Plötsligt slog det mig som en blixt från en klar himmel och jag fattar inte att jag inte tänkt på det tidigare! Urvon min härliga stora self cream kanske är dold choklad! Jag har inte tänkt på honom eftersom jag inte vill ha hans anlag för pälsriktningsfel i min magpie avel. Den enda avkomma efter honom som inte är en ljus self är ju Dolly hon är saffron agouti/buff, med choklad toppfärg på stråna. Den chokladen måste ju ha kommit någonstnans ifrån, kan mycket väl vara från Urvon. Han är de white bärare också det är rätt bra i sammanhanget tror jag. Nu kan jag nog inte låta bli att para honom med någon av mina magpiehonor. Jag vill ju ha chocolate harliquin så gärna. Ja, jag vet skitknasig text om man inte vet att det är marsvins genetik jag svamlar om.

Är katt vakt just nu till Stisse, hennes matte G är i skåne i sin stuga. jag är så stolt över mitt första möte med Stisse, måste få berätta historien här. Stisse är född som vildkatt, under lastkajen på stormarknaden där jag jobbar. Inga bra förutsättningar till ett långt och lyckligt liv med andra ord. En dag kom det någon och berättede att det var kattungar på baksidan, jag gick ut och såg först inga. Så jag gick ner för trappan och rundade en container som stod där. Då mötte jag Stisse hon skulle springa och gömma sig men där stod en stor läskig människa ivägen hon stannade och tvekade. Då knep jag henne och höll i. Hon var då fem kanske sex veckor gammal och mager med masksvullen mage. Hennes lilla syskon fick vi aldrig fatt på, undrar ofta hur det gick med den katten. Jag var beredd att ta med Stisse hem men G som jobbade på stormarknaden på den tiden funderade på att skaffa katt så hon tog hem henne. Det blev jättebra, de är ett riktigt radarpar som verkligen tycker om varandra. Så Stisses historia är lycklig.

Idag är det min son Hs namnsdag. Hi hi nu skriver jag såhär knasigt hemligt fast inte hemligt ändå. Får väl ta och gratta honom ikväll, glass fest blir nog trevligt.

Tianas mage är fortfarande dum hon har kladdigt bajs i stjärten. Funderar på om jag borde gå till veterinären med henne men jag tror att jag struntar i det. Har ju varit med henne så många gånger och veterinären vet ju inte heller vad som är fel. Jag behandlar magåkomman själv efter bästa förmåga och hoppas hon blir bra. Har ju ändå inte mycket hopp när det gäller detta marsvin hon har ju varit hängig ett halvår nu och blivit rätt dyr. Samtidigt tycker jag ju om henne och vill ju självklart inte att hon ska må dåligt. Förutom att jag nu stödmatar henne äter hon själv också, hö tack och lov. Så vi kämpar på...

Är lite osams med mina katter just nu. Det är alltid samma sak vi kommer i gräl om nämligen mat! Svea är liten och smal men väldigt hungrig av sig och har en stark mat tiggar röst. Samtidigt är hon jätte kräsen, idag fick hon tydligen äcklig mat och hon klagar högt. Sigrid som är en tjockis får inte äta Sveas mat det vet hon. Hon får svindyr dietmat. Jag vet inte hur det går till för jag ser det aldrig ske... Men Sveas äckliga mat försvinner från fatet och Sigrid luktar Svea mat om munnen men ser helt oskyldig ut. Sigrid är nog lite för smart för mig skulle jag tro.

Nej, nu ska jag ner i ateljeen och jobba.