Igår hade jag jobbat sent och när jag stod och låste upp cykeln hörde jag något som rörde sig i närheten. Det visade sig vara vår parkeringsräv som hängt där i några år som jag sett förut men inte på så nära håll. Vi blev klara samtidigt jag och räven, han hade ätit eller nosat klart på det han hittat och jag hade låst upp min cykel. När jag drog cykeln ur cykelstället gav sig räven av i trav men inte bort från mig utan mot mig, för det var ju åt det hållet han var påväg. När han var som närmast bara två och en halv meter från mig stannade han och vi tittade på varandra. Jag började dumt på människors vis prata vänligt och som jag tyckte lungnande med räven men när han inte svarade blev jag tyst. Det kändes som vi stod där och såg på varandra med samma vänliga nyfikenhet och respekt. Sen tyckte räven att det var nog och fortsatte iväg i samma avslappnade lånsamma trav. Jag stod kvar och såg efter honom alldeles varm i magen efter vårt möte. Jag vet att alla säger att han är halvtam och att jag säkert inte är särskillt utvald men det är så speciellt när ett vilt djur litar på en och inte är det minsta rädd. Och jag kan inte låta bli att beundra räven för hans otroliga skönhet.