Idag har allt varit så där vanligt inget speciellt har hänt. Jobbat mellan 07.00 och 17.00 allt funkade det var lite trevligt sådär. Djuren mår så bra de kan och inget speciellt har hänt där heller. Ingen konst idag är för trött efter den långa arbetsdagen. Det enda roliga nya jag kan komma med nu är att mina stänktetror har börjat leka på andra generationen. De gamla hanarna tog nog ut sig som de jobbade med sin avkomma, de dog. Men nu tar sönerna över så snart är det små yngel där igen skulle jag tro. de är verkligen söta när de leker och hoppar upp tillsammans och lägger ägg på rampen.

Knölen på Alectos rygg hade precis som jag visste växt mycket sen senaste veterinärbesöket. Den var heller inte så rörlig som senast. Därför bestämmde vi att det var bättre om hon kunde opereras på Roslagstull istället, om en vecka blir det då. Där finns experter på smådjur och det viktigaste, de söver med gas. För om knölen är krånglig att ta bort eller det blir en blödning och veterinären måste få Alecto att sova längre är det risker med vätskesövning på marsvin. Resan dit är värt det för en säkrare operation. Jag tycker också att min veterinär är mycket proffisionell som väljer att avstå operationen och sätter Alectos säkerhet först.

Vi pratade också om Tiana. Hon mår rätt bra just nu men om hon får urinvägs infektion igen och blir dålig, då ska jag ta bort henne. Ingen mer medicin nu. Hoppas det fortsätter som det är nu eller blir bättre så hon får vara kvar hos oss. Något är ju fel med henne men de sista dagarna har hon varit pigg och glad. Så hoppas hoppas.

Idag har jag inte längtat efter kattungar på hela dagen och igår bara lite på förmiddagen, så förhoppningsvis börjar det gå över nu. Marsvinsbäbisar ska jag ju få i massor i framtiden det är ju inte helt fel det heller. Jag funderar vidare men det lutar åt inga kattungar.

Jag är så rädd nu, Alecto ska opereras om två timmar. Det är så konstiga tankar som snurrar i huvudet. Det är av någon anledning så jobbigt att hon är pigg och som vanligt. För om det inte skulle gå bra är det extra hemskt då. Om hon dör av sövningen så dör hon i onödan känns det som. Ja, jag vet knäppt, för samtidigt är jag ju glad att hon är pigg hon har ju bättre chanser att klara sig då. Hon kommer nog att behöva bo i egen bur ett tag, men den har jag inte fixat än vill inte stå där med en färdig bur utan djur...Nu är det ju bara att vänta och hålla tummarna. Har man sövnings fobi så har man...

Ja, Lotta du har helt rätt och jag har sett det själv, för er som inte heter Lotta kan jag tala om att vi menar alla katter som söker hem. Jag hade ju i princip bestämt mig för att inte ta någon kattkull men nu när hon började löpa och allt kom till ytan igen och jag måste ta ett beslut då började jag vackla. Ska fundera lite till men det lutar åt kastrering, förnuftet kommer nog att vinna men jag vill drömma lite till innan jag bestämmer mig det blir ju så oåterkallerligt med den där operationen.

Just nu är det marsvinet Alectos operation som tar allt mitt focus. Är så nervös. Lilla gumman, det bara måste gå bra, annars blir jag förtvivlad. Hon är iallafall i bra kondition så hon borde vara stark nog för detta. Men jag vet ju heller inget om knölen den kan ju vara farlig och sitta fast i skelettet eller något annat dumt. Hon är ju ganska liten för sin ålder och jag oroar mig för det med, får för mig att hon har cancer både här och var. Samtidigt verkar hon ju helt frisk så jag vet inte... lite nojjig matte med andra ord.

Jag vägde marsvinen i går, inte alla bara de som jag behövde ha vikten på nu. Elie vägde 1,297g den 26/10 och 1,468 den 8/11 så hon växer eller rättare sagt ungarna i magen växer fort. Marsvinsbäbisar om tre veckor orolig och ivrig väntan, allt ser bra ut nu så jag hoppas att det fortsätter så. De andra jag vägde hade ungefär samma vikt som sist utom att Galatea och Griphook växt lite lagom. Tiana väger lika mycket trots sitt maghaveri för ett tag sedan, just nu verkar hon må rätt bra men ibland gör det ont någonstans ska prata med vaterinären om henne i morgon. Alecto som ska opereras verkar också må bra och vikten har inte ändrats. Knölen på ryggen har vuxit fort och den måste verkligen bort innan det är försent. Det är en tumör av något slag. Alecto är bara tio månader gammal och är frisk i övrigt så jag tycker att hon ska få denna chans. Om jag kan använda henne till avel som det var tänkt från början hoppas jag fortfarande på men hon själv är viktigast just nu.

Svea katt löper. Verkliga avgrundsvrål kan hon göra. Nu stä'lls det på sin spets igen H vill ha kattungar och det vill jag också. Vill alltså men är det så klokt? Jag har sett många kattungar födas och växa upp så jag vet vilket jobb det är och att det kostar endel men det är inte det som skrämmer mig. Det är min egen karaktär som är farlig här, vi har ju två katter det är precis lagom många. Jag litar inte alls på mig själv, hur ska jag klara av att ge bort ungarna? Vi har inte ens några spekulanter, så vi borde inte... Men de är ju så söta och kastrerar vi henne nu kanske vi ångrar oss. Oj oj jag kan inte bestämma mig i kampen mellan förnuft och känsla.

