Hela dagen har jag jobbat i ateljeen, det är mycket kvar men jag har till 20.00 i morgon så det är väl onödigt att bli klar idag eller...? Kanske bör jag gnälla lite på mig själv för att jag alltid måste vara ute i sista sekunden oftast till och med efter sista sekunden. Jag har en rätt trist personlighetstyp tycker jag nog.

Några pauser har jag förståss tagit för lite gnagarbio. Och de är lika söta i dag!

Är det inte helt otroligt att de popcornskttar! De är födda 67 gräktighetsdagen och ett och ett havt dygn gamla och redan glada! Det tog en evighet att mocka deras bur, jag glömde hela tiden bort vad jag gjorde och bara tittade på ungarna när de sprang runt. Sonen gullar med dem hela tiden. Han brukar kunna vara lite ängslig över småungar men de här är så livliga att han inte behöver vara orolig skulle jag tro. Han tycker att det är den gulligaste kullen, utom när hans egen hona Ginny var småbarnsmamma förståss.

Tianas mage var nog inte så dålig som jag trodde. Hon får stanna med kompisarna. Men hon har helt klart fått tillbaka lite urinvägsinfektion, vet inte om det skulle vara bättre dock. Vi får se.

Har jobbat på i ateljeen och kommer att hinna klart, det känns bra men det är en hel del jobb kvar i morgon. Nu vet jag att det kommer att funka iallafall.

Ungarna är ännu sötare idag! Allt ser bra ut, alla hänger med och snuttar. Elie är en mönstermamma. Måste verkligen anstränga mig för att göra något annat än bara sitta och titta i buren.

Är arg på sonens far i vanlig ordning men det är väl det man ska ha ex-män till antar jag. Han har ju fått en hjärnskada så man förväntas ha överseende med honom jämt, ibland tar det slut, överseendet alltså. Han sliter all energi ur mig.

Och sen har vi sorgrbarnet Tiana som är dålig i magen igen. Nu kan vi inte skylla på mediciner för det var längesen hon åt några. lilla söta Tiana. Måste nog flytta henne till egen bur för jag tror inte det är särskillt lämpligt att hon är i samma som bäbisarna. Man vet ju inte vilka bakterier som finns i hennes kladdbajs, vill inte att barnen ska bli sjuka.

 Så här såg ungarna ut igår... Mamma Elie och storasyster Galatea.

 Hepziba, Hagrid, Harry och Hinkypunk

 Små skator

 Hagrid och Hepziba vill gå hem till mamma.

Min öronvecks jakt gick väldigt bra, bara ett och det var inte mycket till veck, på den lilla bortbytingsflickan. Tog upp dem en i taget på en utställningsplatta den med röd sammet för den matchar dem bäst. Nu har jag tittat noga på dem. Flickan som jag planerar att behålla är ju faktiskt inget vidare tecknad, väldigt stökig. Men hon har fint huvud både i teckningen och formen och öronen ser stora och lovande ut. Jag är ganska säker på att hon är choklad och det är trevligt men har ingen stor betydelse. Kanske ser hon mindre stökig ut när hon vuxit till sig. Kvar blir hon iallafall till avel, för jag är väldigt kär.  Blir hon utställningsbar kan hon ställas i grupp med syrran Galatea.

Den svarta pojken har stora fina öron men rätt smalt huvud. Sötnosen får bli gullegris  någonstans jag kan ge mig på att han har talang, kullen har ju världens gosigaste marsvin till pappa. Den andra hanen är faktiskt rätt okej tecknad på kroppen men jag är nog lite picky på huvudteckningen, jag vill att en magpie ska ha mixade fält på huvudet. Han har svart huvud med ett vitt fält på som en sned  bläs, så han ser liksom ut som vilken blandis nonself som helst i ansiktet, det är ju sött men jag saknar det där speciella magpie uttrycket. Kanske är han utställningsbar.

Bortbytingen är ju en historia för sig. Hur kan hon ha fått sån här päls jag förstår inte? Hon är så söt så det är inte klokt men pälsen gör mig nervös. Hon har fint tecknat huvud med okej form men öronen är små och kommer nog aldrig att hänga snyggt. På ena sidan är hon tecknad efter regelboken hur fin som helst och på den andra är hon helsvart.

Nu lät det här väldigt affärsmässigt och krasst men i själva verket tycker jag att de är så söta att jag knappt kan prata rent med dem ( det har jag efter min farmor tror jag, som alltid pratar bäbis språk med alla katter). Nej, några utställnings ess räknar jag väl inte med förståss knappt utställningsbara men det är en del av tjusningen med dem. Jag är så glad att allt verkar funka, Elie är en stjärna hon är så duktig!

Sonen kom hem från skolan nyss och vi har bestämmt namnen. Vi döper ju efter Harry Potter och har nu kommit till H. Så nu fick vi Harry själv, det är den fläckiga hanen. Den svarta hanen ska heta Hagrid. Choklad tjejen vi spar ska heta Hepziba. Sen fanns det massor av flicknamn på H Helga och Hannah men på bortbytingen passar Hinkypunk bäst.

När jag vaknade låg de där torra och fina! Elie måste ha fött tyst och smidigt för jag sov på en igelkott i natt men märkte inget. De är så fantastiskt fina! Hur ska jag hinna göra något vettigt idag när jag har en så fin nyfödd kull som jag måste titta på hela tiden?

