I morse försov jag mig! Vad hemskt det är att vakna 07.18 när man ska börja jobba 07.00 Min mobil säger ingenting om den är för dåligt laddad, så jag sov gott och drömde konstigt innan jag plötsligt vaknade med den obehagliga insikten. Det var ju en viktig dag eftersom jag fått den äran... eller vad man nu kan kalla det att beställa frukt och grönt till måndagen den 22/12 en av årets största mat dagar. Beställningen skulle vara inne 10.00, PANIK! Jag hann faktiskt men det var på håret.

Det verkliga kaoset har inte börjat för oss än men vi är laddade. Dagarna innan jul på frukten är fullkomligt galna. Lite kul är det men väldigt påfrestande på alla sätt. Sex dagar i rad jobbar jag, sen på julaftonen är jag äntligen ledig, nån som tror att jag okar vara trevlig mot släkten då? 

Marsvinsungarna växer och är så fina. Nu har jag skickat reg pappren det tog ett tag innan jag förstod vad Hepziba föreställer för färg nämligen. Jag hade och det var tråkigt, för det hade varit roligast, uteslutet choklad. Har tvekat ett tag om det kunde ha varit sobel men hon är nog trotsallt en dålig svart, så nu är hon och bröderna reggade som blackmagpie. Hinkypunk reggar jag inte eftersom jag inte vet säkert om hon är rex eller något annat krulligt. I går på tre veckorsdagen hörde jag de första hankurrs försöken, vet inte vilken av killarna det var men de är nog igång båda två snart. Deras nya ägare är hur ivrig som helst det känns jättebra! Hoppas bara jag snart hittar ett hem till lilla Hinkypunk också, hon är söt ska ni veta!

I natt satt jag och blajade runt på nätet tills klockan blev massor. Jag läste en massa marsvins trådar där folk ondgjorde sig över att andra hade sina marsvin ensamna i burarna. Just nu sitter två av mina hanar ensamna, det vill de ju inte det vet jag ju, men de gillar inte varandra och det är inte ett permanent tillstånd om ett par veckor har de båda sällskap igen. Men de ser ju och hör ju andra marsvin hela tiden.

Det får mig att tänka på ett halvår för några år sedan då jag hade fyra marsvin och en kanin som alla bodde i varsin bur. Under flera år hade jag haft en hane som vandrade fritt i lägenheten och fem honor i två olika burar, de båda hongrupperna funkade dåligt ihop. Men sen hade de av ålder börjat dö av och bara den gamle hanen och en gamal hona från varje grupp fanns kvar, plus min då unga nyköpta Arthur. Jag fick inte ihop dem.

Jag tyckte inte att marsvin och kaniner skulle bo i samma bur därför bodde Neville kanin ensam. Honorna vågade jag inte sätta ihop eftersom de inte gillade varandra och Malla var sex år och ganska skruttig. Jag trodde inte hon skulle orka med Kajsas vilda hormon atacker, som visade sig precis som jag misstänkte bero på äggstockscystor.

Hanarna Ragnar och Arthur hade bott ihop. Men Arthur var en kaxig tonåring och det började knaka i fogarna. Men största anlednigen till att jag delade dem var att Ragnar inte trivdes med situationen. Han hade i hela sitt liv vandrat lös och bott med öppen burlucka. Nu började hans sex år gamla bakben säga ifrån. Han kunde inte lika lätt ta sig ut och in ur den stora bur han delade med Arthur, kanten var för hög. Jag var rädd att han skulle skada sig och vågade inte ha luckan öppen. Farbrodern blev galen och satt och gnagde galler hela dagarna. Det funkade ju inte, det är jobbigt att se och oj vilket irriterane ljud det är! Han behövde en seniorbur med låg kant. Det hade jag en men den var för liten för båda hanarna. Så jag delade dem. Ragnar blev nöjd.

I ett halvår hade jag fem gallerburar i mitt kök, det var trångt. Det tog mer golvyta än mina tre burskåp jag har nu. Jag gav upp och satte ihop Neville och Arthur det gick bra och de bor fortfarande ihop. De tre gamlingarna finns ju inte mer nu, så är det...

Det jag vill säga med denna historia är att folk är så hysteriska över att marsvin aldrig ska behöva bo ensamna i sin bur. I bland går det inte. Det är klart att de helst har burkompis och att det naturligtvis är det man strävar efter. Men för Ragnar var det viktigare med frihet än med burkompis. Och kompisar kan ju bo på andra sidan gallret. Det viktigaste tror jag är att de ser, hör och känner lukt av andra marsvin för helt ensamna ska de verkligen inte behöva leva sina liv.

Jag tror det var ungefär åtta år sedan, hon klev in på Konstjord och sökte ateljè. Vi fann varandra genast. Vi tänker så lika och har liknande ideal både när det gäller livet och konsten. Konst upptar våra sinnen nästan mest. Och vi är lika tokiga i katter. Vi är nästan lika gamla. Det är våra likheter.

Våra olikheter är svindlande stora. Jag är uppväxt i en liten håla på Upplandskusten i sverige. Hon mitt i en av världens största städer på andra sidan jordklotet, Peking. Hon har upplevt kulturrevolutionen i kina. När jag var liten gick jag omkring med märket "atomkraft nej tack!". Hon är världsvan och berest. Jag är riktigt bonnig och naturnära. Jag är ensamstående mamma. Hon har inga barn men sambo. När hon kom till sverige satt hon på Ulltuna lantbruksuniversitet och forskade och doktorerade på mat. Jag jobbade i affär och läste strökurser i psykologi och filosofi. Sen fann vi båda konsten...

