Tvillingarna imperio och Impedimenta växer och frodas deras mamma Episkey är en möster mamma. Hennes tuttar verkar inte vara ömma längre för ungarna hänger i dem mest hela tiden. De dricker inte bara mjölk utan provar allt som bjuds, kornkross är gott. De har börjat busa och hoppa nu, då är de extra söta.

De större marsvins ungarna Hepziba och Hinkepunk mår också prima med runda magar och glatt humör. I går när de var ute på golvet hade de ett riktigt buskalas, vilka språng! Jag satt länge och beundrade deras lek. Bröderna har det också bra har jag hört och är mycket älskade av sina nya mattar.

Jag har jobbat hela helgen och hostat. Jag känner mig lite sliten men förkylningen börjar ge sig. I dag ska jag vara hemma vila och ta hand om mina djur, det ska bli skönt.

Jag ska också försöka klura lite på ett konstprojekt som jag haft i bakhuvudet i flera år men som nu plötsligt känns riktigt aktuellt. Ska ner i ateljen och skissa och skriva ner mina tankar... 

Förra inlägget blev lite rumphugget eftersom jag fick oväntat men mycket trevligt besök.

Det jag tänkte komma till var uppfödarnamnet som vi, sonen och jag ska ha i framtiden. Själva namn iden har att göra med att marsvin är så söta som karameller eller praliner. Därför vill vi heta något som handlar om att tillverka något sött. Vad kan då passa bättre än Chokladfabriken? Det är i sig ett poetiskt och vackert namn som sätter igång tankar. Men det finns nackdelar med det, det är lite långt och jag har redan fått ett mejl från en person som ville köpa self chocolate marsvin av mig, det har jag ju inga... Jag gillar fortfarande namnet jätte mycket men om någon har ett annat förslag på samma tema så jag kan välja lite så blir jag glad. Det måste ju bli rätt ju.

Handen på hjärtat visst har det betydelse att de är så söta, marsvinsungarna alltså. Det hade ju inte varit lika frestande att skaffa marsvinskullar om de varit fula. Jag har ju alltid varit fullkomligt galen i söta djurbarn löjligt svag för dem är jag. Imperio och Impedimenta är ju inte ens två dygn gamla och redan glada och otoligt nyfikna de fullkomligt vibrerar av livskraft, livet är så fantastiskt. Jag ville bara säga att dessa tvillingar är så söta!

  Episkey kalasar på en härligt blodig moderkaka, ni skulle ha sett hennes haka sen...

Här har vi dagens underverk! Pojken Imperio 115g och flickan Impedimenta på 105g. Jag tyckte de såg jättestora ut men när jag vägde dem var de bara vanligt stora. Bilden är lite blaskig men jag är nästan säker på att de är cramagouti/cream. Namntemat är som vanligt Harry Potter bokstaven är I. Impedimenta är en stoppförtrollning och Imperio är en förbjuden hemsk hjärntvätts förtrollning. De har varsitt rejält öronveck annars är de bara så fantastiska att man får tårar i ögonen. Pojken är till salu och förmodligen flickan också när jag funderat klart, hint hint.

Gissa vem som satt på pallen framför buren och tittade på och hjälpte till att krysta? Deras matte så klart! Episkey var jätteduktig! Det gick så snabbt och bra hon tar hand om dem så väl. En flicka och en pojke blev det. De är lika som bär, inte riktigt kanske pojken har större cream fält mitt på ryggen. Jag är så nöjd över att ha fått två så söta till synes friska ungar att jag helt glömt att bli besviken över att de är agouti. Ja, mitt färg expriment gick ju åt pipan, inga chocolate harlequin här inte. Jag tror de är cream agouti/cream möjligen lemmonagouti, får titta bättre sen. Ja detta var ju det mest troliga så förvånad blev jag inte. De är förvånandsvärt stora med tanke på att Episkey inte var tjock alls, var hade hon de där bjässarna kan man undra?

Återkommer med vikter, mer exakt färg och bilder senare. Nu måste jag gå och titta i buren igen för de är SÅ SÖTA! 

Nu har jag friskanmält mig inte för att jag känner mig speciellt frisk utan för att jag måste ha sjukintyg från idag annars. Att gå till vårdcentralen och framför allt att ringa dit är så ohyggligt jobbigt att jag hellre går till jobbet fast jag fortfarande är eländig. Jag är ju inte döds sjuk förståss men det är en konstig sjuka som tar nya tag hela tiden. Nu har jag ont i halsen igen och hostan är värre än för några dagar sedan men kanske är jag piggare i övrigt. Äh, skit i sjukan nu är jag less på den så nu är jag väl frisk då...

Inga bäbisar än. Den berömda igelkotten sover i min säng igen. Jag sover oroligt och var uppe och kollade Episkey tre gånger i natt. Jag är extra nojjig eftersom det gick dåligt med Episeys mamma när hon skulle få sin andra kull. Episkey själv tar det hela med ro, hon ser frisk ut och ungarna sparkar förtroendefullt i magen. Så är jag ju som alltid så nyfiken på att få träffa ungarna. Helst vill jag ju se födseln det är så häftigt!

De andra trögisarna har inte gjort några barn än, inte vad jag märkt i allafall. jag hoppas att jag inte missat något för det underlättar massor att veta exakt parningsdatum. Jag har ju pinsamt nog missat Kinross och Alectos kärleksdag redan.

Det är Knut i dag då ska julen ut ut! Skönt. Mina få men faktiskt nödvändiga julsaker ligger i sin kasse igen. Jag moppar golven... ja inte just nu för nu har jag lunch och blogg paus. Sen ska jag moppa klart och hämta min kära cykel som varit hos cykeldoktorn sen i går. Den har fått en ny kedja eller fått den gamla kortad, hoppas av ekonomiska skäl att det är alternativ två. Min "svåra sjukdom förkylningen" har tärt på mig jag är fotfarande så svag, blev helt slut igår när jag lämnade min cykel. Jag känner mig nästan ännu vekare idag men det kan vara för att jag städar det är ju jobbigt ju.

Inga bäbisar än Episkey är vidöppen men ser retsamt oberörd ut. I morgon är det dag 69 det är då jag tycker att marsvinsungar ska födas. Men jag är ju ledig i morgon så hon väntar nog någon dag extra. 

All service personal överallt, i alla affärer i alla telfonväxlar ja alla ställen där folk arbetar för att hjälpa andra. Kära vänner ni behandlas sällan efter förtjänst. Alla tycker att det är okej att vara otrevligare mot servicepersonal än mot "vanliga människor" samtidigt som de förväntar sig bli jätterevligt bemötta. Var snäll mot henne i kassan var snäll mot honom på restaurangen. De är människor som försöker utföra sitt arbete de är inga robotar.

Alla bönder, vad kan jag säga... respect! Allt hårt kroppsarbete, allt tråkigt pappersarbete, allt ansvar, all uppbundenhet, all brist på goda inkomster... 

Alla krokimodeller ni starka modiga människor! Bara att stå naken inför allas ögon är imponerande, även om ni likson jag vet vilken sorts ofarliga blickar det handlar om. Hur jobbigt är det inte att stå i en tråkig kontrapost timme ut och timme in. Det är ett jätteslitigt och tungt arbete. Kanske konstskole eleverna står där motvilligt och drömmer om att göra videokonst eller storslagna installationer istället.

Hyllning till dessa tappra duktiga människor!