Allt är verkligen emot mig just nu. Djuren är sjuka, konsten går dåligt för allt annat trassel tar all min energi och jobbet på stormarknaden är en riktig mardröm. Jag borde väl bara lägga mig ner och grina och sova, kanske gå in i en djup deprisson eller nåt.

Men jag har en himla tur. Jag vet inte varför men det ligger inte för mig att deppa. En dag kanske två men sen är jag liksom trött på det och rycker upp mig igen. Dessutom har jag en medicin som alltid funkar på mig, jag går på det varje gång. Jag kan vara jättedeppig eller rasande arg, så går jag på långpromenad och dagdrömmer och allt är bra igen!

Jag är ju så bekymrad för mina djur så jag förstod att det måste bli en riktigt lång promenad i dalen idag. Jag älskar höstluften, det är så skönt att andas den här tiden på året. Jag älskar färgerna. Jag älskar att titta på alla hästar jag går förbi, fast jag tycker att det är okamratligt att rida omkring så jag ser det, jag blir lite avundsjuk. Jag älskar höstpromenader helt enkelt. Efter promenaden mår jag alltid så bra också, blir så där skönt trött-pigg.

Om jag i min desperation över alla sjuka djur, tvivlat på mitt beslut att börja föda upp marsvin så är det tvivlet över nu. Jag gick där i höstljuset och kullplanerade. Så här har jag fantiserat omkring i hela mitt liv och nu kan jag plötsligt göra det i verkligheten. Det är ju helt fantastiskt!

Undrar hur många speglar jag krossat hur många stegar jag gått under och hur många vackra svarta katter som korsat min väg på sista tiden. Det måste vara massor, sån otur som jag har. Mina stackars djur är en sorglig samling just nu. Marsvinen Arthur och Nougat är nog bra nu, men inte de andra.

Precis som jag misstänkte verkar Sveas sår ha slutit sig för snabbt och det fanns bakterier kvar där inne för nu svullnar det igen och börjar göra ont. Hon får nog följa med Alecto och Tiana till veterinären på måndag.

H och jag var en liten sväng till macken igår för att köpa ostbågar. Nougat var lös i lägenheten han älskar att springa runt och brukar aldrig ställa till med något, så vi lät honom vara ute. Det skulle vi inte gjort för när vi kom hem var det en slåssboll i Fenrir och Urvons bur. Nougat var på besök. Urvon och Fenrir har aldrig kommit på tanken att rymma ur sin bur, men för den överspänstiga busen Nougat var det hur lätt som helst att ta sig in i den. Skador? Ja naturligtvis. Urvon har ett litet jack i hakan, Nougat en rispa på nosen dessa blesyrer är väl inte så farliga. Det är väl inte Fenrirs sönderbitna öra heller men han är en snygging och jag trodde att han hade en utställningskarriär framför sig, det är ju rätt stekt nu. Till salu är han och hans vackra yttre var mitt bästa försäljningsknep. Hade hoppats på att få honom såld på Kallhällutställningen, nu vet jag inte om örat hinner bli helt läkt så han kan åka dit, det borde hinna läka men med min tur just nu... Ja och nu har jag tre sår till att pyssla om. Men jag är ändå glad att det inte blev värre än så här.

Och sonen är förkyld och har ont i magen. Alla på hans skola är sjuka säger han. Ingen simträning idag, imorgon skulle han tävla det är väl tveksamt om det blir något av med det, han är besviken.

Ja jag har aldrig varit med om mer otur och ohälsa i mitt liv, det är så många små katastrofer hela tiden, det tar aldrig slut. Undrar vad jag har att vänta.

Hej Lotta, kul vi hörs!