Tror ni att det blev någon konst gjord för mig i dag då? Inte. Råkade ta en härlig promenad i höstsolen i stället. När jag är så här lat hela tiden kan jag nog inte kalla mig konstnär snart. Det är ju ett yrke som kräver massor av arbete och hängivenhet. Men jag vet att kommer jag bara igång är det svårt att få stopp på mig, om jag bara fick ro att komma igång...

Nu har jag dammsugit. Har äntligen bytt påse, det är så svårt att komma ihåg att köpa nya. Den var hård som en dräktig marsvinsmage i typ nionde veckan, ni som vet hur en sån känns fattar nog att det var dax för byte. Jag dammsög så där noga under allt, som man inte gör varje gång. Sen har jag dammat och bytt vatten i de två resterande akvarierna. Hur duktig får man bli! Det känns fräscht och lätt att andas nu, har svårt för damm.

Försökte titta på Sveas skada, det fick jag inte. Hon försvarade sig våldsamt och högljutt. Jag kunde inte annat än ta henne på allvar. Hon är en mycket vän och mild katt i vanliga fall och har aldrig tidigare visat sina vapen. Jag borde nog tvätta såren men är inte säker på att det hjälper i allafall. För det är ju sticksår, bett och rivsår vet inte vilket troligen både och. Jag tror ändå inte att man kan tvätta sånna sår så bra, så det är lika bra att inte bråka med henne när det gör så vansinnigt ont. Får hålla ögonen på det och kanske går det att tvätta, när såren mognat och varar. Problemet är att det sitter vid en massa leder, det kan bli farligt. Så blir det alltför infekterat får det bli veterinären. Stackars Svea.

Det här var min snälla nybörjar katt Svea och hon är underbar. Svea är oftast glad, livet leker hon är en snäll och lättsam katt.

Sigrid däremot är svårmodig. hon kan drabbas av något som närmast kan liknas vid depressoner, oftast vid dåligt väder. Hon kan också hetsa upp sig och få panik av vissa saker som hundar, dammsugare och åska. När hon var ungkatt var hon riktgt läskig hon gick till anfall med kolsvart blick och kunde knappt stoppas. Hon tog i ordentligt och jag fick rejäla rivsår. Hon skrämde många av mina vänner. Om jag inte haft kattvana och gett mig den på att få katt av henne, hade det aldrig gått. Hon kunde lika gärna hamnat hos någon som inte klarat av henne, då hade hon väl hamnat på blocket och man hade skyllt på det vanliga som allergi, utlandsresa eller ändrade familjeförhållanden. Sigrid är mycket katt. Hon har fler sidor. Hon är nog det gosigaste man kan ha, riktigt kramgo är hon, det är inte så vanligt men hon gillar att bli kramad. Pussig är hon det är Svea också.

Nu är Sigrid sju år och har lugnat ner sig massor. Men ibland ser jag vansinnet komma i hennes ögon, men nu kan jag säga till henne och det kommer bara en suck och hon lägger ner. Hon är så mycket Sigrid. Vi står varandra så nära hon och jag. Det är väldigt få personer människor inräknade som jag mött i mitt liv som betytt så mycket för mig som Sigrid. Ibland tror jag att krångliga djur ger mer för sin människa än de snälla medgörliga.

Nej, nu är min lunchpaus slut nu ska jag ner och göra konst.

Nu måste jag verkligen skärpa mig, jag är så förfärligt lat. Det är alldeles för kul att sitta och skriva och läsa bloggar. Dagens lita: Mata fiskarna. Har fortfarande två akvarium som jag måste byta vatten i för att undvika total ekolokisk katastrof. Jag ska ner i ateljeen och göra det som jag kom på igår och det är ju kul, så varför sitter jag här? Duscha och tvätta håret måste jag. Och det är fortfarande ingen som dammsugit denna äckliga svinstia till lägenhet. Nej, nu ska jag rycka upp mig, hejdå...

I går när jag tog in Svea katt efter att hon varit ute några timmar tyckte jag att hon var som vanligt. kanske att pälsen inte låg så slätt och perfekt som den oftast gör och hon hade kåda på örat, annars inget konstigt. Sen sov hon i Hs loftsäng, hela eftermiddagen och halva kvällen.

En jobbarkompis som bor i närhetern ringde och berättade att hennes ena katt fått FIB och skulle dö. Helt förfärligt, ja det är svårt att beskriva med ord hur hemskt sånt är. Hon hade också bestämt sig för att sälja sitt akvarium, och köparna ville inte ha fiskarna. Vi bestämde att jag skulle komma och hämta några neontetror som jag ville ha. Skulle bara mata katterna först och mocka en marsvinsbur.

Först då kom jag på att Svea inte sagt något om middag än, Sigrid hade berättat hur hungrig hon var men Svea bara sov. Inte Sveigt alls, blev nervös, FIB i minne. Fick ropa länge på henne innan hon kom. Jag såg dirkt på henne att något inte var bra, hon rörde sig stelt och ville inte äta. Sonen började gråta och blev närmast hysterisk över älsklingskattens tillstånd, jag försökte hålla mig cool. Hade inte C.s telefonnummer så det var bara att gå för att hämta fiskarna, eftersom de väntade. Jag lovade H att gå till veterinären med lilla katten i morgon och att vi skulle pilla i henne vatten när vi kom tillbaka.

Det blev fyra neontetror, det var bra hade tänkt köpa fler till mitt stim  hursom helst. Det blev också fyra black molly, har aldrig haft sånna faktiskt och det kan väl vara kul. Och en jättefin liten mal, vet inte vad det är för art, finns inte att se för icke gold medlemmar på zoopet, hittar den väl om jag letar vidare på fisksidor. Hoppas den inte blir jättestor bara.

När vi kom hem låg Svea i H.s soffa och hade ont. Det gick lätt att få i henne vatten. Sen ringde jag till djursjukhuset och frågade om råd. Det verkade inte som hon blivit förgiftad ia allafall. Är så himla rädd att någon idiot skulle få för sig att förgifta grannens alla katter och att mina skulle få i sig giftet. Sköterskan på sjukhuset tyckte jag skulle avvakta till i morgon och känna igenom katten för att se om hom ömmade någonstns. Naturligtvis, det hade jag glömt, det ska man ju göra. Jag hittade genast roten till det onda, nämligen svansroten. Troligen har hon blivit biten av en annan katt. Det är ju fortfarane synd om Svea hon har ju så ont. Men det är så skönt att veta vad det är och det är ju inte precis livsfarligt även om det kan bli infekterat, särskillt när hon inte låter matte tvätta såret. Hon verkar må bättre idag och har ätit lite frukost.