Jag har ju ingen bil och ibland får jag lov att frakta hö och spånbalar på cykeln. Det är en lång sned promenad men rätt okej, det är inte så synd om mig för det. I dag när jag gick förbi Svandammen, var det två mammor där med barnvagnar och en massa barn. En av ungarna rusade runt och skrämde änder. Precis när jag går förbi säger en av mammorna -vi sätter oss här på bänken, barnen tycker ju att det är så kul att jaga ankorna... Vadå ankorna, det jag såg var gräsänder! Jag fick stor lust att stanna och skälla ut puckot, men nöjde mig med att ge henne en mördande blick. Jag tror den lyckades för hon tystnade och såg rätt förskräckt ut. Hon trodde förståss att jag oroade mig för änderna, det behövdes inte de klarar sig utmärkt mot ett litet klantigt långsamt barn. Det var ju barnet som jag bekymrade mig över. Om man har föräldrar som är så konstiga att de tillåter ett sådant betende och till och med uppmuntrar det, kommer denna pojke aldrig att lära sig att respektera djur inte andra människor heller för den delen. Undrar hur han kommer att sluta. som chef för en stormarknad kanske.

Nu är jag sur och bitter, jag vet det. Men det där betendet är inte okej tycker jag. Jag vet varför jag är så grinig i dag. Det är ju alla sjuka djur förståss. Har ringt veterinären och har en tid till Alecto och Tiana på måndag. Först när jag ringt förstod jag hur allvarlig den här knölen på Alectos rygg kan vara. Det är möjligt att den inte är så farlig men om hon är dräktig är det ju inte så bra att operera bort den just nu skulle jag tro. Jag är verkligen inte beredd att mista min älskade Alecto, nu tar jag kanske i men jag är lite ängslig idag.

Men det värsta här är ändå Tiana, det här är lite av en ödes dom för henne. Är inte säker på om hon kommer med mig hem igen. Hon har inte mått riktigt bra på länge. Har nu fått tre medicinkurer mot sin urinvägsinfektion och den envisas att komma tillbaka. Hon är tjock som en boll inte för att hon äter så mycket, utan för att hon inte rör sig. Och hon rör sig inte för att hon inte mår bra. Jag måste ägna helgen åt att bestämma mig för om jag ska låta henne somna in eller om hon ska få en sista chans med ny medicin. Även om hon blir helt frisk nu är det ju ändå stor risk att hon får tillbaka det. Det är ju meningen att mina djur ska vara lyckliga och må bra. Jag skulle aldrig avliva ett friskt djur inte heller ett som har goda chanser att bli bra, men jag tror inte att Tiana har det tyvärr. Samtidigt är hon ju mitt djur och jag tycker om henne och vill ju inte mista henne. Oj oj oj det här är baksidan med husdjur.

Framsidan med husdjur är ju att de är så mysiga och gosiga. Svea är på goshumör, sitter  mellan mig och skämen. Hon kliver på tanjentbordet, sitter ivägen så jag inte ser vad jag skriver och hon trattatar på skämen(alltså hon puffar med sin tratt mot LCD skärmen), det får hon inte för husse. Nu sitter hon på datorn, hon har gett upp, matte var inte tillräckligt pussnödig just nu.

Känner mig inte jätteglad idag, borde göra det med tanke på att jag ska vara ledig från jobbet i sex dagar och att det är så i mitt schema, ledigheterna kommer alltså att återkomma. På jobbet är det inte kul och det har hänt en jättejobbig sak där som jag antar är en direkt följd av stämmningen och stressen på stormarknaden. M en av mina närmaste och käraste jobbarkompisar har fått en hjärtinfakt, inte den allvarligaste varianten men det är en varningsklocka som skräller skarpt och skrämmande.

Jag vet att M lever ett rikt socialt liv fullt av vänner och kärlek, jag har den uppfattningen att hon trivs bra med sitt liv i övrigt. Men att hon verkligen plågas av hur det är på jobbet, det är nog den stressen som utlöst detta. Hon har varit deltids sjukskriven i åratal, men det fick hon inte längre för moderaterna, se hur det går! Krya på dig M, tänker på dig.

Om inte samhället och arbetsplastserna tar hänsyn till människorna kommer ju allt att kollapsa snart. Är det inte vi som lever och verkar i detta som allt handlar om? Eller är det bara pengar som betyder något. Jag blir så trött.

Sen till mina älskade djur som oftast ger mig lycka. På sista tiden är det ju bara trassel, alla såren Svea och Nougat är ju fortfarande inte helt bra. Nu måste jag börja bekymra mig för Alecto också. Hon har en liten klump på ryggen, det har varit en liten knopp där rätt länge, den har inte skrämt mig särskillt mycket men nu har den vuxit och hon ömmar lite. Tror inte det är en böld den har varit där för länge, den borde ha spruckit eller gått tillbaka i så fall. Har mest trott att det har varit en fettknöl, den känns som en sådan sitter liksom i skinnet. Men hon har inga fler knölar och fettknölar brukar komma i "flock" och brukar dessutom mest sitta på magen. Men det som gör att jag inte längre tror att det är en fettknöl är att den växer för snabbt. Så nu måste jag ringa veterinären, knölen ska bort. Tar nog med Tiana också för hennes urinvägsinfektion är här igen... Det känns ju lite extra komplicerat eftersom Alecto borde vara dräktig.

Nej nu ska jag ta itu med mitt liv, städade gjorde jag igår. I dag ska jag ringa veterinären och beställa tid, ringa bussbolaget om ett kontsprojekt, cykla till granngården och köpa en bal spån och en bal hö och gå hem med det på cykeln, äta lunch, trimma marsvin, byta vatten i guppyakvariet, tvätta Sveas sår, mocka burar och sen ska jag titta på Idol och gosa marsvin och umgås med sonen och klämma en påse ostbågar...¨

Ni förstår väl att jag inte har tid att jobba.