Vi har ialla fall liknande konstnärlig utbildning. Men hon är väldigt mycket målare och tänker platt och i mönster. Jag är lika mycket skulptör och tänker form. Det märktes så tydligt på våra teckningar i går. Hon tittade på grenverket mot himlen. Jag tecknade tjocka stubbar, volymer och J när hon tecknade. Mönster mot form. Vi blir aldrig konkurrenter. Och vi har så roligt ihop för vi har ju samma humor...

Är i ateljeen i dag och lagar en skulptur som jag sålt för en massa år sedan som den nya ägaren har råkat skicka i backen, det går bra är snart klar. Min arbetslust jag kände för ett par veckor sedan verkar inte finnas i mig längre, ska dock göra ett försök att tvinga fram den nu efter lunch. trist lunch i dag nudelsoppa med kikärtor igen! Men äter nu en apelsin till efterrätt och den är god och full av vitaminer.

Men oj då, glöm det där med ateljeen i eftermiddag. En kompis ringde och vi ska ut och teckna träd! KUL!

Måste bara säga att det är så roligt att flera stycken kommenterat min marsvinskönsfödelningsfundering! Det verkar rätt jämt födelat mellan könen. Men jag förstår att det är som Karin F så vist påpekade att det staistiska materialet är lite litet. Men det är kul och intressant ändå.

Mina katter har endel saker de är rädda för...

Sigrid är rädd för: hundar, dammsugare och dåligt väder!

Svea är rädd för: Vind drag, tandkräm och apelsiner!

Båda är jätterädda för vår lilla dvärgkanin!

Ja, de är lite eljest!

Jag är ju ganska beroende av min blogg, så nu kommer dagens andra inlägg...

En jobbarkompis till mig hade läst en artikel där det stod att marsvinshonor är dyrare i inköp än hanarna, för att det föds fler hanar. Jag svarade att ja kanske... men att det nog mest beror på att så många honor går åt till avel att fler hanar blir över till försäljning. Nu blev jag ju väldigt nyfiken, är detta med att det föds fler hanar fakta eller myt!?

Jag bestämde mig för att räkna de ungar jag fått själv. Jag har inte räknat dem förut och fick en mindre chock, när jag insåg att totalt 42 marsvinsungar (dödfödda medräknade) fötts under mina vingar! Två kullar när jag var tonåring och fortfarande bodde hemma. Några kullar för 9-10 år sedan då jag förra gången fick för mig att jag skulle föda upp marsvin. Då slutade det med toxikos och avskräckning. Nu denna omgång under de senaste två åren har jag haft nio kullar, 27 ungar 14 pojkar och 13 flickor. Av de tidigare 15 ungarna var det 10 pojkar och bara 5 flickor. Så pojkarna leder med 24 mot 18. Jag hade hoppats på att få avfärda detta som en myt men jag hade iallafall fått fler killar... Någon mer som räknat?

Ungarna är två och en halv vecka gamla knappt och beter sig redan precis som de vuxna vid frukostmatningen. Man hör deras gälla röster i morgonkören. När vitkålen och morötterna är uppskurna och jag går runt med bunken och delar ut frukosten, står de och hänger vid kanten precis som vanliga marsvin. Och lika kaxigt och försekommet snor de åt sig de bästa bitarna och rusar baklänges för att få äta ifred. Helt otroligt vad snabbt de lär sig alla rutiner och helt otroligt så mycket marsvin det redan blivit av dem! Jag tror det är bra och fostrande för dem att bo i en flock. Den här kullen bor med mamma och tre andra stora honor. Många som kan lära dem marsvinsvett mad andra ord.

Ska väga lite marsvin så snart de bajsat ut lite frukost. Om jag gör det nu skulle jag lika gäran kunna lägga en morot brevid på vågen, så mycket åt de, jag såg dem! Ungarna ska naturligtvis vägas och deras mamma Elie. Episkey som är dräktig ska vägas och Alecto som jag vill sätta med hane. Alecto är ju fortfarande nyopererad, några trådar sticker upp ur hennes annars så välläkta ärr. Hur länge ska de göra det? De skulle ju försvinna! Hon verkar iallafall må aldeles utmärkt. Tiana den lilla knasan mår också bra just nu men det är lika bra att sätta henne på vågen också så jag får lite koll. Resten slipper.

Har hela helgen umgåtts med min son. Vi har haft det jättetrevligt och pratat mer med varandra än på mycket länge. Samtalsämnen Runescape, marsvinen, fiskar, världsklimatet, katterna, läxor, olika vilda djur, Idol, kärnkraft, agoutiavel(att han inte kan släppa det), sonens kompisar, hans rum, snarkningar(mormors mest) och naturligtvis simmning. Vi har varit på simavslutning. Simhopps showen är helt makalös! Hur kul och häftig som helst! Vi har också tramsat och flamsat med varandra och skrattat massor. Trevlig helg med andra ord. Men nu när han är i skolan och jag är ensam hemma med djuren är det tyst och lugnt och väldigt skönt.

Nyvaken och utsövd. Sonen håller på att vakna i sitt rum det knarrar i hans säng. Katterna är påträngande sociala, hungriga. Jag är inte morgonpigg men jag älskar mornar då jag kan ta det lungt. I dag ska jag dammsuga byta vatten i småakvarierna, gosa med djuren, ta mig en promenad och gå på simavslutning med luciatåg och plojsimhopps show. Skön lugn dag.

Var med H på hans simträning igår. Hans tränare kom och sa att han är en jättetalang. Jag vet ju att han är duktig men vad stolt jag blev nu! Har aldrig föstått mig på sport överhuvud taget men detta var ju kul!

Kolla in bilderna jag la in i går. jag är så stolt över mina fina djur. Och ni kan se det som en annons också Hinkypunk, Fenrir och Griphook är till salu och kan hämtas upp på Kista utställningen, för er som ska dit.