Efter en sådan här dag på jobbet kan man få en lite klämd människosyn. Vi hade clementiner för 9,90, ni kan inte ana vad det kan göra med kunderna de blir riktigt obehagliga faktiskt och förvandlas till Riffsan och Raffsan. Lådor och frukt väller ut över golvet och vi hinner inte annat än städa efter dem. Dessutom har jag blivit oprovocerat angripen av två mycket otrevliga kunder idag, jag förstår att det är människor som inte mår bra men det känns ändå. Tyvärr är det lite tillåtet att vara otrevlig mot folk i arbetskläder, de ser nog inte oss som människor utan bara vår roll som butiksanställda och sådana behöver man inte vara lika rädd om som riktiga människor.

Några undrar säkert hur det gått med grannens alla katter, det undrar jag med. I sommras fanns sju vuxna okastrerade katter och lika många ungar. jag försökte ju hjälpa till med att kränga iväg ungarna och kontakta katthemmet. Två kattflickor bor nu med en jobbarkompis till mig och har det jättebra. En av de vuxna har tyvärr blivit överkörd.

Okastreade katter springer omkring och kissar och de besöker även balkongerna i omgivningen så många grannar är arga och hon får anmälning efter anmälning på sig. Hon gör inget åt problemet men är helt galen på att hon blivit anmäld och förstår inte varför. Jag hade ju mailat till katthemmet för jag ville att katterna skulle få en chans till ett bättre liv och jag är rädd att någon börjar skjuta katter här eller utfärdar ett kattförbud. Är lite egoistisk också och vill inte att det ska drabba mina katter som också vill gå ut ibland. Efter ett par veckor fick jag svar att de redan kände till problemet och jobbade på saken. Nu har de hämtat de fem kattungarna som var kvar, det känns jättebra att de kommit därifrån, hoppas de får bra hem nu.

De sex vuxna katterna vet jag inte hur det gått med. För ett halvår sedan hade hon ett besök av miljö och hälsa, då fick hon ett halvår på sig att kastrera alla katter och göra sig av med några. Det har hon ju inte gjort det har hon ju totalt struntat i. Veckan innan de skulle komma blev hon lite stressad och städade lite, det vet jag för det luktade inte lika mycket kattlåda i hennes trappuppgång bara fylla och rök. Ja, jag vet jag är arg på henne men man blir lätt det på folk som inte sköter om sina djur. Jag vet att jag låter som en arg klagargranne, men katterna stör inte mig. Nej jag tycker att det är bra för dem att de får gå ut och in som de vill och har även överseende med att de stink kissar på mitt atejeefönster. Det jag inte gillar är att hon inte tar hand om dem ordentligt och låter dem föröka sig hejdlöst, för det är inte bra för katterna eller grannarnas attityder till katter. Hon är ett hot mot både sina egna och andras katter.

Snart ska jag väga alla marsvinen. Alecto ska ju operera bort sin konstiga knöl på måndag och jag vill veta att hon inte gått ner i vikt men hon verkar må bra och är pigg och glad som vanligt. Jag måste medge att jag är livrädd, tänk om det är något farligt som inte kan tas bort eller att hon inte vaknar... Riktigt nervös är jag för min söta lilla tjej. det kan även vara bra att väga dräktiga Elie och nyparade Episkey och de växande ungdjuren.

Nu har mina djur verkligen roat ett gäng förpubertala killar. Tre elvaåringar har tittat på marsvinsparning och som om det inte var nog så löper katten. Ja de är ju sååå piiinsamma! Marsvins bäbisar 14e januari då, hoppas det går bra och jag är så nyfiken på cream/magpie korsningarna som väntas.

Svea den lilla tokan har inte löpt sedan i maj, eftersom det varit så lungt har vi inte kastrerat henne än men det är ju tanken. Nu sätter hon igång i november, knasig katt.

Tillbaka på stormarknaden efter ledigheten på sex dagar. Det är inte klokt vilket bra schema jag har, kan inte tjata nog om det. Nu kan jag identifiera mig som konstnär igen. Nu har jag äntligen kunnat jobba med min konst. Är så larvigt lättstörd och behöver så lång startsträcka, att två eller tre lediga dagar i sträck inte räcker för att jag ska kunna komma igång med konsten. När jag inte kan jobba i ateljeen känner jag mig så misslyckad och blir på så dåligt humör. Det märker jag nu när jag fått så mycket energi och självförtroende och är glad. Yes, man blir lycklig av konst!

För alla som tror att det är glamouröst att var konstnär kan jag tala om att det mest är skititigt. Jag gjuter hästskulpturen idag och skriver lite på lunchen i vanlig ordning. Tror jag ska börja med min roliga skulptur när gipset brinner, det blir snart det...

Epskey och Nougat har inte parat sig än. Episkey är på dåligt humör Nougat är jobbig det tyckte Elie och Alecto också som suttit med honom. Han lugnar sig väl får man hoppas. Elie blev ju dräktig med Nougat fyra fantastiska ungar blev det. Alecto blev inte dräktig om det beror på Alectos hälsa eller på att Nougat var för bråkig med henne, vet jag inte. Hon var verkligen inte särskillt förtjust i honom. Hoppas detta går bättre.

Tianas mage verkar stabil men hon är lite loj, äter bra i allafall.