Jag har alltid sen jag var riktigt liten drömt om att föda upp djur. Alla möjliga sorters djur fantiserade jag om, då för länge sen mest hästar och kor senare mer realistiskt katter, hundar, kaniner, möss, fiskar och naturligtvis marsvin. Jag blev aldrig bonde bor ju inte ens på landet men även om jag ibland sörjer det är jag löjligt nöjd med mitt liv ändå. Nu insåg jag plötsligt att mitt livs största dröm faktiskt har blivit verklighet! Jag föder ju upp djur nu! På riktigt så där som jag alltid fantiserat om, med avelsplanering, avelsmål och hela kittet!

När jag för två år sedan så sakta började planera mitt marsvinsuppfödande började jag ändå lite i fel ända. Jag visste att jag ville föda upp marsvin och i vilken skala, att jag skulle börja långsamt alltså undvika att köpa på mig en massa djur på en gång och att det skulle vara rasdjur nonselfar, selfar eller släta satiner men jag hade inte en aning om vilken bland dessa. Efter en tids letande på nätet bestämde jag mig för satin för de är vackrast och att jag inte skulle behöva låsa mig så mycket vid en speciell färg. Mycket nervös och medveten om det storslagna i min handling hörde jag av mig till en uppfödare som hade satiner i en fin färg och lägligt nog bodde på min gata i stan. Av henne fick jag höra om OD och satiner var inte längre aktuellt för mig.

Där borde jag ju ha bromsat och funderat mer på vilken ras jag ville ha. Men studiebesöket hos uppfödare S hade gett mig mersmak och jag hade med egna ögon sett hur bra en lägenhetsuppfödning kan fungera. Taggad till tusen var jag nu och inget kunde stoppa mig. Så genast bestämde jag mig för att inhandla och börja föda upp nummer två på min önskelista nämligen self cream. Jag tror att det var samma dag som jag ringt och beställt min första cream som jag i en lånad Marsvins Magazinet hittade Harliquin Magpie och blev som hypnotiserad.

Det här var ju rasen för mig! En rolig brokig nonself variant i fyra färgvarianter som kunde korsas hur som helst med varandra. Stor variation på ungarnas utsende svår att få "rätt tecknad", lite lagom ovanlig, lite spännande eftersom det är en "tur ras" med tanke på teckningen, det finns endel att jobba på i typen och ja vad säger man en jättestor härlig utmaning helt enkelt! Sist men inte minst de är ju jättefina!

Och där satt jag med mina nyköpta selfar och undrade hur jag skulle få rum med två raser. Jag tycker verkligen att self cream och de och pe white är fantastiskt fina det kommer jag alltid att tycka. Och jag  ville verkligen att det skulle gå att få rum med dem alla. Men jag är besegrad, det gick inte det blir magpie här och det behövs mycket plats till ett sånt projekt.

Ja, det enda jag ville säga var ju egentligen att det är bra att veta exakt vilket mål man har med sin avel innan man börjar köpa på sig djur. Nu vet jag ju vad jag har för mål och det arbetet kan räcka i många många år skulle jag tro.

Avelsmål: Att få fram fina friska och trevliga marsvin i nonself harlequin och magpie i både chocolate och black. Vill få fram djur som fungerar bra på utställning. Vill få dem lite bättre typade, de har nu särskillt hanarna väl långa nosar men jag vill heller inte att de ska bli self korta. Bättre öron får det gärna bli också.

Satt nyss med Tiana marsvin i famnen. Hon har på sista tiden vibrerat när man ska gosa känns inte helt avslappnat och nöjt precis. Men idag kändes hon riktigt glad. Hon har heller inget illaluktade kiss i rumpan och magen verkar okej jag har inte ens hört några "Tiana jämmer" de sista dagarna. Tänker hon bli frisk nu? Det vore ju fantastiskt! Hon kanske förstod att jag i samråd med min veterinär bestämt att inte reparera mer på henne utan ta bort henne om hon blir dålig igen. Tur att hon verkar inse allvaret och blir frisk. Hoppas det är så för jag vill verkligen att hon ska må  bra och leva lycklig länge som den avels pensionär hon är.

De andra mår också bra. Elies mage sparkas. I morse innan frukost hade marsvinen totalt bus race i stora buskåpet Episkey, Galatea och Alecto for runt som tokiga och fick med sig några av de äldre också. Jättesöta!