Jag tittar inte jättemycket på TV men jag gillar att följa några saker. Idol är himla kul trots att det inte alltid är så jätte bra musik. På något vis kan jag känna igen idol deltagarnas vilja att lyckas i min egen konstverksamhet, känner mig lite besläktad faktiskt. det finns så många paraleller med konstvärlden där, särskillt i de första uttagningarna där folk inte har någon koll på sin egen förmåga. Det är också väldigt befriande att se att kvalite lönar sig och att det är möjligt att plocka ut talangerna. Jag brukar inte rösta och heja så mycket, i år har jag ingen självklar favorit men blev lite besviken när Loulou åkte ut.

Aldrig tidigare har jag följt bonde söker fru men nu har jag tittat och tyckte jobbigt nog att det var kul. Nu måste jag nog följa det, lite iallafall. Jag har ju så svårt för dejtingprogram. Tycker verkligen inte om att lycka framställs som det samma som att ha en partner. Jag var ju sambo i nio år, det var länge sen nu och det är jag innerligt glad för. Det kändes faktiskt aldrig riktgt bra, det passade mig inte. Jag är ingen par person. Jag är så trött på att så många tror att alla singlar söker och längtar efter en partner, det är verkligen inte så.

Det som gör bonde söker fru intressant nu är att en av bönderna är en riktig tölp. Hoppas bara att tjejerna upptäcker det och åker hem. Jag menar naturligtvis den yngste av bönderna som bara bryr sig om hur snygga och oknubbiga tjejerna är. Dessutom vill han inte ha konkurrens av någon häst, nej hon ska bara älska och dyrka honom. Men han får gärna tala om att hon borde banta. Läskigt vilken syn på kvinnor han har. Stor risk för pskykisk misshandel av den blivande bonde frun.

Stjärnor på is och Dansbands kampen hoppar jag över helt. Men jag tittar på Caesar och lite naturprogram, inredningsprogram och nyheter. Saknar konstprogram och husdjursprogram och längtar efter fortsättningen på Lost.