I dag funkar det i ateljen, tills nu när jag blev så hungrig att jag måste upp och äta. I går gick jag bara där och vankade och satt på min gröna stol och dagdrömde, inte om konst utan om kommande marsvinskullar... Men det var inte helt borkastat för när jag vaknade i morse hade jag en färdig idé.

På eftermiddagen i går blev det inget gjort, sonen kom hem tidigare från skolan och hade slagit i huvudet så han mådde illa ( lite överspel och hemlängtan var det nog också). Det gick tack och lov snart över och han är i skolan idag. Det var bara mitt arbetspass som pös iväg, det går troll i mina ateljedagar. 

Om jag vore en rutinerad och duktig marsvinsuppfödare skulle jag nog sälja Hepziba. Nu är jag inte det, jag tänker inte ens tituilera mig marsvinsuppfödare innan vi får uppfödarnamnet. Så Hepziba blir kvar här. Så här är det...Hon är inte så bra tecknad att hon är utställningsbar, hennes färg är "oklar" som nyfödd såg hon brunaktig ut (zobel) men nu är hon ganska svart och redan mycket mörkare än zobelsyrran Galatea, öronen är rätt okej men sitter för högt uppe på huvudet. Det är inga bra fel faktiskt, särskillt inte om hon skulle vara genetisk zobel.

Argumenten för att behålla henne är inte lika tunga men fler. Hon är långt från perfekt men "bäst" i sin kull, jag kommer inte att göra om kombinationen Elie/Kinross, så ska någon från kullen sparas måste det bli Hepziba. Hennes ögon är stora och jättefina. Huvudformen är okej och huvudets teckning är riktigt bra. Hon är fin i kroppen, välbyggd. Hon har fortfarande bäbispäls men den är jättebra, kort, tät och blank. Jag känner på mig att hon får fantastisk päls och det tycker jag är viktigt. Inte minst så är hon mycket framåt, orädd, glad, redan gosig och härligt tokbusig!

I går kväll på "golvspringet" kröp hon in under en flik av överkastet som de motionerar på och satt där och skuttade och busade på stället en lång stund, hon hade så roligt! Det ska liksom vara Hepziba som kommer på en sådan knasig lek! Hon är bara så charmig, hon blir ju kvar ju! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...