Om ni tror att jag legat och deppat för att jag blev refuserad så kan jag säga att jag inte haft tid med det. Konstigt nog är jag inte särskillt ledsen alls. Jag vet ju att det inte är smart att jobba in i det sista. Jag hade nog behövt mer tid. Stress gör att man slarvar det märks och straffar sig. Att man blir refuserad till en utställning av en kunnig och van konstkännare betyder att det man gjort inte är tillräckligt bra. Man kan aldrig säga att juryn inte tyckte om ens grejor, att de inte passade hans smak, det är inte så enkelt. Det handlar inte alls om smak, kvaliteten är faktiskt mätbar. Blir man refuserad är det för att det är dåligt. jag vet ju att jag kan men jag vet också att jag inte kunnat jobba fokuserat med min konst de senaste åren av olika anledningar och det är klart att det märks. Men nu är jag konstigt nog både taggad och inspirerad att jobba.

De senaste dagarna har jag har jobbat några tunga pass på stormarknaden, haft ett förödande migrän anfall, varit på en fantastisk föreläsning om kinesisk konst, varit på en mindre trevlig föreläsning på mitt jobb där vi fick veta att det går bra för vår butik men det är inte personalens förtjänst vi är för gamla och dyra så vi fick veta hur vi skulle skaffa oss nya jobb...( jag kan inte förstå varför personalen inte trivs!) och ägnat mig åt djuren och sonen som varit febrig och dan.

Tiana har varit dålig igen och jag trodde jag skulle mista henne men hon hämtade sig igen med hjälp av stödmatning. Vad är det i Critical care det verkar ju magiskt! Hon mår rätt bra nu men är fortfarande separerad från de andra för jag törs inte ha en diaregris i samma bur som en nyfödd kull.

Marsvinsbäbisarna växer så det knakar och de är bara så fantastiska! Elie äter som en häst men allt faller raka vägen ner i hennes tuttar och ut i ungarna, hon blir smalare och ungarna blir rundare men hon är glad och pigg. Pojkarna Hagrid och Harry ska flytta till min kusins döttrar när det är dax. De vet inget än men ska få buren i julklapp, det förtjänar de efter allt tjat. Det kommer att bli jättebra det är jag säker på, alla barn är inte bra med djur men det är F och T. Hinkypunk söker fortfarande nytt hem. Hon är nog rex den lilla krullgrisen, så enkelt var det med det. Hepziba blir vårt lilla marsvin och det känns härligt.

Jag vet nu att jag är en värdelös konstnär, för jag kom inte med på utställningen. Men jag tror att jag struntar i att dö i alla fall...

Har fixat om i mitt stora akvarium och kom på att jag ska komma med ett matte tips istället: Om man inte har en sån där svindyr Back to nature bakgrund i sitt akvarium men ändå vill att det ska se ut som en bit natur hamnat i vardagsrummet, kan man: Strunta i fotobakgrunder, de brukar helt enkelt inte se särskillt naturliga ut då färgerna på bakgrunden och i akvariet skiljer sig åt. Måla istället på glaset eller på papper eller tyg och sätt fast på bakrutan ev. också sidorutor. Inte helt svart utan hellre mörkt umbra brunt. Måla inte ytan jämn utan lite flammig. Extra bra blir det om det är mörkast längst ner och försiktigt ljusnar uppåt. Överdriv inte flammigheten eller skillnaden mellan ljust och mörkt, då ser det konstigt ut. Och det viktigaste för att få ett bra visuellt djup akvariet är att helt dölja mötet mellan sanden och bakrutan. Det hjälper sällan att plantera växter långt bak eftersom man kan skymta skarven mellan stjälkarna. Stenar och rötter fungerar utmärkt. Testa och dröm dig bort i vatten landskapet!

Vad tycker de andra tre honorna i buren om Elies kull då? Tiana som haft tre kullar själv är så snäll så, jag har sett henne putsa öron och ligga och vila med kroppskontakt med en drös ungar. De yngre honorna beter sig i det stora hela bra men har en del små tjyvnyp för sig. Alecto har skaffat sig en dålig ovana att skicka välriktade kiss strålar på bäbisarna i tid och otid. Galatea kör mer med det klassiska öronmärkarhuggen.

Jag är inte längre särskillt förtjust i julen. Det har varit för mycket sorger och bedrövelser i juletid de senaste åren, den har helt enkelt tappat sin tjusnig för mig. Därför är jag riktigt chockad över mig själv att jag idag köpte två hyasinter och gick upp i skogen och hämtde material för att tillverka en julgrupp. Den blev riktigt fin. Har också sent omsider fixat sonens godisjulkalender. För jag förstod att han inte är så stor att han kan vara utan den, han blev besviken igår när jag inte gjort det. Elaka mamman.

Snart ska jag ta itu med mina grymt försummade akvarier, ska försöka hinna byta vatten i alla fyra.