De där utställningsessen som jag svamlat om kom inte i natt men vad gör det när alla verkar må bra och de är ju helt klart sötast i världen! Två flickor och två pojkar blev det. Bilder kommer det lovar jag men det ska fotas några vettiga sådana först, har inte lyckats än. Just när jag ska fota magpies önskar jag att jag fastnat för en ras med mindre kontraster i färgerna för de är så svår fotade.

Hane 89g nästan helsvart, några svagt mixade partier här och var i armhålan, på magen, mitt på ryggen och han har vita tår på en baktass. Han var den första jag såg och hann tänka, oj en hel kull self blacks hade jag inte beställt... Hela huvudet är helsvart, söt. 

Hane 85g nja, han kanske inte är så dum ändå. Knappt vit alls på ena sidan men vi får se. Söt vit halvlång bläs i ena halvan av ansiktet, helt klart svart. Lång nos. Liknar sin storebror Griphook, men är nog bättre tecknad.

Hona 86g. Det är jättesvårt att se skillnad på black och chocolate när de är nyfödda, jag trodde det var hur lätt som helst att se men det tog flera dar med förra kullen att bestämma det. Nu tror jag att jag fått en chokolate flicka igen! Hon är, tycker jag än så länge bäst tecknad i kullen. Lite stökig på ena sidan och lite för lite vit på andra men schyst rygglinje. Hon är min, hon blir kvar!

Hona 89g. Men vad är det här? H påstod att vi fått en lurventuss och jag är redo att hålla med honom. Hon är aldeles bucklig i pälsen ser ut som hon tänker bli rex! Är det ens genetiskt möjligt? Förmodligen har hon väl bara lite annorlunda päls och den kanske slätar ut sig, vi får se. På ena sidan är hon väldigt fint tecknad men på den andra har hon helt glömt det vita. Hon är sagolikt söt i ansiktet så charmigt tecknad!

Nej, nu måste jag ta tag i mitt liv ska gå och duscha och knacka ut skulpturerna. Men först måste jag leta öronveck det har jag glömt.

Mötte grannen idag, hon med sonen alla katterna och spriten. Jag hade inte sett henne på jättelänge. Hon ville bara prata om sitt brutna ben och jag ville bara höra hur det gått med katterna. Jag blev ju inte förvånad när det visade sig att hon blivit bötfälld för att hon fortfarande har sju okastrerade katter istället för två kastrerade som hade lovat att ha till nästa inspektion. Det är klart att hon hade överklagat. Nu skulle hon lägga all sin kraft på överklagandet, sitt trasiga ben och sin struliga tonåring. I verkligheten lägger hon nog all kraft på spriten. Hon sa inget om kattomplaceringar och kastreringar. Hon kan fortfarande inte se sin egen roll i det hela. Hon känner sig så angripen och förföljd alla letar fel på henne. Grejen är att ingen behöver leta alls eftersom problemen med henne syns så tydligt. Stackars H hennes son, han bor med en kompis nu, hoppas det går bra för honom. Om hon bara kunde låta kastrera sina katter, hur svårt kan det vara? Hon skulle ju få lugn och ro då, vill hon inte ha det?

Jobbar på i ateljeen. Det tog lång tid att få till skulpturerna, så jag fick gjuta mycket senare än planerat. Så går det när man vill att allt ska vara perfekt. Tidsbristen har gjort att jag blivit tvungen att gjuta skulpturerna i gips i stället för betong. Jag ska ju sätta tyg på dem så det syns ju inte men det känns inte lika bra och det är svårare att få på tyget. Men jag måste ju göra så här annars hinner jag inte. Ska ner och börja knacka bort formerna snart. Vet inte om jag hinner alla idag ska jobba ikväll. I morgon får de torka och i helgen ska tyget på. Hoppas det funkar som jag tänkt mig.

Jag har bestämt mig för att inte åka på utställningen i Västerås. Det skulle ha varit jätteroligt men på något sätt känns det inte så seriöst med de djur jag skulle ha tagit med mig. Jag tycker att de är finast i världen naturligtvis men jag vet att de inte räcker till på utställningarna. Det känns lite fånigt att åka dit bara på kul. Utställandet är för mig ett verktyg i min avel. Nu har jag visat mina djur och fått hjälp att se vilka fördelar och brister de har. Ingen av dem kommer att få någon fin rosett heller, en sådan hade jag nog gärna velat jaga isåfall. Kanske det är annorlunda till Kista utställningen, för jag vill visa Galatea som vuxen nu är hon så halv vuxen. Och till Kista har väl Elie repat sig efter kullen och henne tror jag på lite i utställnings sammanhang. Och vem vet hur Elies bäbisar ser ut? De kanske är framtidens utställnings ess! Så vi kommer igen jag lovar.

Elies bäbisar, nej de har inte kommit än och det gör inget om de får ligga där inne och växa några dygn till. Jag är bara så himla otålig och nyfiken så jag kan spricka! Hennes förra kull kom på dag 67 och var stora och fina, i morgon är det dag 67 för denna kull. Men jag tror starkt på lördag som sagt. Elie ser inte ut att ha någon brådska hon ser så lugn och nöjd ut.

Idag har jag jobbat hårt, både på stormarknaden och i ateljeen. Känner mig duktig. Cyklat har jag också.

Inga marsvins bäbisar än men nu är hon ganska öppen. Jag gissar på lördagsbäbisar, vi får se...