Nej, det kanske inte blir så fantastiskt men ner i ateljeen ska jag iallafall. Måste få till något till vintersalongen, det måste ju vara bra annars kommer jag inte med. Det jag jobbar med (läs borde jobba med) tror jag kan bli bra men jag har inte fått till det än. Sen måste jag göra  en liten beställningsskulptur till Islandshästfolket, på sto/föl tema. Det är inte lika svårt men måste ju också bli bra.

Sonens kompis M kom förbi nu på morgonen. Det känns skönt att han får sällskap till skolan efter gårdagens bråk. Han verkar vara vid gott mod nu.

Svea verkar riktigt pigg. Hon var jättegosig i morse. Att gå till veterinären är dyrt men det känns bättre efteråt. Ska se till att få iväg Sveas kvitto och ett brev till försäkringsbolaget i dag, så det inte blir riktigt lika dyrt.

Nej, nu har jag ätit upp min frukost. Nu ska jag mata marsvinen, kaninen, fiskarna och in i duschen och ner i ateljeen.

Storbråket på sonens skola och det tillfälliga försvinnandet av en kille i Hs klass orskade en storm av telefonsamtal i går kväll. Det som hände var också mycket märkligt och skrämmande. Det var alltså några killar i sexan, tolvåringar som gav sig på några småisar i sexårs! Varför? Vilka konstiga barn som vill slå på små barn. Min son, eller vi kan kalla honom hjälten gick i mellan. Han fick rejält med stryk, fläskläpp och slag i magen och på ryggen. Hans kompisar gick in och skyddade sin hjälte och det blev ett rejält gängslagsmål mellan de killarna i sexan och Hs kompisar i femman.

Men det konstigaste av allt, var att allt detta skedde mitt på skolgården, men inga vuxna märker någonting! De ska ju ha rastvakter, hade de gått in och fikat? Var fanns de?

Jag vill att mitt barn ska känna sig trygg i skolan. Men igår när A en av Hs kompisar inte kom hem som han borde, blev H utom sig av oro. Han trodde att L-den elake och brutale hade fått tag i honom och som han sa "gjort något". Det känns minst sagt olustigt. Även om jag fick ett brev från läraren där han lovade att ta tag i saken, känns det otryggt.

Svea är fortfarande lite groggy efter sövningen och har kännts kall. Vi har mickrat en handduk i omgångar och lagt om henne. Jag mickrade för länge en gång, så nu luktar det brand rök här... Hon har ätit och bara kräkts lite. Nu sover hon i min loftsäng brevid Sigrid och verkar ha fått upp kroppsvärmen. Nu ska jag snart klättra upp dit och sova med katterna. God natt.

Tiana är med tillbaka tack och lov. Vet inte om det är det smartaste beslutet men hon får en chans till, med en ny medicin. Hoppas det blir bra nu. Hon är en söt tjej som jag hade tänkt att det skulle bli tant av. Jag är lättad, det känns skönt att hon finns kvar. Det är verkligen pestigt att avliva djur.

Alectos knöl på ryggen ska opereras bort. Veterinären visste inte vad det var. Hon kände inga foster i magen på henne heller så hon är nog fortfarande tom. Hon har ändå fått en tid om tre veckor, för att vi ska vara säkra på att hon inte är dräktig när hon ska sövas och opereras.

Så har vi stackars Svea. Hon sövdes bölden tömdes och hon har en drän i baken. Hon är drogad och började med att vandra runt i lägenheten så det har blev en stig av bleka blod droppar. När jag satt i soffan kom hon dit, när hon somnat satte jag mig här vid datorn för att skriva, så nu kom hon just och lade sig på golvet brevid mig, hon vill ha stöd av matte. Hon ska få penicilin och smärtstillande. Det blir ju bra snart men stackars, stackars Svea just nu.

H hade varit i bråk i skolan idag. Det finns en knäpp unge i hans skola, ursäkta att jag skriver så men han är alltid ute efter bråk och har lätt att ta till nävarna. H gick emellan när knäppisen bråkade med en liten kille, då var det H som fick ett knytnävsslag i ansiktet. flera av Hs kompisar blev också inblandade. En av killarna kom inte hem efter skolan och vi har ringt runt nevöst till varandra och letat efter honom. H har varit jätterädd att knäppisen och hans kompisar fått tag i honom. Men nu ringde han till H, han har kommit hel hem, vad skönt.