Jag kom på att det var jättelängesen jag presenterade mina djur, tänker göra det nu en snabbis inte fiskarna bara däggisarna...

Två katter. Sigrid blå huskatt 7,5 år. Svea sköldpadd/vit huskatt 1,5 år. En kanin Neville viltmantlad blandis hermelin och dvärgvädur. 20st marsvin. En engelsk crestd, svarta Molly. Fyra pet nonselfar Poppy black/white, Ginny buffagouti, Dolly saffronagouti/buff och Arthur choclate/cream/white. fem selfar, creamarna Daniel, Urvon, Fenrir, Episkey och Tiana som är de white. Det var tio det, då är hälften av mina marsvin nonself magpie! Tre chocolate Nougat, Galatea och Hepziba. Sju black magpie Griphook, Kinross, Alecto. Elie, Harry, Hagrid och Hinkypunk( ja jag vet hon har inte nonself päls).

I Episkeys mage döljer sig några. Hagrid, Harry, Hepziba och Hinkypunk är bäbisar. Griphook, Fenrir, Harry, Hagrid och Hinkypunk är till salu. Alla är älskade och finast i världen.

I går eftermiddag precis innan jag skulle åka och lämna mina skulpturer tog jag mig en liten stunds vila för att titta på gnagarbio. Och plötsligt satt lilla Hinkypunk på taket! Hur i hela världen kan en liten marsvinsflicka på tre dygn komma upp där? Marsvinshuset är(jag var tvungen att mäta) 12,7 cm högt och alla de vuxna marsvinen satt i en annan del av buren och åt kligröt så hon kan inte ha använt mamma som stege! Hon såg nöjd men lite förvirrad ut innan hon pladask och osnyggt ramlade ner.

Nu på morgonen har jag också tittat på gnagarbio. De vuxna marsvinen åt sin vanliga frukost bestående an morötter och vitkål och ungarna hade popcornkalas! Jag blev rädd att de skulle studsa ut över kanten så jag fick lov att stänga burluckan. Söta söta söta söta!

När jag lämnade grejerna på konstmuseet igår hade jag hoppats på att ingen jag kände skulle se mig. För om jag blir refuserad vill jag ju inte att folk ska veta att jag lämnat in något. Naturligtvis träffade jag konstnärskolegorna E och T vilket ioförsig var trevligt men...

I går kväll var jag och hä'lsade på Laban en 12 veckor gammal chokladbrun engelsk springerspaniel valp som bet mig i händerna. Så vansinnigt söt och charmig men helt galen. Hans matte och jag satt och ondgjorde oss över en veterinär i närheten som har mycket konstiga ideer om marsvin. Hon hade varit där med sina farbröder och fått de mest märkliga tips. Vad sägs om att hanar inte ska bo tillsammans, att marsvin inte ska äta grönsaker utan istället ett svindyrt c-vitaminpulver som hon säljer och att marsvin absolut inte ska ha spån i sina burar...?

Det är helt vansinnigt att göra klart skulpturerna som ska lämnas in på en jurybedömd utställning sista dagen. Om jag tog lätt på det och det bara var en liten kul grej skulle det väl vara okej men så är det inte, det är blodigt allvar! Blir jag refuserad så dör jag säkert! Jag vill inte ens tänka på det. Om jag däremot kommer med är det en mäktig kick i stil med att få en frisk och söt marsvinkull. Det är därför jag utsätter mig för detta, kicken.

Det är inte lätt att komma med, det brukar vara ca 300 personer som lämnar in verk på salongen och ca. 25 blir antagna. Faktum är att jag kommit med de tre tidigare gångerna jag sökt. Men det ger mig bara mer prestationsångest. Jag har blivit refuserad på Liljevalchs vårsalong när jag försökte det. Men det kunde jag ta för det är så sjukt mycket folk som vill vara med där. Däremot blev jag refuserad på en lten sketen salong på en liten larvig konsthall för en massa år sedan och det går jag fortfarande runt och är sur för.

Det går iallafall bra och jag känner mig nöjd med det jag ser. Tiden räcker för att bli klar. Men jag har ingen distans till det jag gjort. Vet faktiskt inte om det är ren skit eller genialiskt eller mittimellan. Det är, vill jag lova spännande att lämna in sådant till en jury. Tänk lite på dem som söker in till Idol, jag har nu ingen aning om jag är en som sjunger falskt som alla skrattar åt eller om jag kommer att stå i globen!

Lite måste jag ju skriva om marsvins ungarna. De har vänt upp sina viktkurvor och de mår bra. De är så söta att... ja, det finns inte ord. Sonen tjatar och vill ha helsvarte Hagrid kvar, icke. Han är till salu liksom brorsan Harry och syrran Hinkypunk. Hepziba stannar för hon är både det sötaste jag sett och användbar i aveln. Man kan inte spara ett marsvin bara för att han ser så ovanligt gullig ut när han vill gå på ett halt golv när han är två dagar gammal, det har jag försökt berätta för min son.