Jag har lovat mig själv att jag inte behöver cykla i djup snö det är ju för jobbigt, jag blir ju trött. Så igår när jag insåg snödjupet bestämde jag mig för att ta bussen. Och jag väntade och väntade och när den äntligen kom var det fel på dörrarna. Vid varje busshållplats stod den och flaxade en lång stund med dem innan de stängdes, det tog tid. Så jag missade naturligtvis bussen jag skulle byta till. Dessutom satt det en stressad man på sätet bakom mig och drog mig i håret hela tiden. Det var väl inte meningen men jag har mycket hår och han ville hålla i mitt nacklstöd. Jag är ju håröm så efter ett tag var jag riktigt grinig. Tjugo minuter sen blev jag till jobbet. Det är ju omöjligt med bussar jag fattar inte hur folk klarar av att åka buss.

Idag cyklade jag, vad skönt! Halt var det och snö var det men det var jag och inte bussbolaget som hade makten över min tid, härligt! När jag cyklade hem var det snöstorm men det gjorde inget. Jag hade varma kläder och snön hade blåst bort från vägen så det gick riktigt bra.

Elie mår bra ungarna leverom där inne. Hon är inte öppen än. Inga tider är som väntans tider...

Episkey är nog dräktig för hon har inte brunstat om. Spännande!

Men det blev ingen guramilek. De är fortfarande ganska mörkblå och honan är romstinn. Men jag tror att de måste öva lite, så det kanske kommer. Hanen är rätt ung men han har verkligen uppvaktat honan intensivt. Men när det blev allvar och de skuller skaffa barn då drog han sig ur. Det är väl bara manligt förståss. Lite skönt är det att slippa också även om det är jätte roligt med Guramiyngel och det är många år sedan jag hade det. Dagliga vattenbyten och kläckning av artemina, sova i samma rum som bubblet och brummet från luftpumpen. Och hur är det med min lilla doppvärmare är den verligen hel? Ingen belysning har jag heller... Hm vi får se. Kanske några yngel rent av klarar sig i akvariet så gör jag ju med stänktetrorna, ancistrusarna och guppisarna, vi får se.

Svea har böjat löpa igen. Men har vi bestämt oss sonen och jag. Det blir inga kattungar, det blir kniven. Vi vill ju bara ha två katter så då måste vi ju fixa goda hem till hela kullen. Lite sorgligt känns det men det är det klokaste.