Nej jag har inte varit hos veterinären än, jag är väldigt rastlös. Tänkte att jag skulle ta ett avslappnande bad, men se det gick inte, att slappna av alltså. Jag är ju en sån där kvinna. Mitt focus hamnade inte på avslappning utan på kalkavlagringar och gammalt smuts i badrummet. Väntade mig nästan att Marlene och Marie-Louise (från städ programmet i TV ni vet) skulle hoppa fram med sin UV-lampa, sina föfärade miner och skräckblandade förtjusning. Så där låg jag och tänkte på att ännu en dag som jag skulle få vara i ateljeen, skulle nu gå åt till att storskura och kalka av badrummet i stället.

Och mina ben är så håriga, låg jag där och tänkte. Jag måste göra något åt dem med. Jag brukar köra med en hårutdragar apparat, så jag vet hur marsvinen känner sig när jag trimmar. Det största problemet med det är ju inte att det gör ont utan att det tar så väldigt lång tid.

Förresten är det nog lite överreklamerat med badkarsbadande. Det ser himla trevligt ut på film. Men så skönt är det ju inte, en liten stund bara sen blir det trist. Och skummet försvinner. Fast om man blivit riktigt nedkyld är det skönt. Minns förut när jag varit i stallet och varit ute och ridit och mockat i några timmar på vintern, då var det härligt förståss.

Nu gjorde jag en liten paus i bloggen och ringde till veterinären. Svea fick följa med, bra. Nu är det snart dax att åka, fy.

Att gå ner i ateljeen och jobba är inte att tänka på med det här jobbiga veterinärbesöket i tankarna. Satt istället här och försökte artbestämma min nya söta mal. Den är en ljusskygg typ och jag har inte sett den på en vecka men nu satt den snyggt på roten och jag kunde jämföra med biderna i datorn. Trots det lyckades jag inte. 720 arter L-malar fanns det på den listan jag kollade på! De flesta med bild. Det är ju massor! Tror fortfarande att det är någon sorts peckoltia, den liknar dem men ingen exakt. Hoppas iallafall att det är just en sådan då de verkar stanna under 15 cm i längd allehop.

Veterinären öppnar kl 12 så jag kan inte ringa och säga att jag vill ta med Svea än, hoppas det går bra för hon har så ont, stackars lilla söta katt. Jag orkar just nu inte tänka på Tiana beslutet...

Nej nu ska jag ducha eller kanske bada, ja det blir det nog. Sen ska det trimmas marsvin och åka till veterinären, usch.

H kände sig bättre idag och redo för simtävling. Jag är ingen bra sportmamma är nämligen extremt ointresserad av sport i alla former. Men jag blev ändå jättestolt när sonen vann sitt ryggheat och slog sin gamla tid men flera sekunder. bröst och fjäril är inte hans grenar men rygg och frisim är har riktigt, riktigt bra på! Han bara sveper fram i vattnet det plaskar nästan inte ens och det går ordentligt fort.

Därför var vi taggade till tusen inför hans 50m frisims heat. Jag tillockmed ställde mig upp för att se min begåvade son vinna. Men det blev bara skit av det, glasögonen åkte av när han dök i och han fick bryta loppet.

Behöver jag tala om att han var förtvivlad. Stackars älsklingen. Han var arg och sur, tårarna rann. Jag förstår nu på allvar hur mycket den här simmningen betyder för honom. Hoppas på bättre lycka nästa gång.

Simmningen tog nästan hela dagen. Men jag har hunnit trimma en hel del, särskillt min krångliga lilla Galatea som verkligen inte uppskattar att bli snygg. Sen har jag smörjt tassar och filat förhårdnader. Alla grisarna ska bli perfekta till Kallhäll utställningen.

Har suttit med Tiana i knät och det blir svårt imorgon, har inte bestämmt mig hur jag ska göra. Jag vill ju inte ta bort henne men det känns som jag bara skjuter problemet framför mig med en ny medicinkur. Ska jag vara helt ärlig tror jag inte hon kan bli bra, det verkar inte så. Som hon är just nu måste något göras, hon mår inte bra. Klarar inte att ta beslutet, jag får prata med veterinären imorgon.

Svea katt måste också åka till veterinären i morgon. Det känns lite pinsamt att jag måste ringa och säga något i stil med -jag vill ta med min katt också går det bra? De skickar kanske en djurskyddsinspektör hem till mig, det är ju uppenbart att jag inte kan sköta djur när alla är sjuka. Svea ska nog bli bra iallafall, men hon behöver nog antibiotika och kanske en drän.

