Jag gillar att ha många marsvin. Jag blir glad när många ivriga nosar vänds mot mig. Jag gillar faktiskt mockandet och djurskötar rutinerna. Jag gillar att ha en hel besättning med marsvin. De är så snygga när de väller fram i flock över golvet. Avlandet i sig är intressant och en extra krydda, det känns så bra att ha ett mål med sitt marsvins innehav. Det är bra som argument också när folk frågar varför jag har så många marsvin. Det är bara att säga- jag föder upp marsvin, då förstår de och frågar bara om jag säljer dem mm. Det är nya frågor som jag inte ledsnat på än. Frågan om varför jag har så många marsvin är jag mycket trött på för fyra eller sex marsvin är tydligen också många, även om jag inte tycker det.

I går fick jag både kommentarer om att jag har för många marsvin och uppmaningar om att köpa några nya. Hm... tack för alla tips jag vet att att de är välmenta. Jag måste nog få avgöra det själv och jag lovar att jag har full koll på dem. Nej, det är sant man hinner inte gosa med alla varje dag men några hinner man. Marsvinen behöver ju inte detta, det är ju för sin egen skull och för att man vill ha dem på ett visst sätt men alla mina är tama och trygga det räcker. Jag har ju kontakt med dem i den dagliga skötseln också, jag lägger ner mycket tid på dem.

Jag hoppas själv att jag kommer att hålla mig på mattan. Jag kan ju inte ha för många främst av ekonomiska skäl men naturligtvis är platsen och tiden också begränsad. Jag har tre burskåp och jag tänker vara stenhård mot mig själv, detta är det utrymme jag får använda. Punkt. Jag har ett par nödlösningar som är "till låtna" som att ställa en bur uppe på ett av burskåpen och en avdelnings manöver, det blir två nödburar att ta till. Enligt jordbruksverkets regler kan jag då ha 38 vuxna djur plus 7 kullar samtidigt men deras regler är ju inte direkt plats generösa. Enligt mig ligger smärtgränsen på ca. 30 vuxna djur i dessa burar men jag vill hellre ligga runt 20 stycken som nu.

Då är frågan vilka djur ska bo här? I första hand måste det ju vara de som ingår i mitt magpie avels projekt. Som det är nu har jag väldigt mycket "fel djur"som inte är särskilt gamla heller så det är ett problem jag kommer att få leva med ett tag. Några "övriga grisar" tror jag att jag fortsättningsvis vill ha på kul liksom, det finns jättemånga fina self och nonself varianter som jag bara måste få ha en dag och skinny förståss. Och sonen måste ju få ha ett par helt egna egenvalda djur det tycker jag är hans rättighet. Nu är allt rätt snett faktiskt vi har 18 marsvin och bara sex av dem ingår i magpieaveln... oj oj. Så ska jag köpa några djur överhuvudtaget de närmaste åren måste det vara avelsdjur jag behöver. Åtminstone tills jag vet hur stor plats mitt avelsprojekt tar.

Ernst Billgren han är så smart. Det är faktiskt inte klokt så smart han är. Jag fick låna boken Vad  är konst? som det är reklam för på TV. Han är en okej konstnär, rätt bra faktiskt. Det känns så bra att han är så där lite trendig och känd när han faktiskt förtjänar det och just är så där nästan kusligt smart. Tips läs den boken den är kul, smart, lätt tillgänglig, tänkvärd och jättebra.

Eftersom det är min födelsedag får jag bestämma middag. Det blir avocado salld med får ost, bröd med god ost och grönt te till, mums. Till efterrätt blir det kladdkaka med glass, dubbelmums.

H diskar han protesterade vilt först nu står han och småsjunger och plaskar i köket. Hoppas det inte säger klirr och brak som sist bara... men han måste ju lära sig. 

Episkey ligger lättjefullt utsträckt i buren, medans ungen ligger där inne i magen på henne och sparkar så det går vågor i pälsen. Jag kan inte bestämma mig för om jag tror att det är en eller två ungar. Hoppas allt går bra. Jag längtar efter bäbisarna.

Jag älskar mina djur. Allehop. Ville bara tala om det för det kändes så starkt nyss...

I dag fyller jag år igen men vi gör ingen stor affär av det tycker jag. Jag firades igår när jag var på möte med min konstgrupp då fick jag den obligatoriska scwartzwaldstårtan och en fin bok av min mamma. Hon försökte även pracka på mig två gamla mögliga förkläden från svunnen tid. För jag hade ju önskat mig ett sånt till marsvinstrimmningen. Det ena var äckligt det andra var svart, hur ska man kunna se svarta hårstrån mot det? Jag ville inte ha dem, hon muttrade att färgen inte har någon betydelse och låtsades att hon glömt vad jag skulle ha det till. Eftersom hon inte kan slänga saker blir hon alltid glad när hon kan bli av med det hon inte vill ha på ett värdigt sätt.

Mötet med konstgruppen var trevligt och kreativt som vanligt. Vi spånade på ett kontprojekt som vi ska ha på linjebussarna i påsk. Det känns som det kommer att bli jättebra. I flera timmar satt vi och spånade, åt god soppa och pratade konst. På slutet tog vi lite snabba och oengagerade beslut om vår hemsida och penga ansökningar och annat tråk som vi alla avskyr. Trevlig kväll. 

