vi döper våra marsvin efter Harry Potter och detta var E kullen, Episkey är en helande formel, jag helade henne. Däremot var det illa med mamma Omote och sonen Errol som dog två dygn gammal. Omote ville inte röra sig och åt dåligt. Hon lät sina flickor Episkey och Eloise snutta men tog inte hand om dem särskillt väl. Jag fick stödmata alla tre. Först trodde jag att hon toxade men hon slutade inte helt att äta och det stämde inte. Jag förstod inte vad som var fel och ville inte ta henne till veterinären för jag var rädd att hon skulle toxa. Det tog en vecka innan jag märkte att hon hade svårt att röra sig. Hennes bäcken var ju helt felvridet. Min veterinär tyckte att vi skulle avvakta lite eftersom det tydligen brukar gå tillbaka av sig själv. Det gjorde det inte istället gick hennes lårbenshals av och hon fick avlivas. Flickorna adopterades av mina pethonor poppy och Molly och har blivit vuxna och fina. Detta som Omote råkade ut för visste jag inte kunde hända, hemskt var det.

Nästa kull gick bättre Tiana föder en son, Fenrir på 141g.

Nästa kull blev fantastisk. Min första magpie kull fyra underbara och friska ungar. Galatea, Griphook, Godric och Gyllenroy pappa är Nougat och mamma Elie.

Jag köper Kinross som på krokiga vägar kommer upp till oss från skåne, med skadat bakben(blev snabbt bra). Härlig kille.

Alecto opereras, en knöl på hennes rygg plockas bort. Hon är helt återställd. 

Nästa kull och årets sista kom ett halvår senare Elie igen och Kinross som pappa. Hepziba, Hinkypunk, Harry och Hagrid. Små sötisarna.