Om inte det finns tid till tre djur, får jag väl boka en ny tid till Alecto. Hennes problem är kanske inte så brådskande. Usch, vad dyrt det kommer att bli, jag är ingen rikis precis så det kommer att kännas. Vad gör man? Djuren måste ju må bra det förtjänar dom och de är ju våra älskade familjemedlemmar. 

Konstigt det där att jag alltid skäms och känner mig som en dålig matte när djuren är sjuka. Jag måste intala mig om att jag faktiskt inte kan hjälpa det. Ingen av dessa krämpor är resultatet av dålig skötsel. Ja, kanske Fenrir fick sitt öra bitet p g a slarv, men det såret ser fint ut och är inte så farligt som jag först trodde.

Allt är verkligen emot mig just nu. Djuren är sjuka, konsten går dåligt för allt annat trassel tar all min energi och jobbet på stormarknaden är en riktig mardröm. Jag borde väl bara lägga mig ner och grina och sova, kanske gå in i en djup deprisson eller nåt.

Men jag har en himla tur. Jag vet inte varför men det ligger inte för mig att deppa. En dag kanske två men sen är jag liksom trött på det och rycker upp mig igen. Dessutom har jag en medicin som alltid funkar på mig, jag går på det varje gång. Jag kan vara jättedeppig eller rasande arg, så går jag på långpromenad och dagdrömmer och allt är bra igen!

Jag är ju så bekymrad för mina djur så jag förstod att det måste bli en riktigt lång promenad i dalen idag. Jag älskar höstluften, det är så skönt att andas den här tiden på året. Jag älskar färgerna. Jag älskar att titta på alla hästar jag går förbi, fast jag tycker att det är okamratligt att rida omkring så jag ser det, jag blir lite avundsjuk. Jag älskar höstpromenader helt enkelt. Efter promenaden mår jag alltid så bra också, blir så där skönt trött-pigg.

Om jag i min desperation över alla sjuka djur, tvivlat på mitt beslut att börja föda upp marsvin så är det tvivlet över nu. Jag gick där i höstljuset och kullplanerade. Så här har jag fantiserat omkring i hela mitt liv och nu kan jag plötsligt göra det i verkligheten. Det är ju helt fantastiskt!

Undrar hur många speglar jag krossat hur många stegar jag gått under och hur många vackra svarta katter som korsat min väg på sista tiden. Det måste vara massor, sån otur som jag har. Mina stackars djur är en sorglig samling just nu. Marsvinen Arthur och Nougat är nog bra nu, men inte de andra.

Precis som jag misstänkte verkar Sveas sår ha slutit sig för snabbt och det fanns bakterier kvar där inne för nu svullnar det igen och börjar göra ont. Hon får nog följa med Alecto och Tiana till veterinären på måndag.

H och jag var en liten sväng till macken igår för att köpa ostbågar. Nougat var lös i lägenheten han älskar att springa runt och brukar aldrig ställa till med något, så vi lät honom vara ute. Det skulle vi inte gjort för när vi kom hem var det en slåssboll i Fenrir och Urvons bur. Nougat var på besök. Urvon och Fenrir har aldrig kommit på tanken att rymma ur sin bur, men för den överspänstiga busen Nougat var det hur lätt som helst att ta sig in i den. Skador? Ja naturligtvis. Urvon har ett litet jack i hakan, Nougat en rispa på nosen dessa blesyrer är väl inte så farliga. Det är väl inte Fenrirs sönderbitna öra heller men han är en snygging och jag trodde att han hade en utställningskarriär framför sig, det är ju rätt stekt nu. Till salu är han och hans vackra yttre var mitt bästa försäljningsknep. Hade hoppats på att få honom såld på Kallhällutställningen, nu vet jag inte om örat hinner bli helt läkt så han kan åka dit, det borde hinna läka men med min tur just nu... Ja och nu har jag tre sår till att pyssla om. Men jag är ändå glad att det inte blev värre än så här.

Och sonen är förkyld och har ont i magen. Alla på hans skola är sjuka säger han. Ingen simträning idag, imorgon skulle han tävla det är väl tveksamt om det blir något av med det, han är besviken.

Ja jag har aldrig varit med om mer otur och ohälsa i mitt liv, det är så många små katastrofer hela tiden, det tar aldrig slut. Undrar vad jag har att vänta.

Hej Lotta, kul vi hörs!