Gårdagen i Stockholm var trevlig även om vi inte hann se så mycket. Det vi såg var bra. Min kompis J är en fantastisk målare och några till på den utställningen var likaså.

Vi tittade också på samlingarna på Östasiatiska museet. Så gamla saker och ändå så fina. Istället för att bli inspirerad blir jag nedslagen. Vad är det för mening att göra vackra och spännande föremål nu när det gjordes så fina saker för flera tusen år sedan? Vad nytt kan jag tillföra? Vad är det för mening att vara konstnär, när allt redan är sagt? Och konstpubliken är så liten det är inte många att rikta sitt budskap till och vad vill jag ha sagt egentligen? 

Jag har alltid i hela mitt liv velat berätta saker klanske underhålla också. Jag har skrivit massor "för byrålådan"och "i min ungdom" även i föreningstidningar. Kanske är jag inte jättebra på att skriva så det är väl bäst att bara mata lådan och bloggen. När det gäller konsten känner jag att jag har lite mer talang men jag har kört fast. Jag vill mer, jag vill berätta något men begriper inte hur jag ska göra! Åh, jobbiga konst! Hur mycket kan man säga med en abstrakt skulptur egentligen? Vad ska jag göra, detta är ju det enda jag kan! Jag önskar att jag gillade ekonomi eller datorer istället, då skulle jag ju kunna tjäna pengar och alla skulle respektera mig. Men jag är inte gjord sådan jag är en flummigt innåtskådande konstnärstyp bohemisk och fattig. Helt hopplöst faktiskt...

På mitt andra jobb på stormarknaden (väldigt få konstnärer kan leva på sin konst man måste ha ett brödjobb) vill jag inte göra karriär. Det handlar inte bara om att jag inte vill jag har ingen av de egenskper som behövs för en sådan karriär. Jag är ingen organisatör, jag saknar maktinstinkt, jag är aldeles för slarvig, inte intresserad av att styra andra människor ( jag har katter inga hundar), aldeles för okoncentrerad, helt ointresserad av ekonomisk vinning, jag har aldeles för lätt attdrömma mig bort i det blå, aldeles för impulsiv och känslostyrd ja och så vidare helt värdelös som stormarknads chef med andra ord. Jag har ju på sista tiden förstått att på min stormarknad är sådana som jag inte på något sätt önskvärda. De vill ha personal av två kategorier unga billiga formbara lydiga och de som är duktiga på att göra karriär i handeln, chefsämnen. Jag är inget av detta jag är inte ung och jag har jobbat i handeln länge så jag är ganska dyr i drift och ni vet ju nu hur mycket chefsämne jag är. Jag är en sådan som åker till mitt jobb och pliktskyldigt utför mina arbetsuppgifter väl men utan ambitioner.

Jag ska vara helt ärlig. Jag vill göra karriär men inom konsten jag vet bara inte hur jag ska göra. Jag vet att jag har något att tillföra det ska bara ut. Just nu är det tungt. Jag grubblar.