Medicineringen på marsvinen Poppy och Arthur verkar fungera. Jag hittade inget blod i Poppys bur igår kväll och hon är pigg men hatar att bli matad med medicin. Jag tror faktiskt att hennes kiss luktar mindre fränt också. Arthurs tass är mycket bättre redan. Den är nu så där lite småsvullen som den varit en längre tid inte som en jätte boll som för några dagar sedan. Hans kaninkompis Neville måste ut och studsa i lägenheten varje dag annars blir han ledsen. Nu på morgonen smet Arthur ut med kompisen och promenerade in i vardagsrummet och försvann under soffan. Det har han inte gjort på länge så tassen måste väl kännas bra. Hans matte fångade dock in honom hon tycker nog att han ska vila tassen och inte springa runt på hårda golvet med den.

Min katt Svea är nog rätt korkad. Jag försökte ju ändra katternas diet för att spara pengar och få ner tjocka Sigrid i vikt. Svea har accepterat att äta torrfodret bättre än väntat men hon har blivit så tunn på sista tiden att jag börjat mata henne med blötmat uppe på burskåpet, jag tror inte Sigrid kan komma upp där. I flera dar har jag matat henne där uppe men hon fattar fortfarande inte, jag får lyfta upp henne hela tiden. Konstig katt. Sigrid däremot sitter nedanför skåpet, tittar på skålen och ser fundersam ut.

Inga marsvinsparningar än. Alecto och Kinross har bott ihop så länge nu att hon måste ha hunnit brunsta minst en gång men jag har inte sett några bevis på parnig. Jobbigt jag vill ha full koll på nedkomsterna. Särskilt på henne eftersom hon inte blivit dräktig tidigare. Hemma hos Grant, Elie och Galatea råder rar harmoni men inget mer spännande.

Jag börjar bli pigg nu. Duschade blommorna i köksfönstret och städade där. När jag gjorde det sist? Det är hemligt men jag kan erkänna att skillnaden var slående.

I går kväll när jag skulle fixa med Arthurs tassar hade hans trasseltass svullnat till oigenkännlighet. Lilla gubben han är den starka tysta typen, tapper lät han mig pyssla om den värknde tassen han pep bara en gång. Detta är en ganska vanlig åkomma som beror på dålig burhygien, hårt underlag i kombinaton med torra tassar som har en tendens att spricka eller ett litet sår på tassen. Hårt underlag? Ja kanske hans sambo Neville kanin skottar ibland runt spånet så burbottnen kommer fram. Smutsigt? Hoppas inte det, jag är löjligt petig och mockar varannan dag, liten lägenhet och mycket djur vill inte att det ska lukta. Torra tassar har han alltid haft. I hans fall trort jag att det beror på felaktig tass ställning. Han vrider sina tassar utåt och ser ut som Charlie Chaplin. Han belastar dem fel. Han är stor och maffig och nu när han blir äldre ger tassarna vika.

Infektionen i tassen måste behandlas. I go crazy... jag har ju redan börjat fuska med Poppy... så varför inte? Okej, deras matte leker veterinär nu går båda på Bactrim... 

I går stötte jag på... ? jag vet inte vad han heter. Jag hinner aldrig försvara mig mot honom, plötsligt står han bara där och vill prata i oändlighet. Jag hinner alltid förtränga att han finns och kommer inte ihåg hur han ser ut mellan attackerna, han ser liksom extremt alldaglig ut. Han har inte gjort något stort intryck på mig utom att jag tycker att han bara är så tråkig och efterhängsen. Tydligen hade jag gjort intryck på honom. Plötslig inser jag att han försöker bjuda ut mig på en date eller något. Hur slingrar jag mig ur detta på ett snyggt sätt? Jag är inte van, har inte haft "flirt on" påslagen på åratal. Jag lyckas komma undan med att tjata om att jag hade bråttom hem till mitt sjuka barn (sant) och jag vägrar ge honom mitt telefon nummer som han envist tigger om. Puh... jag klarade mig... I fortsättningen får jag nog vara försiktig och se mig om så jag slipper fler attacker.

Nu är sonen igång med samma härliga sjukdom som jag. Han blir hemma från skolan första skoldagen efter lovet och i morgon också. I dag måste jag försöka gå ut med soporna, städa åt mina guppies, handla så vi inte svälter ihjäl i vårt sjukläger, diska och skura marsvinens tygrullar som är riktigt läbbiga. Det är bra att skriva upp dagens plan i bloggen... då kan jag inte fuska. Även om jag idag har goda skäl för fusk pga. sviktande hälsa. Jag vet en sak jag kommer att göra idag i allafall och det är att hosta men det är ju inte särskillt kul. Slut gnällt.

Nu ska jag ge Poppy första dosen på hennes medicin kur. Hon bara måste bli bra min lilla älskling. 

Lilla söta Poppy marsvinet mitt. Det verkar efter en mer noggrann undersökning som hon har fått urinvägsinfektion. Kisset luktar fränt precis som det gjort på Tiana när hon haft det. Men Poppy kissar inte ner sig själv eller piper när hon kissar som Tiana gjort. Jag har Bactrim hemma det räcker till en kur och Poppy väger lika mycket som Tiana när hon fick det utskrivet. Jag tror jag ska våga vara min egen veterinär. Jag är helt enkelt för eländig och sjuk själv för att åka till veterinären i morgon. Man undrar ju nästan om det är smittsamt, fast Poppy och Tiana har aldrig bott i samma bur förståss.

Om det är någon som undrar så råder harmoni i småflickornas bur, inget mer slagsmål där inte. 

Jag tror bestämmt jag smittat sonen, nu har han feber...